När jag minst behövde det…

Veckan började tufft med ett starkt migränanfall. Jag får det några gånger per år och oftast precis i stunder som dessa. Hög stressnivån under en period och så återhämtning på det. Bom! Jag jobbade på förmiddagen men fick bli sängliggandes från lunch. Jag skulle egentligen hämta barnen men jag vågade inte köra men efter middagen så blev det bättre. Långa sex timmar. Usch. Det är verkligen hemskt.

Såhär såg en del av arbetsdagen ut innan jag blev sängliggandes. Vi har fotot en del kampanjer. Bland annat Stylein och Ellos-kollektionen som verkligen har gått väldigt bra.

Copyright 2019. All rights reserved.

När migränen hade släppt kunde jag ta igenom missade telefonsamtal med kollegor och mailen. Sedan blev det högläsning med barnen när de skulle sova. Sally ville läsa ”Varför är mamma arg” och Gillis ”Sommarskuggan”. Barnen säger alltid att ”mamma du kan inte bli arg du är alltid glad” när jag läser den. Just idag behövde jag lite pepp så det var välbehövliga ord.

Jag försöker hålla mig stark inför barnen men jag har hört från kloka människor att det är okej att vara ledsen inför sina små. Men jag försöker ändå hålla ihop det. Kanske för min skull mest.Processen på jobb och hemmaplan går enligt planerna. Som jag sa igår skulle jag sälja av en del i min portfölj för att bli mer likvid. Vi har ju som sagt bromsat in allt, påbörjat en avveckling av allt som inte är lönsamt (tex USA) och gått ner på sparlåga för att kunna ligga och takta på tills vi är ur allt. Jag är så tacksam över att jag har sparat så pass mycket pengar under åren.

Det är mina gamla bloggpengar som jag knappt rörde tidigare. Men det innebär förändringar privat också, Anna som har lagat mat här har fått sluta. Det är en av många förändringar som väntar. Det är ingen fara, lika fort som man vänjer sig med en högre standard kan man också gå tillbaka.

Mitt största mål genom krisen är att inte behöva säga upp personal (mer än ovan) så det är det jag kämpar för. Jag har inget problem heller att byta bostad och börja om. Precis som jag sa i mitt sommarprat. Min styrka är att jag inte ger upp, jag kommer igen tack vare min ork. Men däremot så måste jag få göra det på egenhand med egna pengar. Jag är ansvarig över att situationen blev som den blev och då är jag också ansvarig över att ta mig ur den på egen hand. Men nu väntar en hostig son som inte kan somna. Det får bli en till bok och somna tillsammans. Kram på er.