Det dåliga samvetet

Idag när jag hämtade Sally och Gillis på förskolan blev det en lång monolog från mitt håll till en av förskollärarna. Jag berättade på en utandning att ”jag får hjälp med både hämtning och lämning imorgon för att jag har sett fel på flygtiden och inte hinner lämna trots att jag trodde det men nu blir det inte så på grund av rusningstrafik men jag landar så att jag hinner hem till middag 17.30 och på fredag lämnar och jag hämtar som vanligt vid 16.00″. 

Efter att jag hade spurtat ut alla ord ur min mun kände jag mig som världens sämsta mamma. Här kommer jag och ska hämta barnen efter tre dygn och det första jag säger är att någon annan ska hämta och lämna dagen efter. Jag kände hur tårarna tryckte bakom, dom där som kommer när man inte räcker till. Men då säger Sallys fröken ”Är det hon som hjälper dig ibland som kommer? Vad roligt! Barnen pratar ju så gott om henne hela tiden!” Där och då vill jag bara ge henne en stor kram. För att jag slapp den där dömande blicken som jag hade målat upp i huvudet helt i onödan.

Tänk att man ska känna sig som världens sämsta för att man inte får ihop vardagen ibland. Det är ju många av oss som inte har mor och far-föräldrar i närheten och då får man ta annan hjälp. Hur som helst, den känsla av superkvinna som jag hade under dagen när jag svischade runt mellan alla åtaganden fann sig inte riktigt när jag kom hem. Men det är okej. Barnen och jag åt middag, badade och läste böckerna vi lånade på bibblan för ett tag sedan och skrattade en massa åt Gillis skämt. Sedan nattade jag dom i min säng bara för att jag vill ha dom nära. Få snusa i deras nackar. Jag berättade en saga om Pippi, Bamse och Ironman. Budskapet blev; desto starkare man är ju snällare måste man vara och då finns även en möjlighet att hjälpa andra. Jag märker att barnen är som små svampar och suger in allt. Just det budskapet blandat med mod och självkänsla är det jag varierar.

Nu ska jag sova trots att klockan är nio. Jag har snittat på 5-6 timmars sömn de senaste dagarna och jag behöver få en åttatimmars nu. Skänker en tanke till alla er mammor där ute som kämpar med att räcka till.  Stor kram och sov så gott.

  1. Fadumo skriver:

    Fina Isabella!
    Jag blir alltid inspirerad av att läsa din blogg. Jag förstår att hur du känner i såna stunder men du gör så bra jobb med dina barn och du ska känna dig stolt över det. Mitt ex har valt att inte ha något med vår gemensamma son som idag är 3 år. Dessutom pluggar jag heltiden och försöker jobba några timmar här och där. Det blir oftast att jag inte hinner hämta honom på förskolan och jag känner mig så skyldig och en sån hemsk mamma. Som tur är så rycker min familj in i såna stunder och det är jag så tacksam för. Vad jag vill uppnå med detta är att du ska ta hjälp från all som erbjuder det. Båda dina barn är så stolta över det du gör även om inte uttrycker det.
    Kram på dig

  2. Mini skriver:

    Jag tycker def att du inte ska ha dåligt samvete för enstaka gång!
    När jag läser kommentarerna är det många som blir arga på de som gjort andra prioriteringar i livet ex gått ner i tid när de fått barn. Är det inte inspirerande att man kan göra olika val? I Sverige har vi både rätt att arbeta deltid och möjlighet att avstå dyra lån, semester, bil och hus för att vara med barnen. Det är möjligt men upp till var och en att välja. Så jag köper inte riktigt att det inte går, det handlar om vad man prioriterar såvida man inte är ensamstående eller på annat sätt inte kan.

  3. sara skriver:

    Fina du, vi gör alla så got vi kan.

    Min 2 åring är inne på sjukdag 10 och trots att jag lever tillsammans med barnens pappa får vi inte ihop det. Så idag tar barnens morfar vabben. Jag väljer alltså att gå till jobbet istället för att ta hand om sjukt barn (för det är ju mitt val). Tänk dig rama-skrin här inne om du gjort samma sak ;-). Du gör ett fantastiskt jobb!

  4. Sandra skriver:

    Hejsan!
    Alltså va ledsen jag blir när jag läser vad du skriver, nu har vi ju helt olika liv du och jag men ändå, det som spelar roll är ändå barnen och är dom glada och lyckliga så ska även du vara det♥️ Skit i vad andra tycker och tänker det är ditt liv och ingen annans, men folk ska alltid kommentera andras liv konstigt nog.. men de kallas väl för avundsjuka ha jag hört😉 kör hårt man lever bara en gång och se hur långt du kommit på ändå kort tid i livet! Girlpower👊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..