Bästa Johanna

Jag blir alltid lycklig när Johanna och jag får en chans att ses. Hon flyttade ju till Skåne för ett tag sedan men jag har turen att få ha henne i Stockholm ibland och då passar vi på. Sist var det temys hemma hos mig och idag blev det en timmas speedlunch. Johanna kan alltid se in i min själ känns det som och direkt snappa upp hur jag mår. Hon säger så kloka saker. ”Du får jobba på, det är ju det som ger dig energi men ett sorgarbete tar plats och då kan du inte pressa in lika mycket saker i kalendern”. Så är det.

Efter lunchen besökte jag en ny psykolog. Det gick betydligt bättre än förra gången. Han var rätt tuff mot mig och det behövdes. Jag börjar acceptera att jag just nu är inne i en minikris med mig själv. Känslobrunnen svämmar över, jag känner sorg och har ett ångestryck över bröstet då och då. Ett år tog det efter skilsmässan. Min plan är att gå och prata och ge minikrisen plats i livet. Nu välkomnar jag känslorna och jag är redo att lägga tid på att gå igenom allt och så småningom komma ut lite starkare.

Jag tänker att ni får följa mig i min resa, det kanske blir lite tjatigt men då får ni säga till! Nu ska jag iväg och äta en snabb middag innan jag ska utbilda apotekspersonal om Löwengrip!