Till mitt 16 åriga jag

Jag önskar att jag kunde berätta för mitt 16 åriga jag hur livet idag såg ut. Hon som slet upp papperna från bolagsverket och såg att Blondinbella AB hade blivit registrerat. Hon som hade anställningsintervjuer för en assistent på Espresso House, hon som hittade ett kontor och skruvade upp med IKEA-möbler och satt där efter skolan med assistenten och funderade på hur hon skulle få sitt bolag att växa.

För henne vill jag berätta att hon 11 år senare kommer ha signerat ett kontor på 900 kvm, med grannar såsom Spotify och Wework. Att hon (med delägare) ger lön till 70 personer. Att hon träffar företag som vill köpa hennes bolag men också att hon sitter på andra sidan och vill köpa deras. Att hennes bolagsgrupp i år når över 100 miljoner i omsättning.

Jag vill berätta för henne att hon även är en mamma. Den 16 åriga Bella skulle få en rejäl chock för där och då vill hon steriliseras. Hade jag även berättat för henne att hon var skild skulle hon fått ont i magen och blivit påmind om hennes egen uppväxt. Arvet av skilsmässa var ju det sista hon ville ta vidare till någon annan. Men jag skulle berätta för 16 åriga Bella då att hon inte skulle oroa sig. Inte för fem öre. Hon har fått världens coolaste barn och dessutom har hon köpt världens coolaste hus som dom tre ska bo i. Livet blev väldigt bra.

Men resan är inte klar. Livet har bara tagit sats till en ny nivå. Hundjobbet är gjort. Och nu är det inte fler kliv som ska tas ute större. När jag skriver det här står jag vid mitt skrivbord och bredvid mig ser mig Kylie Jenner på omslaget av Forbes. Jag hoppas att jag som 37 åring kommer kunna tänka tillbaka tio år, till den 27 åriga Bella och minnas målet och glädjas åt att det faktiskt blev av. Den resan känns lång nu men hade jag vetat hur mitt liv såg ut idag när jag var 16 år hade det känts tungt på mina axlar och jag hade undrat hur jag ska börja. Idag vet jag att allt går om jag vill. Allt handlar om att komma upp i tempo, stark intuition och omge sig av ett team.