Gillis och klockan

Jag var hemma lite tidigare idag nämligen vid halv fem. Det var min tur att laga mat och det blev den kulinariska rätten fiskpinnar, potatis och stuvad spenat. Men barnen älskar det, i deras ögon är Odd och jag lika duktiga på att laga mat hehe. Sedan blev det kurragömma, Bolibompa och tre sagor innan läggning. Odd nattade vid sju och jag har hunnit gå igenom min mail under tiden.

Gillis har ett drag som påminner mycket om mig själv som barn. Han vill ha kontroll över tillvaron. Varje dag får vi berätta vilken dag det är och då kommer följdfrågan ”Vad får man äta då?”. Han väntar nämligen in helgen, vi har som regel att man får en liten skål chips/popcorn på fredag och på lördagar får dom plocka några lösgodisbitar var. Sedan vill han gärna veta vilken tid vi ska göra allt. Jag vet egentligen inte hur mycket han uppfattar om tiden men idag skulle vi rita upp klockan och då har vi gått igenom många många gånger vad vi gör på varje klockslag, han är så fascinerad.

Denna tvåring har ärvt sin pappas hårgener…  Jag vill gärna att hon ska ha det långt men vi sätter upp det varje dag i pippitoffsar eller knut på huvudet, annars kommer en halv ketchup flaska hem i håret.

… Jag har en ny bok som jag ska börja på, nämligen Henrik Fexeus nya ”De förlorade – Den sista illusionen”. Jag gillar hans tidigare böcker om hur hjärnan fungerar, denna är dock en roman.

  1. Emma skriver:

    Vi såg knappt pappa när vi va små bl.a. för han reste mycket i jobbet och kom hem mellan kl 18-20. Men sen va det han som va hemma med oss när vi va sjuka eftersom min mamma inte kunde vara hemma från jobbet på samma sätt. Pappa hade möjlighet att jobba hemifrån så det fungerade bra. Mamma hämtade oss på dagis vid ungefär 4-5 tiden då hon själv jobbade på dagis. När vi började skolan kom min 2 år äldre bror och hämtade mig på fritids när han slutat skolan och vi lagade mellis hemma själva köttbullar/makaroner när vi va 6 respektive 8 år gamla och satt och åt när mamma kom hem från jobbet och sen iväg till olika aktiviteter.

  2. Tycker det är så mycket kommentarer om att man inte spenderar tid med barnen och huruvida man hämtar försent?
    När jag gick på fritids så blev jag alltid hämtad sist. Mellan 17-17,30. Min mamma var i hemvården och jobba kvällar och min pappa hade dom arbetstiderna. Vi har alla en jättebra relation även fast min mamma jobba helger och kvällar. Jag minns faktiskt ingenting från den åldern. Barn överlever arbetande föräldrar.

    1. Anne skriver:

      Kanske därför du inte minns nånting från den åldern… Jag minns massor från 2-3 års ålder och framåt. (”Massor” får ni ta med en nypa salt förstås, jag minns inte ens massor om vad som hände för två veckor sen…)

  3. emma skriver:

    2 h per kväll är typ vad jag mäktar med. Eter att ha jobbat 10 h, ja vissa har enbart 10 timmars pass så är jag sådär intresserad av att härja, studsa, cykla, bygga kojor, skrik eller liv.. det görs på mina fridagar och frihelger. Det blir mat, varsin saga, kanske lite pussel eller spel och godnatt efter det! krutet får läggas när jag är ledig, inte på mina arbetsdagar!

  4. Linn skriver:

    Som liten med föräldrar som började tidigt, kunde jag ibland komma till dagis före fröknarna var där, vi fick helt enkelt vänta. Jag var kvar ganska länge på eftermiddagarna, och ville inte alltid gå med hem, hade så himla roligt med mina kompisar under dagarna och fantastiska fröknar. som liten har man inte den uppfattningen, anser jag, om hur lång tid man är på dagis… Tror att en del helt enkelt bör slappna av lite, finns värre saker i livet än att brusa upp sig över än att någons barn är på dagis långa dagar. Jag lever ett fullt normalt liv, trots långa dagar på dagis, och kan istället komma ihåg den tiden som något roligt 🙂

  5. Fiskpinnar, potatis och stuvad spenat ska ej underskattas!
    Hur gott som helst faktiskt 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..