Dan före dan

Jag har verkligen försökt att hålla humöret uppe för barnen idag, mysa in i det sista. Men på insidan har jag kämpat mot tårarna hela dagen. Jag saknar inte min tidigare relation, det är inte det. Men just dagar som dessa, där minnena blir så starka blir jobbiga. Jag tänker framför allt på hur vi höll ihop det förra julen trots att vi nog båda visste var vi var påväg. Blicken finns kvar på näthinnan, den som utstrålar något ömt, ledset, argt och förtvivlat på samma gång. Det tillsammans med ett ansträngt leende blir så konstigt. Man går runt och låtsas i en luft som vid minsta lilla blir tjock. Jag tycker på något sätt synd om oss själva för ett år sedan och är tacksam över att vi har tagit oss förbi den värsta sorgen.

Jag och barnen åkte hem till min mamma på eftermiddagen och firade minijulafton där. Det var skönt att kunna få vara en dotter en stund. Vi åt en tidig middag och öppnade paket, barnen stormtrivdes. Det är 50 minuter mellan oss, förut har jag alltid ringt vänner på vägen eller passat på att ta ett jobbsamtal med Pingis.

Men i samband med skilsmässan har det blivit viktigt för mig att höra mina egna tankar utan hög musik. Det tog ett tag innan jag vågade det.

Vi var hemma runt halv åtta och då fick barnen göra sig redo med pyjamas och efter det såg vi en stund på Paddington tätt tillsammans, sedan nattade jag dom i min säng. Gillis hade svårt att somna med tanke på vad som väntar imorgon, inte så konstigt.

Nu är stunden jag varit lite nervös över här, det är dagen före julafton, uppesittarkväll och jag är själv. Men efter en tung dag känns det faktiskt lite lättare. Jag ska ta en till kopp té och förbereda inför morgondagen. Först ska barnen och jag ha en julaftonsmorgon hos mig. Det väntar klappar och gröt. Sedan ska jag lämna dom till O innan lunch, barnen ska fira som vanligt med deras kusiner. Det hade säkert gått att jag hängt på men vi är försiktiga med vår relation. Sakta framåt. Sedan ska jag åka till Arlanda för att tillbringa ett dygn i Skåne innan Maldiverna väntar på måndag.

Jag kommer faktiskt skippa sociala medier därifrån, det blir mina första sex dagar offline på flera, flera år. Det är ni som peppat mig till att våga det, tack!