Bästa Johanna

Jag blir alltid lycklig när Johanna och jag får en chans att ses. Hon flyttade ju till Skåne för ett tag sedan men jag har turen att få ha henne i Stockholm ibland och då passar vi på. Sist var det temys hemma hos mig och idag blev det en timmas speedlunch. Johanna kan alltid se in i min själ känns det som och direkt snappa upp hur jag mår. Hon säger så kloka saker. ”Du får jobba på, det är ju det som ger dig energi men ett sorgarbete tar plats och då kan du inte pressa in lika mycket saker i kalendern”. Så är det.

Efter lunchen besökte jag en ny psykolog. Det gick betydligt bättre än förra gången. Han var rätt tuff mot mig och det behövdes. Jag börjar acceptera att jag just nu är inne i en minikris med mig själv. Känslobrunnen svämmar över, jag känner sorg och har ett ångestryck över bröstet då och då. Ett år tog det efter skilsmässan. Min plan är att gå och prata och ge minikrisen plats i livet. Nu välkomnar jag känslorna och jag är redo att lägga tid på att gå igenom allt och så småningom komma ut lite starkare.

Jag tänker att ni får följa mig i min resa, det kanske blir lite tjatigt men då får ni säga till! Nu ska jag iväg och äta en snabb middag innan jag ska utbilda apotekspersonal om Löwengrip!

  1. Du är INTE tjatig!! Jag gillar såna här personliga inlägg, det visar vem DU är och att även du har svårigheter i livet. Jag känner igen mig väldigt mycket i den här delen av dig!
    Kram

  2. Snalla sluta inte dela med dig av dina kanslor! Sa viktigt och manga ar vi som gar igenom samma saker, skilsmassa och allt mojligt. <3

  3. Det är något så otroligt viktigt du skriver om! Det är viktigt att värna om den psykiska hälsan och det är fint att du delar med dig av något så viktigt.

    Jag är själv i typ precis samma situation, känner väl igen känslan av ångestryck och sorgen. Det är härligt att känna igen det i andra! Det gör det på något sätt mindre ”konstigt”. Minikrisen kommer att göra dig om möjligt ännu starkare, och mig likaså.
    Heja heja säger jag!

    Mycket styrka i din process!

  4. Tycker att det är så fint att du delar med dig – och klokt att du tar tag i det. När jag har det stormigt brukar jag boka in ”känslotid” i kalendern där jag tvingar mig själv att göra ingenting och bara känna. Annars är det så lätt att jag bara bokar upp en massa möten och fyller kalendern till bredden för att slippa känna.

  5. Vi följer gärna med. Det är otroligt modigt av dig att våga dela med dig av något så personligt som sorgebearbetning och psykologbesök. Kanske kan du inspirera andra att våga tala om det. Bort med skamstämpeln!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..