Tacofredag

Det var så skönt att komma hem igår till barnen. När det är fredag så längtar man ju extra mycket efter att få komma hem, sminka av sig, dra på ett kashmirsett och ta fredag. Igår blev det tacos här hemma. Nu har Kock Anna jobbat här sedan i måndags och varenda rätt har varit en upplevelse att äta. Sally sa till Anna häromdagen att ”det är den bästa mat hon ätit”. Så gulligt. Men mest glad är jag över att Gillis har ätit som en häst hela veckan, han har alltid varit petig (han blev helvegetarian vid 3,5 år och har aldrig gjort ett undantag). Det är vi egentligen alla tre men vi har ju olika matpreferenser som ska tillgodoses. Jag stöttar att man vill äta olika och tycker att det är viktigt att man får äta det man själv älskar och utforska det man tycker om.

Sally älskar kött (helst tryffelsalami till alla måltider, ikväll ska hon faktiskt få köpa det i charken) så hon har fått klassiska Wallenbergare i veckan, Gillis har mumsat på halloumi-grytor och jag har fått njuta av goda betor, grönkål/quinoasallader och så denna rätt igår:

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Tofutacos med rödkål och guacamole! Jag föredrar med sallad runt. Jag skippar vitt bröd, pasta och socker. Jag älskar att äta rent, antiinflammatoriskt och mat som ger näring och glow. Jag har levt så i över två år och jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till ett vin, kött, bröd, potatis-liv. Jag har en annan jämn energi, inget kli i kroppen på samma sätt och framför allt en hud som har lyster och ett glansigt hår.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Till fredagsmys åt vi ljuvliga rawballs och så delade vi på lite mer mörk choklad. Mina barn är så vana med 70% så dom föredrar det.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Jag somnade sittandes när jag nattade barnen och vi lyssnade på Karlsson… Jag gick och la mig i min säng vid nio och ringde Pingis och körde vår vanliga avstämning. Jag somnade vid tio efter en kort meditation innan. Hjärnan behövde få gå igenom dagen, det är ett speciellt liv med att möta människor som har följt en länge. Det är en mix av tacksamhet och en känsla av dåligt samvete att man inte hinner ge tillbaka tillräckligt. Som till tjejen som hade flugit från Estland. Jag vill ju att hon ska känna att hon fick tillräckligt med tid. Jag känner alltid att jag inte räcker till under alla event. Samtidigt så kan jag ju inte göra mer för då skulle jag inte orka hålla mitt tempo heller. Och ökar jag takten med meet & greet så leder till torgskräck. Klurig balans minst sagt.

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Vi alla vaknade pigga efter 06. Vi låg och drog oss länge i sängen och sedan blev det frukost och mys. Ibland när jag ser Gillis så får jag en chock över att min äldsta börjar bli så stor. Skolstart efter sommaren! Gillis är min motsats på många sätt. Alltid lugn, ordningsam, tänker mycket, känslig och bryr sig om alla jämt. Jag har nog aldrig behövt säga till honom någon gång. Han är lillgammal, smart och så snäll. Imorse började han att äta frukost 08.00 och var klar halv tio. Sally sprang iväg efter 20 minuter men Gillis och jag satt kvar länge. Jag älskar lugna och stora helg-frukostar där man äter i omgångar hemma men när klockan slog 09.20 så började det klia i min kropp också och min hjärna kunde bara fokusera på knäckebrödet som åts i världens minsta tuggor … :- ) Älskade barn!

Nu väntar lördag!

  1. Jag mår också bättre av att äta mindre vitt mjöl osv även om jag inte utesluter det helt och hållet, för mig handlar det mer om hur ofta och i vilka mängder. Jag väljer mat utifrån vad jag mår bäst av. Det låter som en mysig början på helgen. Tack för fint inlägg.

  2. M skriver:

    Har också en son som är vegetarian.
    Vid 4 års ålder sa han att han inte ville äta kött från plågade djur. Han är nu snart 10 år och står fast vid sitt beslut.
    Kan inte du lägga ut recept på det gillis äter?
    Vore kul med lite nya middagar här hemma.

  3. I vårt tredimensionella medvetandet är etiketter såå viktigt. Själv äter jag inte kött, men kallar mig varken vegetarian eller vegan. Dock är det VÄLDIGT viktigt för folk runtomkring mig att benämna vad jag är. Inom kort är vi förbi den typ av separation i vårt medvetande och först då kan vi acceptera och ha förståelse för våra medmänniskor fullt ut. Det du ser och upplever hos andra är alltid en reflektion av ditt eget medvetande.
    ♥️

  4. Corr skriver:

    Vad lik Gillis är sin morfar på bilden!

  5. H skriver:

    Alltså att ni orkar lägga er energi på att kommentera vad hon sätter för benämning på hennes och hennes barns kostvanor. Vem bryr sig?! Lägg er energi på att göra något roligare istället! Lev lite!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..