Hos min mamma

Jag tog ut mina hairtalk igår hos Emelie. Så som jag känner mig måste få speglas i det yttre, annars känns det märkligt. Det stora håret och den filmiska looken får läggas på hyllan ett tag. Jag har älskat den, 70-tals luggen, de längre kjolarna i silke och vackra stilettklackar. Men nu väntar en annan fas. Jag lever mycket i bilder, det visuella och de måste få ändras när jag ändras. Annars går det inte ihop mentalt.

Copyright 2019. All rights reserved.

Mitt egna hår (ovan) som är rätt luftigt och lätt att slänga med (dock tunt). Sedan är planen att ha en lättare make up som jag kan lägga själv, klassisk vit skjorta som jag gillar att ha i stoppade i jeansen och enkla klackar. Egentligen är det då jag känner mig som mig själv. Genom åren har jag alltid landat i den looken mellan varven.

Copyright 2019. All rights reserved.

Lördagen i en bild. Barnen och jag har varit hos min mamma. Jag parkerade mig i soffan och har varit en station för barn och hundar som vill komma upp och kramas. Min svåraste utmaning i livet är att tröstas och ta hjälp, jag vill göra allt själv och släpper inte in någon i processen. Men jag har faktiskt försökt göra annorlunda under hösten, eller jag har snarare blivit tvungen att ta hjälp eftersom det varit så tungt. Om jag ska försöka se något positivt med krisen så är det att jag har sänkt garden till människor som finns runt om mig och upptäckt att jag faktiskt är älskad. Jag har inte riktigt förstått det innan.