Du behöver ingen hejarklack

Det gick bra hos Svd och SVT imorse. Det är alltid lite overkligt när gamla bilder visas som den under:

På ett sätt gick åren så fort. Kanske för att jag alltid haft siktet ställt så högt. Men den erfarenhet som jag har samlat på mig visar ändå på att det är ett antal år som har passerat. Jag är trygg i min kunskap, mina styrkor men också medveten om vad jag inte kan. Priset som jag fick igår gör mig otroligt smickrad men det motiverar mig också att fortsätta. Nu är det världen som gäller och jag har noll oro i kroppen. Det kommer att gå.

Kavaj Wakakuu och T-shirt Lou in Love.

En sak som jag har lärt mig genom åren och fortfarande står fast vid; Du behöver ingen hejarklack runt dig för att lyckas. Det är räcker att kunna stå framför spegeln och se dig själv i ett ögonen. Det förtroendet du bildar med dig själv är allt som krävs. Jag lovar. Mina mål har alltid varit galet höga, människor i min omgivning har nog tyckt att jag varit knäpp stundtals eller i alla fall smått galen. ”Varför måste du hålla det där tempot hela tiden?” Men jag lever ju för det. Mina nya mål är att bli en av världens mäktigaste kvinnor. Och jag kan tänka mig, återigen, att jag låter smått galen men det spelar ingen roll. Dit ska jag!