I solen

Barnen och jag mår bra under omständigheterna. Solen hjälper till. Vi leker och pratar. Mitt mående går upp och ner, nätterna och morgonen är värst. Det är att komma upp ur sängen som är det svåraste. Imorse åt Ida frukost med barnen så att jag fick samla kraft. Det svider bakom ögonlocken hela tiden. Jag vet inte om det är sömnbrist eller sorg, säkert både och.

Copyright 2018. All rights reserved.

Hela tiden dyker det upp minnen och situationer som jag borde tagit på allvar gällande honom. Dels hur vi träffades på en aktiemiddag efter att ha hörts på twitter. När jag var mitt uppe i att skilja mig. Jag var så svag och från ena dagen till den andra fanns han där så intensivt. På vår första semester i Italien över midsommar (jag betalade fö alla våra resor) frågade han om jag ville bli hans flickvän och dagen efter började han gråta och berättade hur hans trading hade gått fel och han frågade mig om han fick låna 500 000 kr. Jag blev rasande över frågan, sa självklart nej, flög hem och bröt med honom i två månader.

Jag bytte koder hemma (kodlås) och jag sa till mitt team att det var över. På något sätt var han tillbaka i mitt liv under hösten. Han bad om ursäkt och kom upp med en story jag trodde på.

Jag har bara mig själv att skylla.

Andra saker: Hur han klagade på hur mitt kapital förvaltades dåligt av min private banking och att han gärna skulle kika på hur det såg ut. Jag sa nej. Alla gånger han tagit kontakt med mina delägare för att bli en del av något av bolagen. Jag sa alltid nej. Men han gjorde det ändå. För två veckor sedan sa han att det var dags för mig att satsa på kryptovalutor rejält. Nu hade jag chansen för bitcoin. Han kunde hjälpa till. Jag ringde min förvaltare på banken och han sa att han inte rekommenderade mig att göra det. Så jag skippade det.

H:s ord ekar i huvudet på mig ”Isabella, enda sättet för dig att steppa upp är att ta in andras pengar som du investerar för. Du tänker för litet”. Mitt svar var alltid att jag och Pingis gillade att växa organiskt, att det är skönt att slippa rapportera till någon.

Alla dessa idéer om kapitalförsäkringar utomlands, hur de kunde äga mitt hus på något sätt. Jag minns inte. Jag sköt undan allt han sa och köpte huset som vanligt privat. Nu i efterhand är jag så tacksam över hur jag ekonomiskt aldrig agerade på vad han sa. Men jag ser också hur nära jag var på att trilla dit med att låta honom köpa kryptovalutorna för en större summa. Några månader till så hade jag säkert tänkt annorlunda. Man bryts ner.I Dubai för 2-3 veckor sedan, sa han att han drömde om att jag skulle bli mamma till hans barn.

Nu i efterhand inser jag att det måste varit hans desperata försök att verkligen komma in i mitt liv på riktigt. Trots att vi var tillsammans ville jag hålla en distans och inte mixa våra liv, det var jag tydlig med sedan dag ett. Det måste varit en enorm utmaning för honom. Ett barn hade ju löst det mesta.

Jag trodde att jag skulle sakna honom så mycket, sörja oss och minnen. Men det gör jag inte. Jag är inte heller arg. Allt är bara tragiskt. Som min psykolog sa i torsdags ”pusta ut och var glad över att allt kom fram”. Jag pustar verkligen ut. Det är så mycket som hade kunnat gå fel. Jag fäster tanken på att tiden är min vän och jag vet att jag kommer att återhämta mig och fortsätta min vardag med barnen som vanligt i framtiden. Jag måste bara hålla ut. Rida ut denna vansinniga storm.

Tack för ert stöd.