Och så kom H

Det känns lite som om jag levt ett liv som jag missat att berätta för er. Mitt liv med Hampus. Vi träffades i en trappa och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag skulle iväg på en ganska stor middag och där uppe stod han och väntade in mig och min vän. Jag hade ingen aning om att han stod där eller visste vem han var innan. När vi sträckte fram handen för att hälsa var det precis som på film. Tiden frös till is för några sekunder och vi fastnade totalt i varandra. Det var något med hans blick som fångade in mig, skarp men snäll. Jag minns bara honom den kvällen. När jag skulle gå (först av alla som vanligt), dök han upp vid trappan där vi hade hälsat några timmar tidigare och sa ”Om det är såhär starkt jag kan uppleva dig på bara en kväll så hoppas jag att vi får möjlighet att ses mer”.

Och så blev det.

Vi har fått uppleva New York ihop.

… Nyårsafton på Maldiverna.

Jag kommer fortsätta hålla min kärlek till honom rätt så privat. Men jag vill att ni ska veta att han gör mig lycklig. Vi är två lika själar som har mötts.