Det är svårt att återberätta dagen. Ett dygn känns som en vecka. Så mycket intryck. Jag, Erik, Marisol och Brita (Hand in Hands kommunikationsansvariga) blev upphämtade 07.30 imorse utanför vårt hotel i Nairobi.
Vårt hotell.
Vi har tre killar från Hand in Hand East Africa med oss, fantastiska människor. De påminner lite om UF-lärare. Deras jobb är att inspirera och utbilda kvinnogrupperna – De är grymma.
Första stoppet var på HiH kontor
Fantastiska Brita
HiH:s anställda på ett av kontoren i Kenya.
Idag har vi besökt grupper inne i Nairobi och i slumområdena. Första stoppet var här. Här är en av de finare innergårdarna.
Vi träffade två coola kvinnor som hade startat en verksamhet av att göra skor och underkläder av waste. Bildäck blev till skor.
De hade funnits i sju månader och hade redan 20 anställda. M ålet var att hjälpa kvinnor bort från prostitution och våld. De berättade att många flickor får barn när de är nio år (!) och nu hade de även startat ett mentor-program för att utbilda kvinnor mer om livet.
De var så stolta! Ena kvinnan var designer och hon i rosa var VD. Hälften av dagens vinst gick tillbaka in i verksamheten och hälften delades ut till personalen. Enkelt och smart.
Alla pratar flytande engelska
Barnen är med mammorna på jobbet men sedan var det dags för skola. Trots fattigdomen går de flesta barn i skolan här. Otroligt.
Här berättar VD:n att de anställda måste göra det man tycker är kul. Vissa vill sy, vissa vilja sälja. Gör man inte det som är kul blir det inte bra. Passion är allt. Musik i mina öron.
Nästa stopp, en skola.
Där var det ett gäng kvinnor som hade startat table Banking. Alltså den enklaste formen av en bank kontant. De sparade ihop, man kunde låna till ränta och en liten del av det man satte in gick till ett lotteri. Varje månad vann någon i gruppen pengarna. De gjorde dom för att skapa sammanhållning och för att det var kul.
Ser ni förresten kvinnan bredvid mig som håller i min hand? Vi fick ett märkligt band mellan oss och fann varandra direkt. Som en gammal mormor. Så himla märkligt och fint. Hon ville ha mitt telefonnummer.
Nästa gång ett Kenya-nummer dyker upp på skärmen får jag nog svara…
Samma gång kvinnor hade förutom banken, också alla egna företag. De såldes gröt, drevs butiker, skönhetssalonger etc – De var nyfikna på mig och jag berättade min resa och visade om bloggen. De visste vad instagram var men hade bara ett eget Mail-konto hittills. Dock hade alla en iPhone så steget bort är inte långt. Uber finns förresten också i Nairobi.
En av kvinnornas bank-bok. De sparar ca 10 kronor i veckan var.
Det är svårt de där med presenter. Nu i efterhand hade skönhetsprodukter varit mest populärt. Alla har mat på bordet och barnen går i skolan. Kvinnorna längtar efter att få göra sig fina. I de värsta kåkstäderna som vi såg idag, där man lever på under 2 dollar om dagen – Fanns det ändå så många salonger. Man ser överallt att det är kvinnorna som jobbar och tar ansvar. Männen hänger i skuggan.
Skola
Ännu en grupp entreprenörer. Alla driver varsin verksamhet. En kvinna hade en catering vilket var imponerade. Alla lever i kåkstäderna.
Grupperna fungerar som UF i Sverige. Men alla har riktiga företag. Här ovan ser ni en av HiH-anställda gå igenom bolagsbyggande.
Alla kvinnor var änkor.
Denna kvinna bodde också i slummen men hade startat en food truck och hade anställt sin man. De flesta männen är arbetslösa. Hon var så stolt över sitt egna mod att hon grät. Jag med.
Det blev en lång dag och jag var slut i huvudet efter 12 timmar på fältet. Känslorna är blandade. Även intrycken. Det är i snitt bättre än vad jag trodde innan. De allra flesta barn går i skolan. Kvinnorna är starka, envisa, har ett enormt självförtroende, hjälps åt. Men det finns också en stor hopplöshet runt allt. Det är svårt att andas på grund av avgaser, det är så mycket skräp överallt, det luktar smuts och det finns inga jobb. Man inser att det finns inga bistånd i världen som får ett land som Kenya på fötter utan det handlar om styrning. Det finns många eldsjälar som försöker göra sin tillvaro bättre men dom kommer ingenstans. Att jag stöttar HiH med min stiftelse ILF känns helt rätt. Jag är så imponerad över deras arbete. Hjälp till självhjälp. Det är det enda sättet. Imorgon väntar landsbygden.