Jag är bränd

Vi är tillbaka i Sverige, åker dock imorgon igen. Så fort jag hade lämnat barnen till Odd vid Arlanda åkte jag till mitt hotell och tog en lugnande. Jag har hållit mig stark och tablettfri en vecka med barnen men när vi hade sagt hejdå orkade jag inte upprätthålla min fasad. Jag la mig i sängen och grät. Jag grät tills oxascanden fick effekt. Känslorna som kommer nu är en fruktansvärd sorg. Trots att jag är arg och sviken, är det ett krossat hjärta som värker mest. Jag älskade honom så mycket. Jag saknar vår tid tillsammans och skulle så gärna spola tillbaka allt. Jag saknar hans blick, hans famn. Hans sätt att se på mig och känna mig som den enda i världen. Han visste hur jag kämpade med min ensamhet och fanns alltid där för mig. Sa att jag var en del av hans familj. Att vi var familj. Den öppna relationen var hans idé, något som egentligen inte kändes rätt men jag ville att det skulle fungera. Så jag accepterade det.

Det gör så ont att veta att mycket var en enda stor bluff. Jag tänker tillbaka på resan till Dubai med mina barn, hur han knäppte Sallys skor varje kväll. Jag tänker på vår resa till Maldiverna, vår helg i NYC. Promenader mitt i natten genom staden som aldrig sover och stanna vid en glassbar. Där satt vi 01.00 och åt enorma vegansk glass helt själva och jag kunde bara känna lycka att få vara med honom. Han var enligt mig, den smartaste människa jag någonsin träffat. Jag minns att jag tänkte att han är för stor för denna värld. Han får inte plats här.

Jag tänker på min födelsedag. Att den kändes för bra för att vara sann. Och det var den också. Egentligen var allt bara en bluff på lånade pengar. Alla lögner.

Copyright 2018. All rights reserved.

Det som gör mest ont är att jag inte vet vad som är vad. När han talade sanning eller ljög för att det skulle passa bättre in i min värld enligt honom. Jag vet inte om han någonsin älskade mig eller om det var allt runt om mig. Det hemska är att jag aldrig kommer att veta och det gör så ont.

Jag har fått mitt hjärta krossat av honom och jag har blivit bränd. Den första människan jag släppte in på riktigt visade sig vara någon annan. Det gör så ont.

Hur går man egentligen vidare? Hur kommer jag någonsin att våga lita på någon igen? Ikväll kommer Linus och Sheila över på middag. Roomservice och så vill jag ligga tätt intill dom och bara gråta. Jag känner mig som ett vrak.