En evighetslång vecka

Min psykolog sa idag ”Sorg är randig”. Den kommer och går. Bra stunder och väldigt svåra stunder. Mitt all turbulens har jag såklart en sorg att bearbeta också som har legat insopad under en matta så som jag så ofta gör på grund av en djup försvarsmekanism. Den firar snart ett år. Allt på samma gång. Varför blir det jämt så? Varje morgon som jag kliver upp har jag som en baslista att följa som en robot. 1. Hålla rutinerna intakt för att få så bra förutsättning som möjligt. 2. Stötta bolagens nyckelpersoner 3. Finnas där för anställda och 4. Träffa kunder och följa vår actionplan. Barnen har såklart prio för allt annat. Men mellan det så är det djupa andetag och tårar som tränger sig fram.

Trycket behöver minskas.

Jag har ställt in mig på sex månader av turbulens. Nu har det gått tre veckor. Det största faran ska vara över vid årsskiftet om vår plan går som planerat och sedan börjar en ny kula som också tar tid. Jag trodde nog ett tag att jag skulle fixa mig igenom allt utan att det skulle behöva märkas utåt sett. När jag insåg att det inte skulle bli så satte jag som mål att ta mig igenom med ett leende på läpparna i alla fall bland mina anställa men nu har jag insett att jag kommer att ta mig igenom detta lika randig som sorgen är. Glad och stark ibland och så låg och ledsen vid andra tillfällen. Det får bli så – Randigt.