En fråga!

Hej! Jag tycker om att läsa om ditt solsideliv trots att det är helt olika mitt strävande lönearbetande. Småbarn har jag, lika, gillar att läsa, älskar mitt arbete, lika. Ställer en fråga som jag tycker ger bloggläsare huvudbry. Blir du aldrig rädd att du blir fartblind när du framgångsrikt utvecklar företagandet? Och då menar jag stunder för att stanna upp och betrakta det man utfört? Tänker som att du är ganska sparsam också numera med att beskriva eller nämna att du har en innre sida. Ibland skriver du om mycket att bearbeta. Men du har väl tagit nästa kliv till en förhoppningsvis hållbarare relation även om den är skör och du är försiktig? Om jag leker med tanken och skulle vara din nya relation skulle jag känna mig ledsen över ”allt” du uttrycker, att du behöver bearbeta så mycket fast du släppt det förfluta och datear en ny? Det gör mig som bloggläsare förvirrad. Antingen är man väl skild och jobbar på det nya innan man går vidare, eller träffar man en ny och bearbetar det gamla.

Svar: Du har rätt, det är lätt att bli fartblind när man driver företag i ett högt tempo. Det är vi medvetna om och ibland blir det fel och vi får backa men det är lite så vi har valt att jobba. Det som är viktigt är att omge sig av människor som vågar ifrågasätta. Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt när jag får frågor och det skaver men då vet jag också att det ligger en poäng i det personen säger. Jag har lärt mig att när något skaver är det inte en strategi som är 100% utan det är en möjlighet som går att göra ännu bättre.

När bolaget nästan rymdes i Pingis sommarstuga på Fårö

Det här med att stanna upp och betrakta eller njuta är svårare eftersom målet är så stort. Jag vill att våra bolag når miljardklassen och det är långt kvar. Och varför vill jag nu det? För att mål är roligt och det vore häftigt att som svensk relativt ung kvinna har lyckats med det. Att få inspirera andra till att våga sätta högre drömmar. Skippa dröm om VD-jobbet, starta eget istället. Skippa dröm om att skrapa fram en miljon, satsa på ett bygga ett eget mångmiljonbolag. Det har inget med lycka att göra. Det är bevisat att en lön över 40 000 – 50 000 kronor i månaden inte påverkar glädje i ditt liv alls och det tror jag fullständigt på (hittar dock inte källan just nu).

Nytt kontor, fler anställda och några barn senare…

Däremot har man möjlighet till impact när man är stor. Man kan på riktigt göra skillnad för andra människor. Alltifrån att ge människor jobb, bidra till välfärd och starta projekt för utsatta människor. De flesta miljadärer jag träffar är filantroper, det som ger en lycka är att få hjälpa andra.

Sista frågan, om personen jag träffar blir ledsen över allt jag har att bearbeta och är öppen med det? Inte alls. Och såhär är det, jag har varit gift med en person som jag också har fått två barn med. Två gånger vi har plussat ihop, burit barn i magen, åkt in till förlossningen och fått träffa barnen för första gången. Att separera från den personen är tufft och tar tid. Vissa människor kraschar direkt, bearbetar och går vidare. I mitt fall stänger jag av och så börjar det sippra fram efter ett tag när jag känner mig stark igen. Alla är olika. Just nu går jag igenom en stor inre resa i mig själv och det är något personen jag träffar får acceptera. I vårt fall så är han ett enormt stöd i min resa och hjälper mig att nå mitt mer personliga jag.

  1. Lina skriver:

    Måste fråga out of context, Vart är Sallys jacka ifrån?

  2. Så fint skrivet, både frågan och särskilt ditt svar!

  3. Nicole skriver:

    Älskar sådana inlägg, bra skrivet. Kul att du hittat en som kan vara ett fint stöd ❤

  4. Malin skriver:

    Du är grym Isabella! 😀
    Starkt att du lägger tid att svara på sånt här i bloggen med.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..