Spela andra kvinnor

”Så många kvinnor som jag spelat men aldrig gjort det bra”

Den meningen fastnar varje gång jag lyssnar på Eva Dahlgrens ”Vem tänder stjärnorna”. Jag vet inte om det är typiskt kvinnligt eller bara mänskligt att vilja passa in. Privat har jag alltid tampats med att behöva tona ner det yviga som är jag eller ibland tvärtom, behöva tona upp fastän jag egentligen trivs bra i min egen värld och bara vill jobba. Det är väl därför bolaget har blivit en frizon, där är det jag som bestämmer hur jag ska vara. När jag ser tillbaka på tidigare år önskar jag att jag satte ner foten tidigare och förklarat att ”Det är såhär jag är. Det är såhär jag trivs att vara” i alla relationer. Men istället blev det en distans mellan jaget privat och på jobbet. Jag har tagit lärdom av det här och bestämt mig att få blomma ut mitt jobb-jag hur mycket jag vill även i mitt privata. Oavsett om det kan betraktas som att jag är för energisk ena dagen eller för mycket Saga (i Bron) resten av dagarna. Jag kan inte längre spela andra kvinnor som låttexten säger, jag ska bara vara jag och inte ursäkta mig för det.

Jag somnade åtta igår trots att jag är barnfri. Men gick upp fem för att yoga hemma och sedan har jag förberett mig inför idag. Vi hörs i eftermiddag!