Jämställdhet i karriären

Imorse intervjuades jag till ett program för norska NRK (deras SVT). Det var två journalister som gör ett reportage om jämställdhet i alla nordiska länder. Vi pratade om varför det är ett lönegap mellan könen, varför färre kvinnor startar bolag och får en sådan liten del av allt riskkapital därute. Och tio miljoners frågan: Hur vi ska ändra på det. Programmet kommer att sändas i januari. Viktigt och bra!

Man kan prata länge om varför det är som det är och jag gör det gärna. Kvinnor väljer jobb i offentlig sektor medan män väljer jobb med högre löner. Män startar bolag och reser kapital inom tech mer än vad kvinnor gör. Tech är något som det regnar över pengar inom. Kvinnor startar företag inom tjänstesektorn eller driver enmansbolag. Självklart är det också strukturella problem som leder till att olika kön har olika lön trots samma jobb/erfarenhet. Det är inte okej.

Min vinkel idag var att vi måste börja i hushållen. Styrelseposter och antal män med namn Johan i all ära men den största skillnaden börjar faktiskt hemma med sin partner. Att man delar ansvar och stöttar varandra i karriären på lika villkor. Det låter enkelt och självklart men tittar man på siffrorna är det inte så. Männen tar fortfarande bara 20% av all föräldraledighet. Det är kvinnor och inte män som går ner på 80% i arbete, efter att barnen har kommit är kvinnor också hemma mer under vabb. Det blir en enorm löneskillnad totalt (även pension) och man kommer efter i karriären. Jag pratade mycket om det och vad man kan göra för att få det mer jämställt i sin relation.

Vi berörde också frågan kring kvotering. I Norge är det lagstadgat. Även i Dubai för den delen med. Men det är något jag inte tror på. I länder där många bolag är statligt ägda är det lättare att göra en sådan reform. Majoriteten av svenska bolag är privatägda och det skulle enligt mig, inkräkta på att vara en företagare.

Polotröja från DvF (adlink), byxor Maxmara

Kappa från Maxmara/Jackie

Sedan blev det på med kappan och till ett lunchmöte med Löwengrip Invest på veganstället Koloni, en storfavorit. Avstämning och sedan tuffade dagen på med möten och en promenad med Sheila innan hämtning. Nästa helg åker vi till Italien och åker skidor en helg tillsammans med Pingis och pojkvännen David. Ser fram det! Nu väntar … Ni vet…jobb. Men jag älskar det. Kram!

  1. Anna skriver:

    Verkligen peppande inlägg! Heja dig <3

  2. Louise skriver:

    Jag och min sambo har sju års åldersskillnad, han har egen firma och jag la tre är på en kandidatutbildning. Därmed har vi stor löneskillnad då jag inte hunnit ifatt honom i lön (än! 😉 ). Därför förlorar vi för mycket pengar i månaden på att han är hemma istället för mig, taket för f-penning gör att han får ut mycket mindre på sina dagar. Vi hade förlorat ca 11000 i månaden vilket gör att vi inte hade kunnat fortsätta spara i vår buffert eller ha några ekonomiska marginaler i vardagen. Hade gärna delat mer lika men det går inte i praktiken, tyvärr! Jag tycker det känns himla synd. Hur hade du gjort i min situation Bella? Kram

    1. Vi har samma situation, men omvänt… Jag tjänar betydligt mer än min man vilket gör att vi förlorar massor på att jag är hemma. Men som kvinna är det betydligt svårare att säga nej till mammaledighet… vi delar 50/50 trots att det blir fattigt perioden när jag är hemma. I sommar planerar vi att ta ut dubbeldagar för att kunna vara hemma tillsammans innan jag börjar jobba igen. Allt går om man vill liksom…

  3. Frida skriver:

    Hej!

    Blir så glad av att läsa att du som stark och framgångsrik ung kvinna står upp för orättvisor som är en rest av en omodern tid! Vi måste hålla ihop och ge varandra kraft och motivation! Mycket tacksam för att du vågar vara en modern kvinna 2017!

  4. Jag är en heltidsarbetande undersköterska och även småbarnsmamma. Jag älskar mitt jobb, att få hjälpa äldre människor som annars är ganska bortglömda och att få göra vardagen lite bättre för mina brukare. Det finns stunder då jag kan uttala mig negativt om min lön och mina arbetstider, inte själva arbetet i sig. Det folk brukar kontra med är att jag borde byta jobb, att jag själv har valt mitt yrke. Givetvis är det så men samtidigt måste man få påpeka brister i ens yrke för att det ska bli någon förbättring. Jag har också fått frågan om jag inte bör utbilda mig för att få en ”bättre karriär” men jag får bara ont i magen av att tänka på att behöva återgå till studier när jag redan har ett jobb jag är bra på och trivs med men definitivt inte skulle tacka nej till en högre lön för det arbete jag gör, för tro det eller ej, vården är ett tungt yrke med obekväma arbetstider. Jämställdhet för mig är inte att göra karriär utan att få betalt för det arbete jag utför. Heja alla oss lågavlönade som fortsätter kämpa med det vi gör! Utan oss hade samhället gått käpprätt åt helskotta för att uttrycka mig milt. ☺

    1. Så rätt! Jag är inte undersköterska men jobbar i vården. Klart att du ska ha en värdig lön, så viktigt jobb som du har! Vi kan inte uppmuntra alla undersköterskor att byta bana, de behövs ju där de jobbar idag, men ska förstås få lön för det.

  5. Helene skriver:

    Skulle vara intressa­nt att veta hur många kvinnor som vill vara jämnställda?
    Jag var hemma i 6 år med våra barn och jag älskade det. Kände att det var ett st­ort privilegium att få vara det. Min man kompenserade genom att sätta in extra pension och sparande till mig.
    Jag hade aldrig valt att göra ”karriär” och jobba 100%.
    Vill verkligen alla ha det så jämställt? jag personligen tyc­ker att ta hand om sina barn är så mycket större än karriär och hög

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..