Ändrade mål

————————————————————

Jag fick en fråga häromdagen om hur jag hanterar mål som inte blir av. I det här fallet syftades det på att vårt giftemål inte höll. Målet var ju såklart att vi skulle hålla ihop, annars hade jag inte gift mig. Men jag är också väldigt ödmjuk att livet inte alltid blir som man har tänkt sig och då får man anpassa sig. Relationer är aldrig konstanta då man hela tiden utvecklas. Odd och jag har haft fantastiska år tillsammans och har fått dela livs största händelser ihop. Därför kan jag omöjligt se det som något som är misslyckat. Vi har åkt in till BB och fått träffa våra älskade barn efter timmar av teamwork. Större än så blir inte livet. Att vi sedan insåg att det inte kommer att fungera och att vi får bo på olika håll är för mig inte hela världen. Det var såklart inte så jag hade tänkt mig. Men jag är en  rationell varelse och är två människor lyckligare på varsitt håll är det bättre än olyckliga tillsammans. Det är ett beslut som vi tar för barnens skull. Sally och Gillis är jag inte alls orolig för, dom växer upp med två engagerade föräldrar, fantastisk släkt och vänner som älskar dom massor. Livet tuffar på fast under två tak istället. Vi fixar det här. Allt kommer att bli toppen för oss allihopa

  1. Marina skriver:

    Men jag förstår verkligen inte… Varför har du tidigare skrivit så mycket om hur du ser dig och Odd hålla ihop livet ut och att det absolut viktigaste för dig är att dina barn inte blir skilsmässobarn som du. Du har till och med spekulerat i att om Odd skulle vara otrogen skulle du ändå göra allt för att ni skulle komma över det och fortsätta vara gifta, för barnens skull. Detta var inte länge sedan du skrev. Har du ändrat uppfattning så fort? Vad hände?

  2. Andrea skriver:

    Vilken otroligt ointelligent kommentar. Förstår inte hur du orkar hantera kommentarer som dessa med så mycket värdighet, men beundrar dig för det – och mycket annat. Kram till er!

  3. Amanda skriver:

    Jag ångrar mig VARJE gång jag går in och läser kommentarer på Isabellas inlägg. Jag drabbas nämligen VARJE gång av magont när jag ser alla sorgliga, avundsjuka och elaka kommentarer och den här gången kan jag inte låta bli att ge mig in i detta soppa.

    En del kommentarer är bara helt huvudlösa och dessa personer ska VI inte bjuda in någon diskussion för de besitter uppenbarligen inte grundkompetensen för att kunna diskutera. Det är därför kommentarerna ser ut som de gör.

    Sedan finns det syrliga förklädda kommentarer där författaren överväger sin ord noga för att de ska träffa precis där de gör som ondast och dessa är om möjligt ännu värre. Till alla er som känner er träffade här: Ta ansvar för ditt liv, dina tillkortakommanden och reflektera en sekund över vem du är. Jag hoppas att jag inte har dig i mitt liv.

    Själv är jag en 26 tjej som prioriterat en akademisk utbildning, köpt ett hus utanför Stockholm med min sambo, tjänar rätt bra men inte i närheten av Isabella och värdesätter den vardagslyx som vi har råd med bla. städning. Och vet ni? Det är mina val, mitt sätt att leva mitt liv och INGEN har rätt att ifrågasätta det. Och detsamma gäller, dig, dig, dig och Isabella.

    PS.
    1. Jag önskar att mina föräldrar skulle ha skilt sig när jag var liten. Alla skulle mått bättre av det
    2. På onsdag kommer vår städerska hit för första gången
    3. Det finns inget så oklädsamt som avundsjuka kom ihåg det tjejer
    DS.
    4. Isabella, hör av dig om du vill ha en ny kompis för jag gillar dig skarpt!

  4. Alltså wow! Jag slutar aldrig att förvånas av dig. Du är inspirerande, förnuftig, stark och .. mina ord tar slut, finner ingen bättre beskrivning för dig än att du helt enkelt är en riktig superwoman!

    1. C skriver:

      Vad gör Bella till en superwomen ? Han. hon ser en skilsmässa som något positivt och att i hennes liv går pengar, uppmärksamhet och jobbet först av allt !! Du kan omöjligt ungått hennes fjortis selfies och hysteriska tillgjorda skrattet på bloggen just nu .För en gångs skull kunde inte Bella styra sitt liv ….. någon ville ha skilsmässa för denne orkade inte med henne. Man är inte en superwomen om man i sitt liv träffar sina barn ett par timmar per kväll ? Däremellan middagar,resor,spa,manikyr och ett evigt rännande m kompisar! Hemmet sköts av andra…. är man en superwomen då som i princip bara lägger sin tid på jobbet? Knappast 👎

  5. Sofia skriver:

    Tycker att ni båda har en sund inställning och det är det som är viktigast, att barnen inte påverkas av negativitet och tjafs 🙂

    1. Amanda skriver:

      EXAKT så är det! Bra sagt Sofia 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..