Göra om och göra rätt

Den stora frågan är egentligen varför jag testar så mycket nya ideér och projekt. Ser man tillbaka i backspegeln hade det såklart varit klokare att lägga varenda vaken arbetstimma på Löwengrip. Tänk vad de förmodligen hade vuxit då. Att se möjligheter i allt är min stora styrka men det är också min förbannelse. Hade jag inte fungerat så hade jag aldrig startat bloggen och funderat på om det inte gick att tjäna pengar på den, jag hade aldrig någonsin hoppat av gymnasiet för att satsa på ett nykläckt bolag eller jag hade aldrig startat ett skönhetsmärke. Det är nog det som är min kärna – Att låta idélampan få lysa och få agera på den. Redan som tonåring hade jag fyllt en idébok med hundratals idéer. Jag har alltid sovit med ett block och penna vid skrivbordet och min iPhone är full av märkliga anteckningar. Hade någon läst igenom allt hade man tyckt att jag säkert var spritt språngande galen.

Att dessutom skriva ut allt jag har i huvudet jämt till en blogg som läses av massvis med människor är såklart inte heller alltid klokt. 99% av alla människor funderar, vänder och vrider, sätter igång ett projekt och kommer en bit innan man berättar om det. Jag har alltid gjort tvärtom, kastat ut allt jag har velat göra och se om det nappas på. Är kommentarerna i bloggen positiva och det trillar in mail från folk som vill vara med på tåget, fortsätter jag med projektet. Men är inte intresset så stort eller det ekonomiskt inte kommer gå ihop i slutändan så stryker jag det. Jag personligen tänker inte att klonen Gabrielle blir ett misslyckande om hon inte lanseras utan det var en idé och en förhoppning. Jag har ju flera bollar i luften samtidigt – Så många kommer inte landa. Men jag har insett att man upplever det som läsare annorlunda. Jag tappar trovärdighet och jag förstår det.

Just nu känner jag mig som en katt som har trillat från nionde våningen och gör mig redo för landning. Jag har fler liv kvar men jag måste hitta en mer strukturerad väg framåt. Jag kan inte ens räkna hur många bolag jag har startat och varit involverad i sedan jag var 16 år. Jag har tjänat miljoner och jag har förlorat miljoner. Vi har kunnat fira och gasa men vi har också fått strama åt rejält. Där vi är just nu. Saker och ting har inte gått som jag tänkt. Men jag lär mig.

Img 9091.jpg

Jag har fått känna på ångest den senaste tiden. En sån där ångest där väggarna plötsligt närmar sig mot mig, det blir märkligt tyst som om någon höll för öronen, allt börjar snurra långsamt åt ett håll och det blir svårare att andas. När det var som värst gick jag och la mig så tidigt som det gick på kvällen för att inte behöva möta ångesten. Jag tillät mig själv att göra så under en period men sedan är det något inombords som alltid säger till mig att ”Nu räcker det. Nu kavlar vi upp ärmarna och agerar”. Den kraften har alltid funnits inombords. Jag vet inte var den kommer ifrån men jag är tacksam över den.

Nu börjar en ny fas i mitt liv som entreprenör. Jag ska backa, landa och finna en ny väg framåt. Jag kommer att dela med mig av den och förhoppningsvis kunna hjälpa andra i samma sits. Fastän resan framåt är jobbig så känns det okej. Jag är tacksam över er respons och det gör att jag kommer att fortsätta sänka min gard i det här. Jag vet att jag har inspirerat många av er under åren, men nu är det ni som får mig att våga.

Tack för det.

Dags för ett nytt kapitel i livet.

  1. Jenny skriver:

    Det är på en helt annan nivå för mig men jag känner igen mig. Jag kastar mig ut utan att kanske tänka efter ordentligt, det är ju så man tar sig framåt, och så blir det fel ibland. Man får börja om och försöka igen. Ibland undrar jag hur jag orkar, men man gör ju det, orkar framåt igen för att man måste. Och rätt vad det är flyter det på igen. Jag tycker det värsta många gånger är tankarna kring vad alla andra kanske tycker och tänker, ”dom måste ju tycka att jag är helt dum i huvet, naiv”. Det är det som ger känslan av misslyckande för mig, att jag känner mig dömd av andra (även om det kanske inte är så, men det är min känsla). Om jag struntar i vad andra kanske tycker och tänker gör det mig faktiskt inte så mycket om allt inte går som jag tänkt, man måste ju försöka. Och funkar det inte försöker man igen. Inte mer med det. Du är modig och stark. Tack för att vi får följa dig!

  2. Det kommer att komma något riktigt bra ut av detta, det är jag säker på.
    Du är en fantastisk människa och jag står bakom dig i ”nöd och lust”, haha!
    Du är en stor förebild!!

  3. Vet du vad. Du är bra precis som du är! Jag kände bara att jag ville skriva det efter att ha läst ditt inlägg. Otroligt modigt och öppet av dig att dela med dig av både med och motgångar. Det är sådant som gör oss mänskliga. Koppla av, fokusera och ta en sak i taget. Ibland får man sänka sina förväntningar och bara ta saker som de kommer och göra det bästa utav dem. Du verkar vara en fin och omtänksam mamma till två härliga barn. Ta vara på den tiden – så som du gör – med dem. Njut av de arbetsuppgifter du har och variationen i ditt jobb. Och livet i sig med vänner, njutning god mat och goda böcker. Ha en riktigt fin höst och lycka till med allt FU företar dig. Ingen stress, allting blir sonder ska vara här och nu. Varma kramar

  4. Stig skriver:

    Nu har du fått erfarenhet utan din man.. Uppryckning är en bra medeisin.. Förslag finns om du vill det skriv.. Eller låt bli… Vänligen

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..