Glass på Barbarac

Nu har jag haft semester i en vecka och jag är inne i en perfekt lunk. Jag har kommit ner i varv men ändå hittat en bra balans med jobb. Några samtal och mail om dagarna samt mina sociala medier. Totalt sett kanske två timmar jobb om dagen. Det är helt perfekt.

Idag har vi varit hemma i huset och badat massor och vid fem åkte vi in till St Tropez för att shoppa och äta middag på Napoleon. För mig är det en ultimat semesterdag. Poolhäng, långlunch och nya restauranger på kvällarna. Sally och Gillis har ju vuxit upp med att gå ut och äta så de tycker också att de är roligt. Att vänta när vuxna pratar, sitta still på flyg, gå ut och äta, småprata, tacka, fråga om man vill ha något, hälsa ordentligt – allt sådant är viktigt att få till när de är små. Då blir det aldrig ett problem när de blir äldre. Alla har såklart olika prioriteringar och för mig har ovan varit väldigt viktigt. Att få busa, leka och vara barn är såklart fokus men jag skulle aldrig acceptera att de bråkade eller gnällde. De är lite lillgamla av sig (både jag och deras pappa var de) så de kommer rätt naturligt.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Alltid ett besök till Chanels villa:

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Superteamet!

Nu väntar andra avsnittet av Chernobyl…

  1. Linda skriver:

    Har inte kommenterat tidigare men blev ledsen av detta inlägg. Alla barn är olika och själv har jag ett barn med autism, adhd, ocd och där är ”gnäll”, utbrott, fula ord etc vardag. Synd att inte människor inte stöttar varandra ist för att fördömer och tror att deras värld är en sanning 🙁

    1. K skriver:

      Fortsätt kämpa, hejja dig. Bry dig inte, vi gör så gott vi kan, hur var det där uttrycket – döm inte förrän du gått i den andres skor. Mitt barn har också autism och jag vill också gå ut och äta ibland, vi tränar på det, men ibland blir det stökigt, och vi får dömande blickar. Önskar att folk var lite mer förstående, jag lovar att vi försöker vårt bästa.

  2. Katten skriver:

    Alla ni som kommenterar elakt kan knappaste vara ensamstående med 2 barn. Att resa själv med 2 barn är såklart väldigt kul socialt och en upplevelse att dela med barnen, men inte så mycket vila för föräldern. Dem flesta reser ju ihop med tex mor/far föräldrar som stöd, någon vän som har egna barn, eller liknande, så man kan hjälpas åt med barnen och på så vis få lite vila.
    Ensam med barnen kan man ju inte ens ligga i en solstol och blunda eller läsa en bok, olyckor händer så snabbt. Tycker det är bra att Isabella tar hjälp så hon kan vila men samtidigt veta att hennes barn är säkra.

  3. H skriver:

    Vad shoppade du?

  4. K skriver:

    Ni som liksom Isabella inte skulle ”acceptera” att era barn gnäller, tex vid en långflygning eller på en restaurang, vad gör ni i om de börjar gnälla/bråka? Går därifrån? Hotar/mutar? Pratar pedagogiskt? iPad? Funkar det? Eller beter era barn sig som änglar jämt?

  5. Jag blir så otroligt provoserad av att du skriver att du aldrig skulle acceptera att dina barn bråkar eller gnãller…. Det är lätt att säga då du lever som du gör. Hos oss vanliga människor är livet annorlunda… barnen blir gnãlliga före vi hinner få maten klar efter jobb och förskola…barnen bråkar då de umgås ensamma lite längre stunder då vi fixar tvätten… Visst ingen vill vãl att någon ska bråka eller gnãlla, men i ett normalt liv utan personal, är det oundvikligt!.. vi får bara acceptera det. Vi e lika bra mammor ändå o våra barn är lika bra som dina barn ãndå.

    1. Emma skriver:

      Tack för att du satt ord på vad jag känner.

    1. Maria skriver:

      Håller helt och hållet med! Kände att jag blev provocerad jag med. Har tre döttrar, varav två skiljer det 15 månader emellan och det bråkas och gnälls konstant. För mig som ensamstående sliter jag med att få ihop en vardag som är meningsfull för oss alla. Jag jobbar heltid, barnen går i skolan och de ska hämtas och lämnas och skjutsas till olika kompisar och aktiviteter. Det ska lagas mat, städas, diskas och tvättas och läxor läsas. Jag löser det men det blir däremellan gnäll och bråk och svårt att finnas på alla platser samtidigt. Jag sköter för att få ihop allt och ja, jag åker på semester med mina barn själv för mina pengar jag tjänat in. Blir provocerad när bilden i bloggen inte visar den verklighet som de flesta delar. Barn bråkar och tjafsar men kan vara uppfostrade ändå, det är sunt beteende bland barn.

    1. Ann skriver:

      Men herregud varför tar du åt dig personligen? Isabella säger ingenting om att du eller någon annan är en sämre mamma än henne eller att hennes barn är bättre än era. Om det är så känsligt att andra lever på olika sätt, på andra sätt än er och har andra tankar och åsikter än er så läs inte bloggar, så slipper ni bli så provocerade.

    1. Jennie skriver:

      Fast fostra barn hinner man alltid med! Vad hjälper det att gnälla i väntan på att maten blir klar osv? Här gnälls det och bråkas extremt sällan och det är för att vi fostrat vårt barn till det..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..