Lekfull söndag

Åh jag älskar söndagar. Eller jag älskar i och för sig alla veckans dagar. Jag är en väldigt levnadsglad person, no kidding. Barnen och jag tog det lugnt på förmiddagen men vid tre blev vi lite rastlösa och bestämde oss för att åka in till våra gamla hoods i stan. Vi köpte med oss fika från Café Mellqvist och lekte i Vasaparken och sedan blev det indisk middag på Shanti och efterrätt på StikkiNikky. Det är så roligt att umgås med Sally och Gillis. Som vi röjde i lekparken idag. Jag älskar livets kontraster mellan lek och mitt jobb. Bättre blir det inte. 

Dom är så fina mot varandra. Sally ramlade hemma idag och direkt erbjöd Gillis det finaste han kunde, nämligen att Sally kunde få ha Stampe en stund som tröst. Jag kan ibland börja grina för att dom är så gulliga mot varandra. Hur har barnen blivit så? 


Jag är så stolt över att få vara deras mamma. Påväg till bilen så satte jag Sally på mina axlar och hoppsade fram medan vi sjöng högt ihop på Rörstrandsgatan. Nu sover dom och jag ska ta en dusch och sedan väntar jobb. Veckan som kommer är rätt intensiv. På reseschemat står Tyskland för möten men det är när barnen är hos sin pappa. 

  1. Ibland är det så genomskinligt att det inte är du som har skrivit texten, som i detta inlägget. ”no kidding” och ”mina hoods” är inte riktigt hur du brukar uttrycka dig. Du får såklart göra precis vad du vill med din blogg men det hade ju skapat ett större förtroende för dig om du var ärlig med det.

    1. Bara för att hon inte brukar uttrycka sig med dom orden så är det väl inte konstigt att hon skojar till det lite och använder orden vid något enstaka tillfälle? 🙂 Tror absolut Isabella skrivit inlägget själv.

    2. Tror du liksom på allvar att en annan människa som fått i uppgift att göra ett blogginlägg åt Isabella hade suttit och skrivit såhär om en annan människas barn?

    3. Så du tror att hennes inlägg om kärleken till hennes barn skrivs av någon annan?

      Hittade du verkligen inget annat att kritisera?

  2. Hej! Jag har funderat lite över vem de egentligen är som tar alla bilder ”som inte du kan ta” dvs tex den översta bilden i detta inlägg 🙂

    1. Kan vara en vän, eller så är så som Isabella har skrivit många gånger tidigare; hon ber en förbipasserande att ta en bild

  3. Jag tycker du är en grym annan och ger mig otroligt mycket inspiration. Livets kontraster tror jag är det som hör stt det blir mer levnadsvett och att man blir lyckligare. Att det är lite variation som ger energi. En fantastisk mamma är du Bella.

    Vi ses på toppen.

    1. De har blivit så för att de är fina barn med fina föräldrar som visar sina barn kärlek. Försök inte antyda en massa skit när det helt enkelt bara handlar om kärlek!

  4. Såg på insta att du hoppade högt och glatt på studsmattan i Vasaparken. Såg också att den som filmade när du hoppade också filmade barn vara ansikte syntes ganska bra. Man behöver ju inge tillstånd för att lägga upp bilder pp andras barn men ändå god sed att man gör det och utgår från att du också gjorde det denna gången. För jag tänker att du inte vill lägga ut bilder på dina barns ansikten och därför rimligtvis borde du inte göra det på andra barn utan att fråga.

  5. Det är så irriterande att du alltid ska skriva att du leker, röjer och hoppar. Tycker du det låter ungdomligt eller?

    1. Haha orka vara så irriterad på en blogg. Läs något annat istället om det stör dig så mycket att hon är en lekfull person 🙂

  6. Tycker det är så himla fint att läsa om kärleken till dina barn 🙂
    Gillar kontrasterna i denna blogg med karriär och familjeliv.

    1. Varför ska hon umgås med dem ensam? Fråga vilken barnpsykolog som helst och de kommer att svara att ju fler vuxna som finns kring barnen desto bättre, både för barnen och vuxna. Vissa verkar tro att när man skaffar barn ska vi hålla oss instängda med dem och klara av allt själva. Det mår ingen bra av. Jag är just nu hemma själv med 2 barn pga att jag är föräldraledig med den minsta och jag hade önskat att jag hade någon hos mig hela tiden. Vilken dröm det hade varit!

  7. Hejsan! Vad gör du när du tappar bilden av dina mål? När du inte längre ”ser vad du kämpar för”? Har under ett års tid kämpat så enormt med mina studier för att en dag ha den karriär jag drömmer om, jag har väldigt stora ambitioner och planer för framtiden. Men, på senaste så kan jag knappt komma ihåg/se vad det är jag så länge drömt om. Är inte riktigt brist på motivation för det har jag, mitt driv för att lyckas finns kvar. Det är bara det att jag inte längre vet vad jag kämpar för vilket gör allt lite meningslöst. Din blogg är underbar, full med insperation 🙂

    1. Jag (tror) att jag känner igen mig.. eller så är det min egen variant men jag har insett att jag nästan faller när jag uppnår ett mål. Istäklet för att bli glad och lycklig för att jag lyckats så bryter jag ihop och blir depprimerad, linsom att jag inte visste vad jag skulle ta mig till eller kömpa för. Pratade med en psykolog om det av andra skäl och hon uppmuntrade mig till att innan jag nått mitt mål, måla upp ett nytt för att det inte skulle bli något tomrum däremellan.

    2. Jag behöver sätta in det i ett större livsåskådningssammanhang för att det ska funka. Annars ser jag inte meningen. När jag uppnått ett mål lutar jag mig in i mig själv och möter den Gud som ger mig mening. Det är det enda som kan fylla tomrummet för mig.

  8. Jag tror att bella är rädd för hur hon beter sig mot dem när hon är ensam förälder. Hon fick nog hålla igen mycket när de va gifta och odd var en grundpelare. Den ende vuxne där hemma. Det är inget man kan skylla på Bella egentligen utan hon har ju inte haft mycket till uppfostran. Sen har hon innan varit ärlig om utbrott så jag tror att hon har lätt till panik/ilska. Så då känns det tryggt att ha någon vid sig de dagar de inte är på förskola . För det känns konstigt att man börjar ha barnen halva tiden och istället för att njuta varenda minut med dem så är man hela tiden med någon så antingen barnen leker med andra barn eller är glada över att träffa någon vuxen…

  9. Barnen har det naturligt i sig! Alla barn har det! Omtanke och kärlek om sina närmaste och ofta även om andra. Det är när de börjar ta in vuxnas rädslor, fördomar och ängslighet som de förändras, kanske. Let the love flow säger jag!!

    Vad tråkigt det är att läsa dessa sura och elaka kommentarer!! Kan inte ni som skriver dessa bara sluta läsa bloggen? Mår ni verkligen så bra inombords av att ösa skit? Jag förstår verkligen inte poängen…

  10. Älskar din blogg nu! Älskar att se bilderna på dig, så snygg och fantastiska kläder! Du skriver så fint och klokt, sen allt du gör.. Så inspirerande!

  11. Barnen är dem bästa psykologer,dem känner av föräldrarnas
    mental stämning.
    Dem antagligen såg hur ni var osams(?)föräldrar och hittade
    vänskap hos varandra.
    Det är bara bra,det hjälper dem att hantera att ni är längre ihop.
    Snart kommer många frågor från dem små..varför mamma och pappa bor inte tillsammans.Kan ni tänka er att tex träffas längre tid hos pappa eller dig ,äta middag tillsammans,göra utflykt eller umgås alla fyra?
    Hur hanterar ni när barnen gråter ,är ledsna och vill till den andra förälder ?Intressant att höra.:)

  12. Alla Ni som antyder att barnen är så fina mot varandra pga deras skilsmässa kan ta å slänga Er i väggen. Mina barn är precis lika fina mot varandra och dom är minsann inga skilsmässobarn! Barn gör inte som vuxna säger, dom gör som vuxna gör!

  13. Åh fortsätt skriva positiva och roliga saker du gör! Det smittar av sig och inspirerar!!!
    Skriv gärna alltid vart du köpt kläderna du har på dig, jag letar ofta efter liknande och skulle gärna köpa mkt av det du bär 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..