En djupare vår

Jag längtar faktiskt efter helg. Det är inte många dagar som jag tittat på klockan för att se när det är dags för mig att sätta mig i bilen och hämta barnen. Jag får ha dom hela helgen och det är så lyxigt. Vi har dessutom noll planerat. Jag frågade Gillis och Sally vad dom ville göra och svaret blev åka jeep, hålla i en orm och baka chokladbollar. Jag vill gärna till Skansen men jag har haft lite ångestproblem under den senaste tiden och det lockar med en helg ute på ön. För ett tag sedan trodde jag att jag höll på att utveckla torgskräck. Det blev jag rejält stressad över med tanke på hur viktigt sociala tillfällen är i mitt jobb. Men sedan insåg jag att det bara var ett symptom på min lilla minikris med mig själv. Jag har terapitimmar inbokade varje vecka och det gör också att jag är lite mer låg tror jag, allt kommer ju upp hela tiden.

Det är mycket jag vill undersöka med mig själv som jag inte vågat snudda vid.

Som varför mina järnridåer faller ner ibland. Människor försöker komma nära och så händer det något och försvarsmekanismen går igång och personen kickas ut. Nu med mina 27 år är jag trött på hur mönstret upprepas och förstör för mig. Jag vill veta varför det är så och vad triggern är. Kan jag förstå det kanske jag kan bli mer uppmärksam på mitt beteende och försöka agera annorlunda.

Det jag är nervös över är att järnridån privat är andra sidan myntet av att vara offentlig. Att den mur jag byggt upp för att klara av att hantera media och kommentarer sedan jag var 16 år gammal också är samma järnridå som går ner privat när något blir personligt. Att man liksom inte kan välja bort den om jag ska vara offentlig. Mycket att bena ut. Det blir en tuff vår med mig själv men jag är redo.