Frågor och svar

Hej. Vilka menar du när du säger ”ditt team”? Är det stylist och make up eller är det de som jobbar med bloggen eller styrelseledamöter i företagen etc? Ha det bra

Mitt närmsta team är högra hand Simon, fotograf/stylist Sascha och make up artist Emelie. Samt vakt Magnus. Det är dom som måste synkas med min kalender hela tiden. Där jag är, behöver de vara. Inte alla och alltid men det blir mer och mer. Som nu till Almedalen behöver jag Simon med mig för alla intervjuer som ska göras. Vi håller egentligen på att fasa ut den rollen helt till min nya PR-ansvarig men hon är inte inskolad än för att fixa Almedalen. Därför är Simon med i år igen. Emelie gör ju i ordning mig (och Pingis) och Sascha hjälper mig med alla kläder men också fotar allt till kanalerna. Magnus följer med till mina åtaganden där det är mycket folk. Det är andra året han är med mig i Almedalen. Det är skönt att kunna slappna av och fokusera på mitt jobb och inte behöva titta runt i  lokalen för att hålla koll själv. Tyvärr förstår inte alla gränssättning.

Blev så nyfiken när du skrev att du försöker samtala med alla och att de har livshistorier att berätta, vad ställer du för frågor? Vad får du för frågor tillbaka av dem?

Jag älskar att mingla, men det är ett jobb. Det kanske är svårt att ta till sig men en middag med Balmain är jobb för mig som tar energi. Men det är oerhört viktigt att vara där för att knyta kontakter samt skapa innehåll till kanalerna såklart.

Under middagen frågade jag gänget om vad de tyckte om showen, deras förhållande till Balmain i sig, vad deras passion i livet är, vad som inspirerar och så försöker jag luska fram kring deras utmaning och se om jag kan hjälpa till med mina kontakter. När man minglar med människor som har kommit långt i sin karriär och som möter mycket häftiga människor regelbundet får man aldrig börja med en fråga ”Jaha vad jobbar du med?”.  Alla klassiska intervjufrågor går bort på en gång. Det ska vara lättsamt och ge energi, för alla som är där har ett späckat schema. Målet under en sådan kväll är inga djupa samtal, men om man klickar är det lätt att boka en lunch vid ett senare tillfälle.Hej! Det vore intressant att läsa om dina tankar om hur du och Odd lär barnen om värdet av pengar. Du har ju skrivit en del om sparande men inte hur du lär barnen om att saker kostar. Ger ni dem tex månadspeng? Veckopeng? Får de spara ihop till nån viss leksak eller glass de vill ha? Har de provat att betala i affären med pengar? En del lär också sina barn tex att om man hjälper till med en viss syssla hemma som att klippa gräs eller slänga sopor så kan man få lite extra pengar om barnet sparar till något speciellt.

Du har ju folk som gör sånt åt dig så det kanske blir svårt. Hur tänker du kring det?

Vi har inte börjat med månadspeng eller pratar pengar speciellt mycket. Det får komma senare. Men dom förstår att man måste jobba för att ha råd med mat och saker. Däremot måste dom hjälpa till hemma, plocka undan sina leksaker innan de börjar leka med något annat. Bära bort sin tallrik, torka upp om de spiller. De får aldrig springa runt som en tornado och dra ner saker och sedan bara lämna. Att plocka undan leksaker lär de sig på förskolan så det är bara att fortsätta med samma regler hemma.

Hej Isabella! Tack för ett mycket välskrivet och givande inlägg. När jag läste meningen: ”Jag gjorde alla fel man kunde som chef” så kom jag direkt på att jag ytterst gärna skulle vilja lästa lite om detta samt om dina lärdomar som ledare och chef. Så ett sådant inlägg önskar jag! Förstår att det är ett stort ämne men du lyckades sammanfatta denna bolagsresa så bra att du säkerligen kan plocka godbitarna även ur andra ämnen. 

Oj, jag kan nog skriva en bok om det. Men här kommer ett kortare svar (strax hämta barnen). Jag är tacksam över att jag blev chef redan som 16 åring och har haft personal sedan dess. Jag har lärt mig mycket. Felen jag har gjort är att blivit för mycket kompis vilket har gjort att jag haft svårt att ge feedback när saker och ting inte fungerat. Samt givit för stort ansvar för tidigt och den anställda blir stressad – Vissa älskar eget ansvar och blommar ut och växer men vissa mår dåligt av det. Alla är olika men där har jag haft svårt att läsa av. När jag hade personal när jag var tonåring var det inte så mycket regler, inga utvecklingssamtal, prata mål etc. Vi bara körde på. Vissa tyckte att det var jätteroligt men vissa kände att det var rörigt och ostrukturerat. Det förstår jag helt och hållet.

Idag har vi en HR i bolagsgruppen, en VD i varje företag, varje team har sin chef etc. Med 60 personer måste man jobba annorlunda. Men vi är noga med att berätta att vi är inte en typisk arbetsplats. Vi vill gärna att du är här kontorstid men vi är resultat-fokuserade och gör man det man ska göra så bestämmer man över sina ena tider. Vi är noga med att man ska delegera om man har mycket att göra, men att man aldrig kan delegera ett ansvar. Det har man kvar trots att man delegerat. Deadline är allt. Jag älskar mina kollegor men förstår att jag har min personal till låns. Jag säger alltid att de ska se mig som en trampolin. Använd mina kontakter, bygg ditt varumärke, stanna här och lär dig och ta dig sedan ut världen!