Att behålla lugnet

Tack för era kommentarer igår. Det är sällan jag skriver om sådant men jag tänkte att det måste finnas flera av er som varit i min sits innan. Jag gillade tipsen kring att utöka till 4-5 dagar i början. Jag ska föreslå det. Vi har suttit med vår kommun (familjestöd tror jag det hette) och fått hjälp med kommunikationen under året och jag antar att det är dags igen när man vill börja ändra i tidigare satta scheman. Det är verkligen inte lätt. Jag har aldrig fått mitt tålamod så prövat i mitt liv som under skilsmässan. Men min strategi har varit att aldrig göra något som jag skulle ångra i framtiden. Jag har aldrig höjt rösten eller skrivit något hårt i sms mot min ex-man. Endast lugn och saklig. Snarare har jag väl varit hans verbala slagpåse. Jag har nog tagit det för att jag vet att det var jag som stod steget bort.

Fruktansvärt svårt.

Löwengrip på Åhléns i Norrköping

Hur som helst. Måndag morg0n. Jag började veckan med frukost med barnen och sedan en pt-timma med Pontus. Min vecka är lugnare än min förra, ljuvliga barndagar och så åker jag till Marbella för att prata på ett event som investmentbanken GP Bullhound har för CEO:s runt om i världen. Det blir spännande.

  1. Sänder en styrkekram. Du kommer klara detta precis som med mycket annat, framförallt komma starkare ut ur det. Förhoppningsvis blir det lättare med tiden. Önskar dig en fin dag!

  2. Du hävdar att du varit ”verbal slagpåse” för ditt ex men det är ju du som kommit med diverse pikar och påhopp offentligt…
    Ganska många gånger.
    Vill man sköta det snyggt så gör man inte så.
    Men skriver heller inte på sin blogg att barnen och ens nya ”älskar varandra” fast de bara setts ett par månader. En hel del fulspel som du vill ha sympatier för.

    1. Ser inget fel med att hon skriver att barnen och den nya älskar varandra?! Ett barn kan aldrig bli för ”älskat” och tycker det är fint att hennes barn får kärlek från fler håll än bara sina föräldrar. Suck.

  3. Sa otroligt viktigt att behalla lugnet och alltid tanka efter innan. Jattefint av dig att satta barnens basta forst, trots att det kanske kanns ensidigt ibland. Kom ocksa ihag att ju mer ditt ex jobbar emot dig, desto gladare kan du vara att du lamnade forhallandet. Stor styrkekram till dig!

  4. Hej Bella!

    Låter tufft för dig! Kan dock inte spekulera så mycket om era barn-dagar då jag inte vet så mycket kring omständigheterna. Men jag utgår från att du vill dina barns bästa. Självklart måste det vara förstrerande för dig om du tror att ett av dina barn mår dåligt av att det blir ”flängigt”.

    Och om O inte kan möta dig moget och respektfullt, samt går till personangrepp är det riktigt dåligt av honom! Om han ignorerar dina känslor vad gäller era barn. Men trots om du känner ilska i att ditt ex inte kan möta dig, fortsätt ändå att prata gott om honom till era barn, som du berättat tidigare att du gjort. Att alltid hålla barnen utanför. Hur arg du än har rätt att vara.

    Hoppas det blir bättre! Kram

  5. Hej Isabella!

    Tycker du är otrolig stark, trots den tuffa perioden i ditt liv. Så fint att läsa att du sätter dina barn först framför något annat. Ditt ex sätter enbart käppar i hjulet på sig själv genom att jobba emot dig och inte med dig i detta. Vilket han kommer få ångra framöver, medans du växer dig ännu starkare.

    Läser din blogg allt mer nu, för jag kan verkligen känna igen mig i mycket av det du beskriver här på bloggen. Min egna blogg handlar en del om just detta också och mänskliga beteenden och välmående.

    Ta hand om dig och barnen!
    Stor kram!

    1. Blir rädd när jag läser sådan tankar. Delad vårdnad är inget krig och båda vinner på att den andra är stärk.

    2. Och hur kan du avgöra att han har gjort något fel? Döm inte någon annan utan att ha räntan fram för dig, dvs båda sidor. Ett tips om du ska lyckas långt i livet!

  6. Har sån fruktansvärd ångest klarar inte av att jobba.. ska jobba 2 timmar resten sjukskriven men fixar inte det heller.. är det någon mer som är utbränd/gått in i väggen? Känner mig maktlös och tar skulden på mig själv. Kan någon ge mig goda tips/råd?

    1. Hej S, jag har varit utbränd och tagit mej ut på andra sidan. Tar gärna ett samtal med dej om du kan lämna dina kontaktdetaljer på nåt sätt. Det var verkligen det vidrigaste jag varit med om så jag hjälper gärna om jag kan!

      1. Tack för era stöttande kommentarer! Men hur kommer det sig att vissa arbetskollegor inte förstår att man mår skit? Känns som många tror att man inte har ångest etc, det gör det ännu tuffare att ta sig till jobbet.. tar gärna kontakt med dig ”E” skicka en tillfälliga e post adress Kram!

    2. Hej S!

      Jag föreslår att du tar kontakt med nån psykolog/terapeut… Kanske via vårdcentralen? Stor kram!!!

      I fall det hjälper, det är så många som har gått in i vägen att du inte behöver känna skuld för det. Det händer även de bästa! Lysna på podden Woman up så ser du mång andra starka kvinnor berätta om deras resa: https://metromode.se/womanup

    3. Tänk på dig själv och ditt eget bästa, det förtjänar du <3 Är det möjligt att bli sjukskriven på heltid tror du? Jag antar att du går i terapi? Har tyvärr inga bra tips mer än att du ska ta vara på dig själv och göra det du mår bra av. Önskar dig allt väl!

    4. Jobba med nåt annat som inte känns som ett jobb. Det är bättre att ju jobbar med något som ger låg lön fast kanske 70% än att du jobbar 2 timmar med nåt som ger relativt bra lön. Tänk utanför boxen. Asså det absolut roligaste jobbet (enligt mig) är att vara danslärare. Du kanske inte gillar just dans men istället fotboll, gymnastik eller någon annan sport? För mig är inte det ett jobb utan ett fritidsintresse, jag gör det utanför arbetstid. Så jag jobbar heltid och sen jobbar jag som tränare. Om du inte klarar av att jobba med ett ”vanligt” jobb, så kanske du klarar att jobba med nåt som inte känns som ett jobb.

    5. Det är INTE ditt fel! Läs Clara Lidströms artikel i Expressen om att samhället bygger på att utmattade kvinnor löser allt, hemma och på arbetsplatser. Sjukskriv dig heltid, ta hjälp av företagshälsovården (om du har sådan). Försök få remiss till stresshanteringsprogram snarast möjligt. Och vila vila vila vila. Avboka ALLT ALLT ALLT! Sluta städa, beställ hem mat, gör INGET. Så småningom: ta dig ut på promenad i naturen, aldrig mer än 30 min per dag. Kram / på väg tillbaka.

    6. Sök upp en bra psykolog och börja jobba för att bli bra igen. Psykodynamiskterapi har hjälpt mig. Sjukskriv dig på vårdcentralen. Eller sök till stresscentrum ännu hellre om du bor i Göteborg eller Stockholm. Vila! När du mår lite bättre kan du testa promenera lugnt och kort. Yoga och andningsövningar plus meditation hjälper också mot både stress och ångest. Men först vila. Gör ingenting och sök psykolog hjälp.

  7. Jag är själv pappa med delad vårdnad.

    Jag tror att mycket av källan till frustration i skilsmässor ligger i precis det du skrev tidigare, nämligen att det är ”en fruktansvärd känsla att känna sig maktlös och beroende av en person”. Det är ju precis det som är den största förändringen i en skilsmässa – man kan inte hävda sin makt och sitt oberoende för man har plötsligt ingetdera. Allt måste komma ur kompromissande och tolerans. Du kan inte bestämma när det är den andra förälderns tur att kompromissa utan får själv kompromissa på det behovet när det spetsar till sig.

    Jobbar man på att acceptera just dessa faktum, påminna sig om dem och acceptera dem – så tror jag man kommer långt. Acceptera att ni är två och ni har lika värde för barnen och som beslutsfattare. Acceptera din maktlöshet och ditt beroende av den andra föräldern i beslut och förändringar.

    Det är svårt – men folk har lyckats med det förut.

    1. Låter jättefint, i teorin. Men efter 4 år av vänligt prat och lirkande och curlande av en man som fortfarande är bitter och V Ä G R A R att kompromissa har jag tröttnat. Jag orkar inte vara vänlig längre, och är det inte heller. Har du något tips till mig? Jag får INGET för att jag är schysst. Snarare är vi kvar i hela anledningen till varför jag ville skilja mig. Med det tillägget att jag nu är allmänt hatad av hela hans sida släkten (de är helyllesvenskar allihop) för ”så gör man bara inte” (dvs skiljer sig). Nä, man ska tiga och lida det enda liv man har, enligt dem.

      1. Hej Åsa;

        Det är det som är min poäng. Du kan inte förändra den andra förälderns beteende. Det är just du om någon medveten om såhär långt. Det blir så smärtsamt tydligt att det enda du har makt över är ditt eget förhållningssätt när det blir problem igen och igen. Jag lever själv i en sådan delad–vårdnad-sits.

        Tyvärr belönar systemet den som ökar konfliktnivån, det kan tusentals och åter tusentals frånskilda pappor intyga tror jag. Även det vet du såklart såhär långt.

  8. Jag hoppas att det går bra och att ni kommer fram till en gemensam lösning. Jag älskar att du delar med dig av sånt, jag vet inte varför men det känns närmre dig, närmre ditt liv på riktigt och inte bara businesswoman Bella. Jag hoppas du förstår hur jag menar. Det är alltså välmenat. Inte att jag gottar mig i något hemskt som du får uppleva utan att man bara får en bit av din verklighet, lite mer verklig, det du som person Isabella Löwengrip går igenom.
    Hoppas ni får en tid att prata igenom allt och kanske kan börja med 5 dagar till att börja med.

    Lycka till med träningen!! 😀 och kör hårt
    😉

    1. Hållerverkligen med! Det normaliserar att allt inte är så himla enkelt 👍🏼👍🏼👍🏼

  9. Det måste vaa tufft att inte kunna komma överrens och jag förstår att det suger att ena parten inte är lika tolerant. Men du har en plattform som når ut till otroligt många människor och ditt ex har inte en chans att försvara sin syn på det här. Du gör dina barn en otjänst i att diskutera deras pappa här och att på det här sättet med att kalla dig för en slagpåse för hans utlopp medans du själv då är ett vandrande helgon som har allt tålamod? Era familjefrågor hör väl privatlivet till för era barns skull?

    1. Isabella är nog inget helgon!😀Hennes exman får sig ofta en känga här i bloggen. Det är mycket värre att skälla på någon inför andra än att göra det privat. Isabella har delat med sig av varje liten detalj om deras skilsmässa medan exmannen har hållit tyst. Starkt av honom tycker jag.

      1. Hur vet man hur mycket Isabella egentligen delar här på bloggen? Vet själv hur det är att bli kallad mycket värre saker av sitt ex än vad Isabella någonsin antytt. Personangrepp som ful, äcklig, värdelös med mera. Vem vet hur hennes ex är bakom stängda dörrar? Tycker att hon ändå håller kritiken mot sin exman på en bra nivå. Det känns på något sätt bra att veta att man inte är ensam om att vara en verbal slagpåse…

    2. Eller hur. Nu vill jag inte alls försvara honom, har ingen aning om hur deras relation såg ut, men jag hade inte varit superglad om mitt ex hade börjat babbla om skilsmässan i diverse intervjuer en månad efter att ha sagt att vi inte kommer att kommentera den mera.

    3. Personligen så beundrar jag Bella för att hon INTE använder bloggen som ett forum att kasta skit på sina barns pappa.
      Folk klagar konstant över att Bella är opersonlig och försöker få allt att se perfekt ut. Det är en balansgång att inte berätta för mycket och samtidigt vara ärlig.

      Men Bella ansvarar inte för sin ex-makes beteende och egentligen så ska hon inte behöva acceptera det heller. Att använda någon som verbal slagpåse kan ju variera från att vara allmänt otrevlig, att projektera ilska och missnöje över situationen till att vara rent utav verbal misshandel. Vi vet inte Bellas situation och jag vill inte anta något om hennes ex-man. I vilket fall som helst, så är det ju knappast ok att bete sig så mot ens barn mamma. Visst har man rätt att vara frustrerad, missnöjd och så vidare men det är inte rätt att, medvetet eller omedvetet, påverka en ex-makas liv negativt och speciellt inte när det påverkar barnen.

      För det andra så är det viktigt att prata om sådana här saker och inte hålla dem bakom stängda dörrar. Bellas inlägg kanske inspirerar ett ex-par att söka hjälp för att förbättra deras kommunikation. I vissa fall så kanske det är kvinnor som känner igen sig i det Bella säger och kanske gör valet att lämna en situation där dem känner sig som en verbal slagpåse. I vilket fall som helst, så måste vi normalisera att kunna prata om svåra relationer och sluta tro att det är kvinnors jobb att hålla bra relationer och att klistra ihop spillror hela tiden. Bella säger ju det själv – hon har tagit alla fula ord för hon känner ansvar för att hon lämnade relationen. Det är ett hårt jobb att ta ansvar för att ensamt försöka hålla harmoni i en relation!

  10. Hej! Jag är fascinerad av att du har så stor kunskap om ’allt’ såsom politik, näringslivet etc. Hur går detta till? Pga din nyfikenhet?, att du läser mycket böcker? Har du personer som informerar dig om sådant som är ’i pipen’? osv. Kanske luddig fråga, men är bara nyfiken hur man blir så påläst!

  11. Helt absurt att kommunen på skattebetalarnas bekostnad ska behöva agera barnvakt (eller ja ”vuxen”vakt) för att folk inte klarar av att vara vuxna människor.

    Det gäller iofs alla men blir ännu mer absurt när de ”vuxna” i fråga tjänar mångmiljonbelopp och vill ha kommunen till att göra ett schema som bättre passar ens karriär.

    1. Min gissning är att kommunen hat barnen i fokus – att det är en hjälp för barnen och egentligen inte för de vuxna….även om de vuxna i en skilsmässa ofta agerar som barn….

    2. Har du kanske missat att de som tjänar mångmiljonbelopp är också de som bidrar mest med skatt?? Känns rätt relevant att om man betalar skatt även då ska få ta del av kommunens så kallade tjänster

    3. Olyckliga vuxna människor i allmänhet och barn i synnerhet kan komma att kosta samhället mycket pengar. Därför har man bestämt att skattepengar ska gå till att stötta dessa individer. Vill du neka människor som t ex röker, dricker för mycket alkohol, blir deprimerade av t ex ett dödsfall eller ett barndomstrauma med? Man kan inte tillskriva människor att de får ”skärpa till sig” och vara ”vuxna” HELA TIDEN i livets alla skeenden. Hur gammal är du Anna?

    4. Jag tror i och för sig att Isabella betalar väldigt mycket i skatt och rimligen borde få ta del av samhällets välfärdstjänster. Eller ska hon bara ge tycker du? Bara för att man har pengar löser sig inte allt annat i livet automatiskt.

    5. Fast Anna, har du själv varit i kontakt med familjerådgivning/sammarbetssamtal någon gång? För du har en väldigt skev uppfattning om vad det innebär…

      Det är fantastiskt bra att föräldrar som inte riktigt klarar att kommunicera och komma överens själva har möjligheten att då professionell hjälp med detta. Där sitter människor som alltid ser till barnets bästa och som kan leda in vårdnadshavarna på rätt spår vad häller uppdelning av dagar med mera. Det är inte någon ”vuxenvakt”, det är en insats för att barnen ska få det bästa möjliga.

      1. Jag tror kommunen sparar pengar på att erbjuda stöd till föräldrar i kris. Därför att som ovan påpekar, det är inte för föräldrarna utan för barnen som föräldrar behöver hjälp att samarbeta. De påverkas negativt. Barn som har det bra drabbas mindre av olika problem och kräver därför mindre resurser av kommunen i nästa steg.

    6. Ett förslag är att kolla upp de sociala myndigheternas arbetsfält innan man uttrycker sig i frågan. Och gällande skatt så betalar väl Isabella mer än de allra flesta, om inte till och med alla här. Dock så har det ingen betydelse för om man är i behov av social hjälp.

  12. Tycker det är jättebra att du vågar skriva att ni tar emot hjälp från familjestöd i er kommun. Jag jobbar på socialtjänsten med barn och unga och vet hur viktigt det är att folk vågar prata om den hjälp man faktiskt kan få. Väldigt trist att det oftast annars är de dåliga exemplen (som är i minoritet med tanke på hur många familjer vi stöttar på olika vis) som hörs och syns. Så att du som offentlig person kan dela med dig av det betyder mycket. För varje förälder som vågar ta steget och söka stöd när det behövs får fler barn möjlighet till en trygg och stabil uppväxt. Önskar er all lycka till vidare! Kram

    1. Jag har också varit där. Vi är också höginkomsttagare – apropå någons kommentar om att bara familjer med lägre inkomst söker sig dit. Tror många oavsett inkomst och position i samhället får problem vid skilsmässa. Provade även att gå till parterapeut – de jobbar ju mer på djupet. Alltså efter skilsmässan och efter rådgivning hos kommunen. Så gick vi dit för att reda i hur vi ska göra med barnen. Nu funkar samarbete okej.

      Tänker att om det var så att din nya kille blev involverad snabbt i samband med skilsmässan har ditt ex nog en del att smälta där.

  13. Det är verkligen ingen lätt sits att vara i och jag håller tummar och tår att det ordnar sig. Att ni kan hitta en överenskommelse som passar er båda men framförallt det som är det bästa för era barn. I slutändan är det barnen som är det viktiga.

    1. Nej! De är alldeles för små för sådana beslut. Inom socialtjänsten rekommenderar man att barn när de är runt 12 år blir involverade i beslut kring var de ska bo samt umgänge. Det är en fin tanke att låta barnen hjälpa till med dessa beslut, men i praktiken går det inte p.g.a. omognad.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..