Matterhorn

Det är en stor skillnad på att åka skidor i vuxen ålder med större plånbok än när man var barn. Jag kan fortfarande minnas när man stod i backen  i minus 20 och hade svårt att ta sig ner och pappa blev arg över att jag inte försökte tillräckligt. Jag minns hur ont pjäxorna gjorde på fötterna som barn, hur man slet med att bära sina skidor och hur allt var blöt och kallt jämt. Som barn var det märkligt nog så viktigt att man skulle vara redo i backen när liftarna öppnade och så skulle man åka tills stängning.

Sheila och jag pratade mycket om det där idag, hur minnena från barndomens skidresor är lite förknippade med slit och arga pappor. Men ändå så romantiserar man det och åker tillbaka. Jag var ju i Idre med barnen förra nyårsafton men Gillis var lite för liten. Jag kommer i alla fall aldrig bli en skrikandes mamma ”Nu skärper du dig och kommer ner”. Nä, nu kan jag göra en skidresa fast på mitt lite mer bekväma sätt.

På hotell Hermitage i Cervinia finns det ingen plats för skidorna på rummet, det är ingen som går omkring i pjäxorna i korridorerna och folk lämnar frukosten tidigast efter tio för att klä på sig (inte åtta). Jag har inte behövt ta på mig pjäxorna själv en enda gång och hotellet kör ner oss till liften, bär ut våra skidor och när vi har åkt färdigt så ringer vi hotellet och då hämtar dom allt igen. Vi hoppar ut pjäxorna till våra vanliga skor och så tar dom hand om allt. Det är en annan typ av skidresa jämfört med när jag var barn men jag älskar när livet är bekvämt.

Skidkläder från J.Lindeberg. Jacka (adlink), byxa (adlink).

Hjälm och googles från Goldbergh, älskar mina goggles. Vantar Hestra.

Lunch på Chalet Etoile, det ägs Ulla som är en svensk entreprenör. Häftigt!

Maten var fantastisk, vi åt chevre chaud, massa bröd och dagens soppa.

Glühwein – Ett måste i alperna.

David är ett skidproffs så han åkte lite med mig för att förbättra min teknik. Väldigt roligt. Jag har kvar skidskolans ”Stort som ett troll, liten som en smurf” från att jag var barn, det var på tiden att uppdatera ramsorna i huvudet he he.

Ni hittar Sheilas blogg här 

Vi åkte från halv elva tills att liftarna stängde vid fyra. Betydligt mer åkning än jag hade räknat med innan men det var så härligt. Sedan kände jag dock hur benen tog stryk så det var skönt att få åka tillbaka till hotellet. Nu väntar snart afterski och middag. Afterski här och i Sverige är inte riktigt samma, jag skulle inte kliva in svettig efter en dag i backen utan jag duschar och byter om till ski pants (tights med fotband), stickad tröja och nyfönat hår. Som sagt, jag älskar skidresor på det här sättet….