Ett sammanhang sökes

Jag är tillbaka från migränen. Jag hittade inte mina Maxalt Rapitab först så det hann bli illa men sedan blev det bättre när jag tog medicinen. Migrän är verkligen hemskt. Idag är jag ”bakis” eller skör av det. Hur som helst, jag är glad att jag hittade nya marabou i kylen (förvarar alltid min choklad där fastän jag vet att det är fel, men kall choklad är ju mycket godare) och kunde äta den igår som middag plus en rostad smörgås. Jag orkade inte mer.

Copyright 2020. All rights reserved.

Jag älskar Marabou vanliga, frukt och mandel, mint och så blev denna en ny favorit. Gillis äter bara den med daim och apelsin och Sally gillar bara mörk choklad. Märkligt hur det kan bli. Ibland köper jag Lindts seasalt eller lindts crème brûlée, den är också väldigt god. Nu blev det chokladsnack vilket jag inte alls hade tänkt.

Copyright 2020. All rights reserved.

Under helgen har det varit i princip bad hela tiden i poolen. I lördags kom Gillis och Sallys kompisar över och badade. Jag var poolvakt och serverade piggelin, saft och kakor. Det är vid sådana stunder jag verkligen känner att jag är en mamma. Saft, kakor, bonuskort i mataffärer och föräldramöten på skolan är väl det som känns mest mammaaktigt. Föräldramöten är nog värst ändå när man sitter på de små stolarna och man ser bilder på sitt barn och allt pyssel längs med väggarna. Sedan slungas man dock tillbaka till sitt yngre jag när en förälder räcker upp handen konstant och vill diskutera mindre viktiga saker. Då kommer den där tonårssucken inombords.

Ibland när jag ska hämta Gillis kommer det fram barn som frågar om jag är känd. Gillis och jag har inte riktigt blivit bekväma med det situationen. Han vet inte vad det innebär och jag vet inte vad jag ska svara alla barn framför mig. Vad säger man? ”ja kanske det”. ”Jo ibland är jag med i någon tidning” ”nej det är jag inte”. Det blir tokigt för mig varje gång. I Sally och Gillis värld vet de om att jag är igenkänd och att vi blir stoppade ofta med folk som vill prata med mig. Det har blivit en naturlig del i deras liv. Barnen har ju inte samma efternamn som jag, jag tänkte att det skulle bli lättare för de när dem är med i skolkatalogerna eller får nya vikarier. Men vad vet jag, det kanske inte gör någon skillnad. Jag är bara rädd för att en lärare/barn ska ha en åsikt om mig och så påverkar det hur personen ser på barnen.

Copyright 2020. All rights reserved.

Gillis vill inte vara med på foton vilket jag respekterar. Vi får se hur länge Sally tycker att det är okej. Hur som helst har hon blivit så lång min lilla femåring. Hon tar efter mig mycket när det gäller kvinnliga rörelser och hur jag pratar. Fast det gör väl alla barn tänker jag.

Copyright 2020. All rights reserved.

Annars mår jag bra. Jag tycker att livet är roligt och spännande. Ibland känner jag mig orolig inför vad jag ska göra i livet men jag vet ju att jag kommer att hitta en ny väg. Jag sitter i en situation där jag har det gott ställt ekonomiskt men väldigt mycket tid över och det kan göra att jag blir nere. Det låter ju som en drömsituation och på något sätt så är det ju det. Men jag sover mycket mer och vardagen blir lite konstig på ett sätt. Jag är ju så van att hålla ett högt tempo. Eftersom jag inte kan umgås med folk all min vakna tid kommer nog känslan av ensamhet mer men jag försöker tänka att jag behöver mitt år av återhämtning.

Allt kommer bli bra men jag måste hitta ett sammanhang tror jag.

Det var det. Vi hörs på torsdag!