En månad med hormoner

Att lära känna sig själv är A och O för att kunna hålla ett tempo på långsikt. Jag har ju som ni vet länge kämpat med min PMS som påverkar 7-10 dagar av en månad. Det är mycket. Mitt förhållningssätt till PMS:n är att inte försöka låtsas om som den inte finns utan faktiskt anpassa livet efter den. Förutom Premalex som är en medicin (antidepp) så är jag mån om min träning. Men jag har också börjat analysera mina cykler ännu mer och försökt matcha dom till mitt jobb:

1. Min pms-vecka är min tuffaste vecka. Under dom dagarna har jag bett mina kollegor att inte sätta mig i långa kreativa workshops eller ta stora beslut. Här passar det bäst att förbereda möten, intervjuer, interna möte,  skriva och ha så mycket kontorstid som det går.

2. Veckan från mens och framåt är min supervecka. Nu är jag back on track och jag känner att jag fixar allt här i världen. Här passar det perfekt att spela in allt kreativt framför en kamera, stå på scen och ta viktiga beslut.

3. Vecka 3 har jag insett är mina maniska dagar. Det låter värre än vad det är. Men det är dagar som min energi-nivå är på max och jag har svårt att komma ner i varv och sova. Här försöker jag resa och bränna av mycket saker som det går. Jag är i den fasen just nu. Som igår satt jag lycklig och jobbade till halv två och studsade upp klockan sex, var med barnen och promenerade in till stan sedan från Lidingö. All energi kliar i kroppen och jag vill mest få gasa på utan att känna mig begränsad. Samtidigt blir det ännu viktigare med återhämtning efter en sådan vecka, nu när jag har barnen blir ett ett naturligt lugn mellan klockan 16-20. Jag har även barnen från lördag så då vet jag att jag kan köra på rejält i veckan med resor för jag har en naturlig återhämtning i helgen.

Blus Lou in love, klackar Chanel4. Efter den maniska energifylld veckan börjar energin som kliat i kroppen övergå till ett PMS-kli och den känslan är faktiskt fruktansvärd.

Här har jag lärt mig att sänka tempot igen och försöka göra allt ordentligt så att jag har kontroll över min vardag. Samt acceptera att det är några mentalt tunga dagar framför mig. Trots att jag är ledsen kan jag rationellt tänka på PMS-dagarna som något viktigt för deppen gör att jag kommer ner i varv. Gasa, bromsa, skratta och köra på som en supermänniska, ner i en nedstämdhet och chans till reflektion. Det är så en månad ser ut för mig. Det låter säkert utmattade men jag har lärt mig att använda det istället.