En stor sorg

Jag är verkligen sänkt. Jag är så tacksam över att ha Isolina här. Men igår när hon var iväg under dagen kunde jag inte låta bli att spendera borta timmar i sängen och bara gråta i min ensamhet. Jag satte på min och H:s gemensamma playlist och vågade gå igenom oss i huvudet. Det gjorde så ont. En känsla av panik greppade dag i mig men så kom jag ihåg att en av er läsare hade skrivit att de värsta ångestkänslorna går över efter 90 sekunder så jag försökte andas igenom allt. Det fungerade. Tack.

Vi gick ett sånt abrupt slut mot min vilja. På en dag tog allt slut. I ena smset pratade vi om vad vi ska äta ikväll och några timmar senare måste jag bryta allt. 18 månader av en intensiv kärlek. 18 månader där mycket ofta kändes för bra för att vara sant. Vilket det också var. Vet ni vad det hemska är? Han är den första människa som jag någonsin släppt i mitt liv på riktigt. Han beskrev mig som en lök ibland som tog lång lång tid att skala av men tillslut så var jag där. Älskade honom och såg honom som min familj. Nu står jag här helt ensam med garden nere och det gör så ont.

Under en weekend här i NYC som egentligen skulle varit vår. Vi skulle firat jul ihop med barnen och vi hade en resa till Maldiverna som väntade direkt efter. Det är inte resorna i sig som är jobbiga att boka av, det är att jag raderar allt som är oss i kalendern. Vi finns inte kvar mer.

Det är så smärtsamt.

Copyright 2018. All rights reserved.

Copyright 2018. All rights reserved.

Igår drog Isolina och Hanna ut mig för att tänka på annat. Middag på italienska Bellini. De gjorde väldigt goda (och vackra) alkoholfria Bellinis vilket jag uppskattade.

Copyright 2018. All rights reserved.

Under middagen med tjejerna kände jag mig glad för stunden. Mycket skratt och vettiga samtal men när vi kom till nattklubben så blev det tungt igen.

Copyright 2018. All rights reserved.

På Socialista

Copyright 2018. All rights reserved.

Åkte hem tidigt och sminkade av mig och grät mig till sömns. Jag vet rationellt att det kommer att bli bättre men jag vet också att jag behöver gå igenom sorgen.

Det här var verkligen inte mitt val. Men jag blev förd bakom ljuset och lärde känna en person som utgav sig för att vara någon annan.

Denna smärta!