Krypa under en brygga

Barnveckan svischade förbi alldeles för snabbt. Jag försökte maxa alla dagar med lek, bad och båthäng. Gillis som fyller sju i vinter, har lärt sig enormt mycket kring hur man gör knopar och fäster/lossar båtar. Ursäkta mina ordval men jag kan inte båtspråk. Gillis är som en svamp och lyssnar med glädje på allt Paul säger.

Barnen och jag myser.

Tanka..

.. Och handla jenka-tuggumin. Minns ni dom?

Vi åker alltid till Holmen i Saltis och denna gång tappade Sally båtnyckeln genom en springa. Paul som aldrig ger sig, hoppade ner i en lucka och ålade sig fram. Han var helt blöt när han kom upp (med nyckeln i handen) för att vattnet spolades in där på grund av vågorna. Jag kan inte tänka mig i en värre situation. Fy.

Två barn som väntar på att han ska komma tillbaka

Allting löste sig och vi åkte båt hem igen. Puh. Jag är så glad över att mina barn tycker om Paul så mycket. Och att han gillar barnen. De har fått ett fint band mellan varandra tidigt. Jag tror att det är lättare att komma in i barnen liv när de är yngre. Visst måste det vara svårare när de är tonåringar, eller har jag fel?

Vi pratar mycket om hur vi ska bo. Idag bor vi båda på Lidingö, vi och barnen skulle rymmas hos honom och han hos mig – Men jag vill inte släppa mitt hus. Jag älskar det för mycket. Vi var och tittade på en enorm villa som påminde lite om mitt gamla hus men jag fick ont i magen redan i hallen. Jag vill inte ha tillbaka mitt gamla liv. Då bor jag hellre kvar i mitt hus nu och Paul får bo hos oss. Dock är allt lite klurigt för Paul bor gärna i Schweiz. Eventuellt blir planen att han bor delvis hos mig och jag bor delvis hos honom i Schweiz under barnfria veckor. Jag har ju längtat efter att få ha ett utomlandsboende så det kan bli väldigt bra. Drömmen var ju USA men Schweiz är närmare.

Vi får klura vidare.

Vi är ofta hemma hos Paul och häromdagen byggdes det i en koja i hallen. När de var klara sa jag till barnen att de skulle städa undan igen men då hör jag Paul säger, ”nej låt den vara kvar, ni kanske vill fortsätta senare när vi är tillbaka från båtturen”.

Han är lika barnslig som jag är.

Under veckan har vi lekt mycket. Dockor och smink med Sally och så har jag spelat tv-spel med Gillis. Jag blir nästan irriterad över att det blir så stereotypiskt men det går inte att göra något åt. Istället försöker jag hitta på saker tillsammans istället. Som att bada i poolen eller baka ihop. Förresten, hur gör ni kring Fortnite? Gillis får spela det nu eftersom alla hans kompisar gör det men jag märker också att alla hans teckningar ofta är pistoler och dylikt.

Hur tänker ni?

Det var allt för denna gång. Jag lämnar bakom mig en rolig vecka med Sally och Gillis. Nu väntar italien strax. Paul och jag bestämde oss för att åka tillbaka till Comosjön, vi blev så kära i platsen.

Kram på er.