Två unga föräldrar

För varje år som går märker jag hur alla arga känslor jag burit på från min barndom försvinner. Allt som har åskat inombords börjar sakta lägga sig. Jag vet inte om det beror på att vi alla blir äldre eller om det är för att jag vill ge mina barn en mormor och morfar. Oavsett så växer det fram ett band igen och det gör mig lugn i själen.

AC50C11B-1A06-475F-814A-94FD344AF739

Min lillebror Daniel och jag. Gillis påminner så mycket om min lillebror att jag ibland kallar honom för Daniel och Sally är en kopia av mig som barn. Sally har bråttom att ta sig an hela världen trots sina 3,5 år och Gillis utforskar den värld han har inom sig.

9F14456E-8420-4AA4-A69D-58EDEBCB2FAC

Tre generationer. Mamma, jag och mormor

90953DCA-80A4-4D29-93F3-84E2F0B8B76E

Det är på senare tid som jag inser hur min mamma kämpade för att ge mig och min bror det bästa. Möjlighet att flytta från höghusen i Jakobsberg till ett radhus i Skälby. Vi var först på förskolan och sist därifrån, det skrapats rutor på vår kalla lilla bil, det värmdes köttfärssås på burk och på fredagar bullade mamma alltid upp med ett rejält fredagsmys.

4ED43640-70D3-41B8-837E-66BAB96FD09E

Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Mamma var det vackraste jag visste och doftade alltid så gott. Kräm blandat med den guldiga starka hårsprayen. Jag minns det fortfarande så tydligt. Alltid välvårdade naglar och fina kläder. Blommiga klänningar, klackar med remmar, stilrena kavajer och jeans med hög midja.

CACD9305-0D39-4778-8B6A-85FF0FD5D4F1

Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Om jag har fått snällheten och förmågan att tro på mig själv av min mamma så har jag fått min styrka att kunna flytta berg från pappa. Han är extremt smart, påhittig, driven och vågar ta risk. Jag var med honom i glassbilen när jag var liten, jag följde med honom till Universitet när jag var sjuk från förskolan och fick sitta och rita under tiden som han hade en föreläsning. Jag såg honom bygga upp sin juristfirma i Jakobsbergs Centrum och jag minns också när han bestämde sig att det var dags att våga flytta in till stan för att vi skulle kunna gå i bättre skolor.

Det har inte varit lätt att växa upp. Jag är storsyster till fyra. Men jag är tacksam över att åskmolnet inombords faktiskt börjar sipprar ut och ersätts mot en tacksamhet. Det blev bra tillslut ändå.

  1. Sofie skriver:

    Så väldigt fint inlägg!

  2. Alma skriver:

    Fint. <3

  3. Emma skriver:

    Så lika ni är din mamma och du!! <3 <3

  4. Babs skriver:

    Ett så fint inlägg. Förhoppningsvis mognar vi med tiden och kan även se våra föräldrar i ett annat ljus. Det verkar du ju ha gjort och all lycka för dig och dina barn. Våra barn behöver kärleksfulla nära, mormor och morfar o alla som kan ge dem kärlek. Starkt av dig Isabella

  5. L skriver:

    Bra inlagg! Kan relatera valdigt mycket… har lange burit pa mycket blandade kanslor gentemot mina foraldrar och min uppvaxt och det ar ju otroligt svart att ”komma over” eller forlata vissa saker. A ena sidan sa ar de ens familj fast samtidigt sa betyder inte det allt heller.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..