Kvicksand

Det känns som jag precis kravlat mig ur en grop av kvicksand. Ett halvår av kaos. Så fort vi hade sålt bolaget och jag visste att alla anställda fick följa med, kunde jag slappna av. Men då kom också allt. Depressionen fördjupades, tre veckor på Danderyd väntade med ECT-behandling. Livet är fortfarande jobbigt men veckorna med barnen är betydligt bättre än de ensamma.

Det kommer ta ett tag att komma på fötter igen men det är okej. Det är okej att vara skör och ledsen. Det går inte att inte bli berörd av att nästan gå i personlig konkurs och sedan vänder allt i sista sekund och vi får bolaget sålt istället. Jag behöver egentligen inte jobba mer om jag inte vill. Att det har svängt så på några veckor är galet. Jag har inte ens hunnit bli glad än. 

Copyright 2020. All rights reserved.

Barnen har hela tiden varit min räddning. De har fått mig att piggna till när de varit som värst. Jag är fortfarande omskakad och är som Bambi på hal is efter ECT:n.  Odd reser bort en del nästa vecka så jag får ha dom lite längre. Underbart.

Sally vill så gärna ha en egen You Tube-kanal. Men jag kan inte låta henne ha det nu. Kan man kanske ha den helt privat?

Copyright 2020. All rights reserved.

Efter lämning åkte jag och tränade med Pontus, jag var så stel i benen efter alla promenader. Sedan väntade möte kring dokumentären och därefter mötte jag upp Marisol på en promenad och chokladboll. Nu tar jag igen min översvämmade email (har ingen assistent längre) och sedan ska jag hämta barnen. Idag ska vi handla ihop. Vi har börjat göra mer hushållsgrejer tillsammans och de tycker att de är väldigt roligt – Precis som ni sa för länge sen.

Vi hörs sen.