Dan före dan

Jag har verkligen försökt att hålla humöret uppe för barnen idag, mysa in i det sista. Men på insidan har jag kämpat mot tårarna hela dagen. Jag saknar inte min tidigare relation, det är inte det. Men just dagar som dessa, där minnena blir så starka blir jobbiga. Jag tänker framför allt på hur vi höll ihop det förra julen trots att vi nog båda visste var vi var påväg. Blicken finns kvar på näthinnan, den som utstrålar något ömt, ledset, argt och förtvivlat på samma gång. Det tillsammans med ett ansträngt leende blir så konstigt. Man går runt och låtsas i en luft som vid minsta lilla blir tjock. Jag tycker på något sätt synd om oss själva för ett år sedan och är tacksam över att vi har tagit oss förbi den värsta sorgen.

Jag och barnen åkte hem till min mamma på eftermiddagen och firade minijulafton där. Det var skönt att kunna få vara en dotter en stund. Vi åt en tidig middag och öppnade paket, barnen stormtrivdes. Det är 50 minuter mellan oss, förut har jag alltid ringt vänner på vägen eller passat på att ta ett jobbsamtal med Pingis. Men i samband med skilsmässan har det blivit viktigt för mig att höra mina egna tankar utan hög musik. Det tog ett tag innan jag vågade det.

Vi var hemma runt halv åtta och då fick barnen göra sig redo med pyjamas och efter det såg vi en stund på Paddington tätt tillsammans, sedan nattade jag dom i min säng. Gillis hade svårt att somna med tanke på vad som väntar imorgon, inte så konstigt.

Nu är stunden jag varit lite nervös över här, det är dagen före julafton, uppesittarkväll och jag är själv. Men efter en tung dag känns det faktiskt lite lättare. Jag ska ta en till kopp té och förbereda inför morgondagen. Först ska barnen och jag ha en julaftonsmorgon hos mig. Det väntar klappar och gröt. Sedan ska jag lämna dom till O innan lunch, barnen ska fira som vanligt med deras kusiner. Det hade säkert gått att jag hängt på men vi är försiktiga med vår relation. Sakta framåt. Sedan ska jag åka till Arlanda för att tillbringa ett dygn i Skåne innan Maldiverna väntar på måndag. Jag kommer faktiskt skippa sociala medier därifrån, det blir mina första sex dagar offline på flera, flera år. Det är ni som peppat mig till att våga det, tack!

  1. Frida skriver:

    Jag har tänkt mycket på det som diskuteras i inläggen här i kommentarfältet om otrohet då jag själva var med om det för ett par månader sedan då jag gick in i ett rum där min dåvarande partner hade sex med en person jag känner. Personen som låg med mitt ex känner jag väl och det är inte en hemsk person. Hon vet att det hon har gjort är fruktansvärt och mår dåligt över att hon har sårat mig på det här sättet. Jag har försökt hitta någon förklaring till att en person (som egentligen är en bra person) kan göra något sådant här mot någon som den bryr sig om, men jag kan verkligen inte förstå det. På något sätt så vill jag ha en förklaring men det finns typ ingen. Jag kan inte få någon varken från mitt ex eller personen han låg med. Båda var skitfulla, men får alkohol verkligen människor att göra så hemska saker? Jag tycker inte att det räcker som förklaring. Det känns som ett sjukt beteende. Jag hade verkligen aldrig kunnat tänka mig att mitt ex någonsin skulle vara otrogen mot mig på det här sättet och att jag skulle behöva gå in i rummet när det hände, men med texten här nere i kommentarfältet tycker jag mig ändå kunna få en förklaring – ”ett rop på uppmärksamhet”, ”beter sig vidrigt för att få ett slut på det hela”. På något sätt har jag haft lättare att acceptera det mitt ex gjorde för att jag själv kände sen en längre tid innan händelsen att förhållandet behövde ta slut. Men min ”kompis” – att hon kunde göra detta – det har jag så svårt att förstå. Finns det någon som kan ge mig någon typ av förklaring hur man kan göra något sådant? Det här är också en person som jag kommer behöva träffa en del i framtiden och jag måste kunna lära mig att hantera det och det känns som det skulle vara lättare om jag hade någon typ av förståelse för hur det kunde hända. Jag vet att många gör saker de ångrar när de är fulla men gör man verkligen sådana här grejer? Finns det någon med erfarenhet som gjort något ni verkligen, verkligen ångrar som ni gjort när ni varit fulla? Något som sårar en person så fruktansvärt mycket? Minns ni vad som gick runt i huvudet på er när ni gjorde det? Jag vill inte döma någon alls utan försöker bara förstå hur det kan gå till. Räcker alkohol som förklaring till detta? Visst har jag själv gjort saker när jag varit full som jag kanske inte är så stolt över nästa dag men jag har aldrig gjort något som jag verkligen ångar eller mår så dåligt över. Både mitt ex och tjejen han låg med mår extremt dåligt över händelsen och kan inte förklara hur det kunde hända. Det är kanske bara att acceptera att ”shit happens” och gå vidare.

  2. Kristin skriver:

    Du är modig som bara den <3 ha h'ärliga dagar på Maldiverna och njut ordentligt =)

  3. MammanT skriver:

    En fråga som är lite OT men ändå hänger ihop lite med skilsmässor. Min väninna, som jag känt hela livet, ska skilja sig.

    Skilsmässan beror på att min väninna var otrogen mot sin man. Jag har inget att göra med deras förhållande och vet inte mycket om hur deras äktenskap egentligen varit.

    Men jag funderar på min egen moraliska kompass och hur jag nu kan stötta min väninna som gjort något som jag tycker är extremt respektlöst mot sin make. Man är inte otrogen. Punkt. Jag kan förstå att det kan hända att man blir förälskad i någon annan men då avslutar man väl sitt nuvarande förhållande innan man hoppar i säng med någon annan?

    Maken känner jag inre så bra men han verkar vara snäll och jag tycker inte att han förtjänar att bli bedragen.

    Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag kan liksom inte stötta min väninna eftersom jag tycker att otrohet är så FEL men kan man dumpa en långvarig vän bara för det?

    1. Saga skriver:

      Jag tycker att du ska stötta din vän, trots din egen moraliska åsikt kring otrohet. Jag förstår hur du tänker kring sveket och handlingen i sig, men samtidigt vore det synd att låta en sån här sak påverka er relation. Hon gjorde trots allt inget mot dig och er vänskap, även om det självklart är synd om hennes man som blev bedragen. Om du inte känner honom så bra behöver du inte heller ”välja sida”, som man tyvärr kanske behöver göra i vissa fall. Hon kanske även lär sig en läxa och inte är otrogen i nästa relation?

      1. MammanT skriver:

        @Saga, tack för fint svar. Hon har nog verkligen lärt sig en läxa, hon är en väldigt plikttrogen, ärlig och fantastisk kvinna. Därför blev chocken extrastor när detta hände.

        Det är ju dock inte vårt förhållande som drabbats utan hennes och f.d. makens och det har jag inte med att köra. Känns bara konstigt att gå vidare och stötta som om det var OK men alla kan göra fel.

        Jag har inte varit otrogen själv och skulle ha svårt att vara det men det är ju svårt att veta hur man skulle agera i ett helt dött förhållande om en underbar person dök upp och man blev förälskad. Så jag har inte rätt att sätta mig på några moraliska höga hästar.

        Du har också helt rätt i att jag inte behöver välja sida. Ska försöka stötta så mycket det går och lyssna istället för att döma.

    1. Jess skriver:

      Du kan finnas där för din väninna utan att legitimera hennes otrohet. Hon hatar säkerligen sig själv alldeles tillräckligt på egen hand och får sona för sitt beteende utan att dessutom bli bestraffad av sina vänner.

      1. MammanT skriver:

        @Jess du har säkert rätt att hon måste må väldigt dåligt över sig själv. Att familjen splittras är fruktansvärt och att då ensam få bära skulden till det är fruktansvärt. Alla kan som sagt göra fel och förhållandet var troligen rätt dåligt innan hon var otrogen.

        Det dåliga förhållandet var då troligtvis inte enbart hennes fel.

        Härligt att se så kloka kommentarer på en fråga som var lite OT.

        Tack!

    1. Sanna skriver:

      Om du verkligen är hennes vän, så håller du henne i handen och finns där, det är inte din otrohet, och du behöver inte värdera den även om det är emot dina principer.
      En skilsmässa är helt vidrig att gå igenom som den är och att tappa de som man tror är ens vänner på köpet är helt omänskligt.
      Hon kommer kanske inte ens orka ringa dig, för att hon vet att otroheten kommer att få folk att döma henne och att orka bli dömd av sina vänner, det gör hon kanske inte.

      Det är det råd jag kan ge om du värnar om henne.

      1. MammanT skriver:

        Tack Sanna! Det är så jag känner lite också, det är ju inte MIG hon har varit otrogen mot och jag vet som sagt inte alls vad som hänt i deras förhållande.

        Har inte pratat mer med henne än utan bara skickat stöttande mail ”förstår att det är tufft nu” utan att döma.

        Det är därför jag ville fråga här -otrohet är fel tycker jag men alla kan ju göra fel också. Min väninna är en fantastisk person för övrigt så det är därför jag är chockad över att hon kunde göra så, eller kanske att det snarare bara ”hände”.

        Vill hinna reda ut mina egna tankar först innan jag träffar henne nästa gång, så det var verkligen snällt att du tog dig tid att lämna några kloka ord!

    1. Josse skriver:

      Utan att veta mer än vad du beskriver så tänker jag att den där enda gången otrohet är ett symptom på att de inte har en fungerande relation i botten. Antingen att den ena inte ser den andra och att det är ett rop på uppmärksamhet alt deras relation har stagnerat till en sån grad och hon blivit så utsvulten att det är det som skapat hennes desperation. Jag tycker det är extremt åt båda hållen många ggr, antingen att man släpper relationen och separerar alldeles för lätt eller kämpar så mkt att den ena/båda kompromissar bort sig själva till en sån grad att de beter sig vidrigt för att få ett slut på det hela till slut för att man inte vet när man ska sluta hålla uppe det. Jag förstår att du tycker hemskt illa om otroheten, vem gör inte? Men jag tänker att ett eventuellt avståndstagande från dig nog bör bero på hur hon förklarar sig och om du känner att du kan se till omständigheterna kring det som utvecklat sig eller om det blir för mkt för din moraliska kompass. Kanske finns där omständigheter i relationen mellan henne och hennes man som du inte har en aning om. Utåt sett kan ju allt se jättebra ut. Och sen, om ni nu är väldigt bra vänner, ska hon verkligen behöva berätta hur hemskt det varit privat för att det ska vara ok för dig då hon tummar på sin integritet? Är det riktig vänskap? Kan ju vara bra frågor att fundera på innan du bestämmer hur du vill gå vidare i relationen till din väninna.

      1. MammanT skriver:

        @Josse – mycket klokt svar. Jag vet inte vad som pågått och har ingen rätt att döma.

        Som jag skrev till de andra kloka personerna dom också tog sig tid att svara så ska jag försöka lyssna utan att tycka till själv.

        Mycket är nog själva chocken också. Hon är den person som man minst skulle kunna tänka sig göra något sådant. Om det nu finns en ”typ” som är otrogen. Hon er arbetsam och ärlig, familjekär och verkligen inte flirtig eller spänningssökande.

        Hon måste ha varit rätt desperat.

        Tack för kloka ord. Behövde ventilera någonstans. Har inte ens pratat med maken för att jag skäms å min väninnas vägnar.

    1. Camilla skriver:

      Nej, man dumpar inte en vän pga ett misstag. Inte en äkta vänskap i mina ögon. Man kan vara helt öppen med vad man tycker – det du gjort, det är inte okej, jag tycker att du gjort bort dig fullständigt men jag finns här för dig – även när du tabbar dig. Precis som med familj, är vänner något man inte förlorar för att man gjort ett fel eller misstag. I min värld i alla fall. Partners kommer och går men vänner består. Man älskar och accepterar varandra även när man gjort fel val. Jag skulle aldrig ”dumpa” en av mina vänner pga otrohet mot nån annan. Jag skulle säga vad jag tyckte om det och lova att alltid ställa upp om hen behöver min hjälp. Men det faktum att du frågar andra så känns det inte direkt som att du vill eller kan vara vän med henne. Att hon varit otrogen verkar vara en dealbreaker för att du ska kunna vara hennes vän, så var inte det då. Om man varit otrogen mot nån för 2 år sen, 3 år sen, 5 år sen får man inte vara vän med dig då heller eller? Nåja. Jag skulle inte döma mina vänner. Inte på det sättet. Otrohet är inte ok, men jag tycker inte man förtjänar att bli dumpad av alla sina vänner för att dom inte gillar otrohet. För ska alla tänka som du, så ska hon inte ha en enda vän kvar. Lite väl hårt. Alla gör misstag. En del större än andra. Själva otroheten finns inget försvar för men hon är fortfarande din vän även om hon gjort 1 grej du inte själv skulle ha gjort.

      1. MammanT skriver:

        @Camilla tack för ännu ett bra svar. Jag har inte dumpat eller gjort någonting ännu, tankarna är bara i mitt eget huvud (och här).

        Det enda jag gjort hittills är att stötta, vilket är den naturliga reaktionen när man har en vän som har der jobbigt.

        Jag ville bara reda ut mina egna känslor kring der hela och du har, precis som de andra, rätt om att alla har rätt att göra misstag. Är bara förvånad över min egen reaktion på det. Har tack och lov inte blivit utsatt för otrohet (vad jag vet) och inte tänkt igenom vad jag tycker förrän nu.

        Som någon annan skrev så har hon nog fullt upp med att klandra sig själv. Hon är en jättebra person så hennes moraliska kompass är säkert bättre än min.

        Har inte pratat med våra gemensamma väninnor heller så jag vet inte om de vet heller. Tänker inte säga någonting till dem, det är inte min sak att prata om.

        Det hela är bara sorgligt och jobbigt och jag hoppas att jag kan hantera det bra.

    1. Jen skriver:

      Jag har en liknande situation, dock inte gifta. Jag har ändå i frågasatt otroheten men kan ändå stötta henne i den situation hon försatt sig i.

    1. Anna skriver:

      Verkligen inte! Du kan ju inte gå runt och dumpa vänner för misstag de har gjort som inte du är inblandad i. Då skulle du inte ha en enda vän kvar för så perfekt är ingen. Att stötta din vän betyder inte att du tycker att det hon gjorde var mindre fel, det betyder att ni har en fin vänskap där ni stöttar och accepterar varandra för de ni är.

    1. Bea skriver:

      Tycker du ska göra klart för din väninna att du inte tycker det hon gjort är okej. Men jag har svårt att se att man dumpar en god vän för att denne varit otrogen mot sin man? Hon har ju inte gjort något fel mot dig?

    1. Isa skriver:

      Självklart är det fel att vara otrogen men som vän ska en visa sitt stöd ändå! En behöver inte tycka lika eller hålla med men en riktig vän finns där ändå.
      Precis som om ens barn gör fel, det ska ju inte vara helt efter ens egna åsikter m.m.
      Säg att ”jag tycker det var fel av dig men jag finns här för dig”?

    1. Isa skriver:

      Självklart är det fel att vara otrogen men som vän ska en visa sitt stöd ändå! En behöver inte tycka lika eller hålla med men en riktig vän finns där ändå.
      Precis som om ens barn gör fel, det ska ju inte vara helt efter ens egna åsikter m.m.
      Säg att ”jag tycker det var fel av dig men jag finns här för dig”?

    1. Jess skriver:

      Om du känner att det din vän gjorde har en sån pass stor påverkan på dig och er vänskap att du inte kan bortse från det i er framtida relation, då finns det bara en väg att gå… Men egentligen. Är det värt det? Ett beteende utgör inte en hel person och speglar inte alla delar av personens liv. Att vara tydlig med din åsikt och inte acceptera den sortens beteende hos din vän, är en sak och fortfarande ha en öppen dialog. Att ‘göra slut’ med sin vän, för att… Ja, egentligen, för att vad? Du skulle aldrig göra så? I en annan situation, så skulle du vara din vän. Det krävs inte många felsteg för att sitta där själv. Du har inte heller hela bilden, för du känner inte hennes man. Vänskap är viktigt, men som sagt, det är få saker som är värre än att behålla vänskap man helst av allt vill göra sig av med. Du är viktig också, men egentligen inte iblandad i denna situation. Du behöver inte ta ställning, förutom inom dig själv. Om situationen hade varit omvänd, hade du velat att någon skulle förstå istället för att dömma?

      Ta hand om dig,

  4. Eleonor skriver:

    Starka fina Isabella! Så starkt av dig att visa din sårbarhet! ❤️Det blir bättre. Det blir enklare med tiden.Jag vet!

  5. Ana skriver:

    Känns konstigt att läsa att det är slut mellan er, ska man få det att fungera så jobbar man på det. Det är som det är nu och livet går vidare. God Jul och trevlig kommande resa, hoppas du njuter 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..