Dissad av en psykolog

Idag gjorde jag en typisk Bella-grej som antagligen beror på min ADHD. Eller i alla fall oförmåga att läsa av. Jag skulle besöka en psykolog. Jag kände att det var dags efter allt jag gått igenom senaste året. Jag har önskat någon som jag kan gå ofta till och mer på djupet, ingen mer KBT. Hur som helst. När jag gick igenom händelsen med Sheila på lunch efteråt så skrattade hon så att hon grät…

Det som hände var; Jag klev in till psykologen. Skakade hand men glömde säga vad jag hette eller ta in vad hon hette. Sedan gick jag med snabba steg mot soffan, la mig raklång, tog av mig skorna och pratade i 45 MINUTER. UTAN STOPP. Jag hamnade i min egen värld och tyckte att jag kom fram till en massa vettiga slutsatser. När det väl blir tyst, efter 45 minuter, så säger hon:

”Jag tänkte presentera mig själv så att du vet lite om mig”

Där ville jag sjunka igenom jorden. Jag ber om ursäkt och så frågar jag när vi ska boka ny tid eftersom jag ser att klockan slagit tolv. Då svarar hon:

”Du får fundera på om jag är rätt för dig, det handlar ju om kemi så du får känna efter när vi skiljs åt”

”Hur ska jag kunna känna det? Det är väl du som ska analysera mig? Då är det ju du som vet om jag är rätt case?

”Jag har tyvärr inte så många tider framöver så det kan bli knepigt att gå regelbundet. Men vi gör såhär att gå hem och känn efter ordentligt så kan du höra av dig senare” 

När jag kom ut på gatan kände jag att herregud. Jag har blivit dissad av en psykolog. Själva tanken med psykoanalys är väl att gå ofta? När jag kom till lunchen med Sheila och berätta allt skämdes jag ihjäl. Så typiskt mig att bara rusa in, inte ta in situationen eller småprata med henne och sedan gasa på utan stopp.

Nu får jag nog leta vidare …