Första middagen

Jag hämtade barnen vid fyra och sedan åkte vi till Pir 16 på Lidingö och mötte upp Odd. Första middagen ihop hela gänget sedan vi separerade för lite mer än ett år sedan. I vanliga fall är våra barn rätt lugna men idag var de helt till sig, nästan lite uppspelta. Fast på ett positivt sätt. Att få säga ”mamma och pappa vet du” i samma mening var något de uppskattade. Ska jag vara helt ärlig pendlade jag mellan enorma lyckokänslor över att det äntligen fungerar. Men jag kände stundtals ett tryck över bröstet och jag kunde inte riktigt tolka in varför. Kvällen var ju väldigt trevlig och allt flöt på.

Som jag har sagt till er innan går jag i psykoanalys regelbundet för att våga lyfta på mitt tunga lock till min känslobrunn. Där i har jag öst ner alla händelser och känslor under 27 år år och aldrig vågat öppna den riktigt. Jag tror att trycket över bröstet ikväll var ett symptom på att jag inte riktigt bearbetad skilsmässan ännu. Den ligger också där i brunnen.

Men jag är snäll mot mig själv och låter det vara så. Istället är jag glad över att kvällen blev så bra. Två barn som fick skina med sin mamma och pappa. Gillis stod och spexade lite på gatan när vi skulle säga hejdå. Då tittade Odd och jag på varandra och tänkte precis samma sak ”Tänk att nästan fem år har gått sedan han låg där på bröstet på BB”. Hur kunde tiden gå så fort?

Jag vill ju sätta mål med allt jämt och planera. När jag sa till Odd att vi kan sikta på att ses på middag efter förskolan varannan vecka var han snabb och svara ”Isabella, vi tar det som det kommer. Jag är ett sms ifrån att ses”. Typiskt mig. När jag kom hem så var jag tvungen att gå ut och springa allt vad jag hade i en kvart. Så mycket känslor som hade totalt frispel.

Nu kommer strax Sascha hit. Vi ska gå igenom dagens London-köp och packa inför Paris. Sascha stannar hemma men Emelie gör i ordning mig imorgonbitti samt flyger ner på söndag inför alla events. I Paris på söndag väntar en stor modevisning vid lunch samt middag på kvällen. Kul!