Bästisar och roomservice

En natt i Sverige. Lämna barn och träffa mina bästa vänner. Sheila och Linus kom över igår och vi beställde upp en massa mat. Jag har haft noll hunger de senaste dagarna men igår var första gången jag åt med aptit. Två stora tallrikar. Jag trodde att jag skulle fortsätta att gråta hela kvällen ihop med dom men på något sätt skapade vi en bubbla mitt i allt kaos och vi alla skrattade så vi grät. Älskade vänner.

Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Jag berättade för dom att jag hade sagt till min psykolog att jag har så lätt i att gå upp i mina pojkvänners viljor och tankar och att det krockar med min bild av mig själv som stark kvinna. Rent praktiskt är det så viktigt för mig att stå på egna ben, ha min egen ekonomi och inte vara beroende. Men rent känslomässigt märker jag hur jag ändrar mig och tycker annorlunda beroende på vem jag lever med. Jag känner att jag har tappat bort mig själv lite i det. Det gör ont och det känns som jag svikit mig själv totalt.

Nu väntar NYC. Kram på er.

  1. Sofie skriver:

    För att leva i en långvarig ömsesidig riktig relation behöver du öppna dig, våga släppa garden.
    Att anpassa sig ibland till den man lever med ingår i en hållbar relation, man behöver kompromissa och ibland sätta andras behov före sina egna. Det ska vara en balansgång, mellan båda i relationen.
    Visst kan man samtidigt ta hand om sig själv också.
    Men jag tror du har för svartvitt tänk. Antingen självständig och stark singel, eller åsidosatt svag fru/flickvän.
    I min egen relation tex stödjer vi varandras utveckling, karriärer, drömmar, behov. Vi vet att ibland får den ene stå tillbaka ett tag för att lyfta upp den andre, som tex ska utbilda sig. När den nått målet så stöttar denne i sin tur den andre att nå sitt mål. Samtidigt som vi har gemensamma mål som familj tex var vi vill bo m.m.
    Du kan va både stark och svag.
    Du kan va både självständig och i en relation.
    Du bestämmer själv.
    En fördel tycker jag är att ha en partner som Inte är exakt som en själv. Tex i en relation kan det va en fördel att endast den ene jobbar mycket/älskar karriären,
    Likadant som det kan bli problem om Ingen i relationen vill jobba eller satsa på utbildningosv.
    Tex du och odd, eller nån annan som Inte är offentlig eller rik osv. Där hade ni kanske kompletterat varandra jättebra.
    Tänk på två magneter, det är de motsatta som sätts ihop. Samma sidor stöter bort varandra.

  2. Men du. Det är väl en del av kärleken till någon att faktiskt förändras lite och anpassa sig till varandra? Det behöver absolut inte vara något dåligt. Som gift är jag en annorlunda person än den jag var innan. Men inte på ett dåligt sätt. Det är klart att man blir mer beroende av någon annan men det är det fina i det hela. Att behöva varandra, att älska varandra och att dela livet tillsammans ❤️

  3. Estelle skriver:

    Jag tycker inte alls om den person som jag, som kvinna, blivit i tidigare relationer med män. Anpassar mig, blir utseende- och viktfixerad, deprimerad, osjälvständig, självhatande, objektifierad och ”porrifierad” av mannen, misstänksam mot andra kvinnor, kompromissar ihjäl mig, förlåter och förlåter, offrar, förklarar och redovisar för mannen minsta move jag gör så att han skall få den ”koll” han anser sig behöva över mig. Accepterar, ”tjänar” och curlar mannen, låter viktiga saker för mig (tex jämställdhet, vänner etc) bara bero, i syfte att undkomma det klassiska outtröttliga mans-tjafset eller ”argumentationen” som män själva hellre vill kalla det. Jag undviker att uttrycka känslor eller t.ex politiska åsikter bland män, då jag insett att detta är något som jag måste diskutera med intellektuella, verklighetsförankrade, rationella och empatiska människor, dvs andra kvinnor.

    Singellivet är fantastiskt eftersom jag inte behöver vara någon annan än mig själv. Kommer aldrig mer att ägna mig åt s.k ”kärleks”-relationer med män. Slöseri med tid och livskraft, enligt min mening. Livet går snabbare och snabbare och det gäller bara att ha så kul som möjligt. För sen dör man.

  4. Anita skriver:

    Du har nog bara inte hittat rätt man. Det finns många män som gillar starka och självständiga kvinnor och som stöttar dem. Det finns en orsak att det inte blev ni- för någon bättre finns där ute för dig.

  5. F skriver:

    Med den här nya insikten, kan du då känna att du har varit orättvis mot Odd så som du har pratat om honom efter er separation?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..