Söndag på Långängen

Jag kämpade med att hålla ögonen öppna igår. Jag hade satt som mål att vara vaken till 20.00 och när klockan slog det (och hela Sverige bänkade sig för melodifestivalen) så kröp jag ner i sängen. Jag kunde inte minnas när jag faktiskt låg i min säng själv sist. Två veckor bortrest, veckan innan det var det barnvecka (de sover hos mig) och veckan innan det var det Diplomat. Det var faktiskt ljuvligt att få ta plats i mitten och sträcka ut mig bland krispiga lakan.

Jag sov i 12 timmar. Så sjukt! Men nu är jag tillbaka i Svensk tid så det var bara bra. Hade en lugn morgon med frukost och jobb från sängen och sedan mötte jag upp Michaela. Vi har inte setts på tuman hand på evigheter så jag körde dit och ställde bilen där vid elva. Det var speciellt att få komma in till mitt gamla villaområde. Sorgligt nog var den första känslan i backen minnen av min envisa stalker som gjorde ett dussin besök så jag såg mest honom framför mig i backen. Fick rysningar. Michaela och jag tog en promenad till Långängen och åt långlunch och drack flera koppar kaffe. Så mysigt att få fika.

Copyright 2019. All rights reserved.

Det är lyxigt att få kompishänga i flera timmar och bara prata. Vi har ju dock en liten bolagsidé till Nordic Tech House också så det blev mycket bollande om det. Fantastiskt roligt. Det är som att jag har en entreprenörsnerv som går igång när jag pratar om bolagen, hela kroppen pirrar på ett speciellt sätt. Det kanske kan liknas vid att vara nykär, vad vet jag. Men samma känsla får jag av när tillexempel Pingis och jag sitter i Emirates-loungen klockan 05.15 och äter frukost och pratar om våra företag. Trots tidig morgon och jetlag så är det något i kroppen som går igång och som utsöndrar lycka.

Nu kom precis Justina hem hit och ska göra manikyr och pedikyr på mig, behöver bli redo för en ny jobbvecka som väntar. Många roliga möten (mycket att ta tag i efter Australien och Kina) och så en vända till Frankrike. Jag känner mig inte helt förberedd inför allt jag ska göra så ikväll ska jag slänga ihop en middag och ha en jobbkväll. Det ser jag fram emot mycket. Har saknat mina jobbkvällar hemma i lugn ro för mig själv, förutom att förbereda mig så får jag ner all sparad inspiration till något konkret och sätter nya mål och visioner överallt. Jag kommer alltid in dagen efter på kontoret med en Balthazar-lampa över huvudet och säger ”jag har en idé”. Eller flera…

Vi hörs sen!