Inställningen…

Vi såg två vackra rävar på tomten i morse. Dom busade med varandra och det var så himla gulligt att se. Paul var snabb med kameran:

Paul Sundvik

Jag vaknade inatt av stormen Malik. Vi hade fönsterna öppna så det blåste och regnade in i sängen. Fy så kallt. Det var bara att stänga och försöka somna om. Vi gick upp vid nio och gjorde smoothie och kokade ägg till frukost. Jag frågade barnen vad dom ville hitta på idag och de önskade bio så vi har bokat biljetter till filmen Sing 2. Perfekt sysselsättning när det är detta väder ute. Ingen vill ju gå ut.

Jag kämpar lite med min inställning just nu. Min PMS har varit långdragen och nu är den över men fortfarande känns inget roligt. Det är barnen och Paul som lyser upp vardagen men sedan känns liksom inget lustfyllt. Så har det känts sen vi fick stanna hemma i karantänen. Jag är liksom inte peppad på något. Och har inte riktigt något att se fram emot heller. Mitt kloka jag undrar vad jag håller på med för jag var ju ett väldigt bra liv medan andra sidan av mig känner mig lost.

Jag har ingen plan för i år och jag vill inte bara att året ska rulla på utan att jag fick något gjort. Jag vill ju starta eget igen men helt ärligt så har jag fortfarande inte energin. Jag känner mig rädd för att hamna i den där jobbstressen. Jag vill aldrig känna så mer. Samtidigt så är det någon form av lycka inbäddad i stressen för att man gör något man verkligen älskar. Men jag är inte redo än. Det är som att jag har gått in i väggen och har svårt att börja om.

Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att plugga eller vara anställd. Jag trivs med att vara en företagare och kan inte se mig själv som något annat. Jag måste bara hitta något som känns rätt och som inte slukar all mina vakna tid eller energi. Lösningen är ju att investera i andras bolag och det är nog den vägen jag kommer att gå. Men tills att jag hittar rätt personer att investera i så måste jag hitta lyckan i det lilla igen. Ha några mindre saker att se fram emot.

Får klura på det.

Kram.