En ny vardag

Imorgon väntar en ny vecka. Jag fick nyss ett sms av barnens pappa som skrev att Sallys förskola skulle vara stängt imorgon så jag tar över vid lunch. Det blir roligt att ha henne några timmar på jobbet. Jag har ju ingen barnflicka nu men får hjälp av min lillasyster ibland. Det är väldigt tacksamt. Mycket i min vardag har ändrats men inget blev så tungt som jag trodde. Jag har städhjälp en dag i veckan och vardagen ser mer normal ut. Vi handlar, lagar mat, slänger in en tvätt och plockar ut ur diskmaskinen. Jag gör frukost på morgonen, ibland får disken stå kvar tills kvällen när jag inte hinner plocka bort (prioriterar alla kylvaror) men barnen är duktiga och klär på sig själva i deras rum medan jag sminkar mig och sedan möts vi i hallen och åker iväg. Jag lämnar Gillis först (han måste vara på plats senast 8.30) och sedan Sally.

De är väldigt hjälpsamma jämt. Gillis och Sally säger ibland till varandra ”Nu måste vi faktiskt hjälpas åt eftersom vi inte har en nanny längre”. De har vuxit av det här och precis som många av er sa, dom tycker att det är väldigt roligt att få hjälpa till med mat och hemmasysslor – Sådant har dom ju alltid gjort hos sin pappa. Så länge de inte blir sjuka tror jag nog att det kommer att gå rätt bra, men skulle tillexempel en maginfluensa inträffa så vet jag inte vad jag gör. Jobbet kräver min tid i krisen men jag antar att det hade löst sig det med.

Allt löser ju sig.

Img 2075.jpg

(plåtning från Ralph Laurens Lead like a woman)

Att ha hjälp hemma började efter skilsmässan. Gillis var 3,5 år och Sally hade precis fyllt 2 år när vi skilde oss så det kändes läskigt att behöva klara det själv samtidigt som bolagen växte och krävde mer. Jag visste knappt hur man satte på en stekpanna på den tiden. Barnens pappa hade ju alltid varit den som gjorde allt hemma.

När jag tog över vårt gamla hus själv anställde jag Ida på heltid men sedan utökades teamet med barnflicka och kock. När det blev ett nytt hus blev det två heltid hemma plus kock och barnflicka. Där och då trodde jag nog att livet inte skulle ha gått runt om jag inte hade all den hjälpen. Nu när jag har fått dra ner på alla kostnader och leva mer normalt – Inser jag att det inte var så svårt. Framför allt så kom jag in i det gamla livet väldigt snabbt.

Hur som helst, nu ska jag ta en dusch och förbereda mig inför veckan. Jag tar alltid morgonflyget från Göteborg varannan måndag. Det blir en späckad vecka som väntar och jag ser fram emot allt. Vi har månader kvar i krisen men det värsta är över, nu är det uthållighet som väntar. Jag går inte och lägger mig med samma ångest längre utan allt är lugnare inombords.

Hoppas er vecka blir bra. Kram.

  1. Filip skriver:

    Hur många timmar i veckan jobbar Isabella tror ni? Kanske 60h? 70h? Nu behöver hon mer än någonsin jobba så mycket samtidigt som hon måste ta hand om hushåll och två barn utan hjälp vilket hon vant sig vid. Klart att det blir kämpigt. Isabella har jobbat hårt hela sitt liv för att kunna ha den hjälp hon har haft utanför jobbet, vad har ni andra gjort?

    1. Rebecka skriver:

      Om hon jobbar 09-15 och sedan några timmar på kvällen så blir det snarare 40 timmar, i alla fall när hon har barnen

    1. Sara skriver:

      Vad jag har gjort? Jobbat hårt hela mitt liv, tagit tre examina, rest i jobbet, men klarat mig fint med två barn och hus utan att behöva ha fyra anställda.

  2. Ping skriver:

    Det är helt fascinerande att läsa mångas kommentarer här. Hur skulle det va om alla här försökte bygga upp varandra istället för att påpeka en massa brister och klanka ner på varandra och på Isabella? Världen är en ganska tuff plats så varför kan vi inte lyfta varandra och hjälpa varandra istället? Alla har ett val – antingen bidrar man till ett råare samhälle eller så börjar man smått och i vardagen försöka vara en snällare människa.

    1. Rosie skriver:

      Jag håller med dig! Oavsett vem man är, hur mycket eller lite pengar man har, så borde folk peppa istället för att komma med idiotiska kommentarer. Har man inget gott att säga kan man vara tyst.

    1. Vilken helt underbar kommentar bland alla anklagande kärlekslösa kommentarer❤❤❤❤❤❤❤❤❤

    1. B. skriver:

      + 1

      Håller verkligen med. Det är hemskt vad mycket energi vissa lägger ned på att vara så elaka som möjligt. Jag brukar aldrig kommentera och har först nyligen börjat läsa Isabellas blogg igen: det är ju kontinuerligt vuxenmobbing som pågår i kommentarsfälten.

  3. Lina skriver:

    Jag börjar 10.00 ibland och jag hinner inte hellre plocka bort eller städa upp röran vissa dagar

    1. Gj skriver:

      Du väljer att prioritera bort det.

  4. Hanna skriver:

    Men herregud!? Du har det riktigt tufft när du får laga frukost själv… Vad lever du i för värld?
    Du må ha kommit ner på jorden en liten bit efter ”krisen”(=ditt ljugande) men du har en bra bit kvar.

  5. Mikaela skriver:

    Jag tror att ett tips skulle kunna vara att backa och inte längre vara ansiktet utåt. Det är klart att du drar uppmärksamhet till dig men i ett växande varumärke är jag osäker på om all publicitet är bra.
    Att ta ett steg bak och jobba bakom kulisserna skulle kanske vara bra för din kreativitet och ta bort mycket negativ energi.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..