Zooma ut

Ytterligare en förmiddag har passerat. Barnen sov till åtta imorse, sedan blev det frukost och stranden. Det är så vackert här borta! Nu har det gått tio dagar sedan vi kom hit och jag känner att semestern har gjort sitt. Jag har kommit ner i varv, kunnat zooma ut och få helikopterperspektiv på livet och har gjort listor på vad som ska ändras och fyllt på one note med bra idéer inför bolagen. Nu hade jag varit redo att åka hem och kicka igång allt men det är några dagar kvar. Pausar jobblängtan och fokuserar på barnen istället och deras sista dagar av semestern. Dagarna blir oftast bäst när Odd och jag är ”klara”, tempot sjunker ännu mer och barnen styr vilket kan betyda att vi stirrar på fiskar på hotellet och hittar äventyr i det lilla. 

Här har vi tillbringat en massa tid… NOT (som Mr President säger). Blir barnpool och strand :- ) 

Jag har kommit fram till en mycket saker under denna resa, en sak är att jag ska bli snällare mot mig själv och sänka kraven mer på att räcka till. Jag har varit noga med att Odd och jag ska gå tidigt ihop och hämta barnen tillsammans, fint men inte tidseffektivt för fem öre. LCC står inför en enorm tillväxt just nu och export så jag kommer att tillåta mig själv ha längre dagar när det behövs i veckan – Utan det minsta dåligt samvete eftersom att Odd hämtar. Eller i alla fall försöka att inte få det. Vi har pratat ihop oss om vardagen och har en plan. Det känns skönt. Bara LCC ska ta sig från 35 miljoner till 50 miljoner i år. Flattered och Löwengrip Invest till 10 miljoner vardera. Det är stora mål som ska nås och det kräver fler arbetstimmar från mitt håll och jag ser fram emot det. En exportresa är något jag inte har gjort innan och det känns spännande. Men det blir såklart färre familjtimmar för min del men det får bli så vissa perioder i livet, jag kommer att kunna hämta hem det framöver.

  1. Terese skriver:

    Nu har jag läst många av kommentarerna och majoriteten skriver ju för- eller emot din tid med barnen. Men jag undrar hur du tänker kring er relation? Det känns som att ni glider ifrån varandra mer och mer. ”Odd tar alla läggningar så kan jag jobba”. ”Odd kommer ta alla hämtningar, så jag kan jobba”. Du tänker inte att ni glider ifrån varandra? Det här teamet som ni highfivar, vad har hänt med det?
    Jag är nu i en ålder med barn mellan 6-8 år och par runtomkring mig börjar gå ifrån varandra. Par jag ALDRIG trodde skulle göra det. Det är också nu de säger att ”vi gled ifrån varandra och det började för flera år sedan”. Relationer är fasiken inte lätt, men när du skriver: ”det får bli så vissa perioder i livet, jag kommer att kunna hämta hem det framöver” så tror jag inte på att du kommer sänka tempot längre fram, utan då sätter du nya mål….

  2. Sb skriver:

    Kan det vara så att ni kvinnor som sitter här och försöker skuldbelägga Bella med småbarnsåren har mindervärdskomplex? Ska inte dra fram den gamla vanliga klyshan om avundsjuka men ni kanske själva är understimulerade och endast lever genom era barn? Har ni tänkt på att Bella grundar för sina barns framtid? Att Bella och Odd är jämnställda och att det nu är Odds tur att träda fram mer som förälder? Ingen av er hade ens rört en min om det var Odd som satsade stenhårt på företagen. Ni kanske ska inse att en kvinna kan ha fina barn och vara en underbar mor utan att sitta i en park varenda dag med mellis redo i tid och otid? Tror snarare att Bella till skillnad från er kan sitta här om 10 år och vara himla nöjd medan ni andra duktiga mammor sitter och inte har någonting alls mer än fredagsvinet att se fram emot. Men aja, ni var ju iaf med i parken och lek&buslandet. Good for you. Men skamma inte kvinnor som är drivna och framgångsrika. Ni spottar lite på våra föregångare till kvinnor som sett till att vi kan göra precis som Bella. Arbeta och tjäna pengar.

    1. Jag tror nog inte de mammor som kommenterat varit avundsjuka eller försökt skuldbelägga. Vilket du då å andra sidan gör som skuldbelägga de mammor som valt att leva annorlunda.
      Jag tycker de alltid är föräldrar som gör karriär och ägnar barnen mindre tid som de applåderar åt… både män och kvinnor. Självklart tror ja många förtjänar beröm, ni måste kämpat hårt. Men att Säga åt varann att man ständigt måste strunta sitt samvete när de hugger till. Strunta i och ignorera samvetet. Ens inre röst och kompass som visar en vad som är rätt och fel. Sätta sig själv främst. Kanske dags att stanna upp och lyssna, den kan ju kanske visa rätt.
      Man går motströms i dagens samhälle när man anpassar livet efter barnen än när man anpassar barnen efter de livet man har. Vissa kommentarer verkar komma från äldre erfarna mammor som kanske har vuxna barn och tittar tillbaks?
      Är det så att dessa mammor som kanske av omtanke och insikt kommenterat, kanske trampat någon på en öm punkt?
      Såhär är det ju,ett jobb även om det är ens allt,oavsett pappa eller mamma, kan man stämpla ut ifrån på ett sätt eller ett annat. Medan föräldraskapet är något man lever i 24/7.
      Oavsett situation,ekonomisk om man är man eller kvinna, så kan man inte komma bort från det faktum.
      Vi anonyma människor här i forumet borde inte döma ut varandra nej, men inte heller kalla det att döma ut eller skuldbelägga när man är av en annan åsikt. Se det såhär, visst vi vet alla bäst själv, de är våra liv och våra barn, vilket senare i livet kommer kunna vara de enda kvittot på om vi har lyckats i våra prioriteringar eller inte. För eller senare kommer vi få höra det från dom. Sanningen. Men fram till dess, varför inte hitta saker i varandras levnadssituation vi kan lära oss av? Anta inte att man är en viss sorts människa för man lever för att vara mamma, det är inget lätt jobb, den naiva kommentaren om att dessa mammor skulle springa runt på lekland och ge mellisar och anse sig duktiga och sedan se ner på andra? Och vem är det då som kallar dessa människor duktiga om inte du själv? Jag är för närvarande en sån förälder mitt i småbarnslivet föräldraledig och jag ska berätta hur det känns för mig personligen.
      Man känner sig som allt annat än duktig. Man blir förbisedd, folk frågar en skrattretande vad man har för jobb, man kämpar såklart för att få ihop det ibland, lekland är en lyx, lika så semestrar ,frisörbesök,märkeskläder och restaurangbesök . Kämpar med sömnlöshet av nattamning,ibland känns vardagen som en enda härva av städning tvätt kladd och skrik, duscha är en lyx, känner du kanske igen Det?
      Ibland frågar man sig själv varför man gör detta? För jag älskar mina barn, jag älskar inte alltid allt vad det innebär med att vara mamma, men jag älskar att vara DERAS mamma.
      Alla som är föräldrar där ute vet hur mycket man älskar sitt barn vill deras bästa. Men så har man omständigheter som gör att man anses som fattig i detta land, trots att man egentligen har så de både räcker och blir över? Gör man Rätt? Tänker man inte på sina Barn för att man inte gör karriär? Och är det alltid så att det är självvalt? Kanske man innan man fick barn prövade och slet sönder sig för sina arbetsgivare då man älskade sitt jobb? Till ingen nytta? Då man är så ersättningsbar i arbetslivet, kanske är det även den insikten som gett en styrkan att uppskatta att vara mamma, eftersom det är något av det enda jobb där man inte är lika ersättningsbar när man anstränger sig sitt yttersta. Ett jobb som ger betalt i kärlek men inte pengar.
      Så att se fram emot fredags vinet, skulle det vara något Nedvärderande? Själv tycker jag det känns bra lyxigt med ett glas mot helgen, fast trots min situation, är det det jag ser fram emot mest i framtiden när jag tänker på min familj och mina barn om dvs 10 år? Är det min vision att jag sitter där lite missbelåtet och smuttar på ett glas fredags vin med sura ungar runt mig?Nej min vision? Säkert lika som er alla andras
      ni föräldrar där ute, för oavsett situation klappar i var och en av oss samma mamma eller pappa hjärta som innerst inne vet att det viktigaste för oss är att det går bra för våra ungar, vi hoppas så att vi lyckas fatta rätt beslut och prioritera rätt, bara det att våra Egon är förstora så vi har svårt att erkänna det för oss själva ibland.
      Det är inget fel att göra sånt man tycker om, det är inget fel att ha drömmar visioner oavsett de har med karriär eller annat att göra, vi är föräldrar 24/7 men livet tar inte slut för att man blir förälder, det har bara börjat. Betyder detta att jag inte tänker göra nån form av karriär, det vet jag inte nu för just nu sätter jag barnen främst och pausar, men drömmen att längre fram utbilda sig till makeup artist, och att nå ut med min musik till andra ligger kvar. Så nej.
      Det är inget fel att älska sitt jobb, det är bra det kan ge en energi att klara av det. Men då ska det inte heller vara fel att älska att vara mamma, för här och nu är det det enda jobbet jag har, det är det bästa jag haft,
      Och det är banne mig, det svåraste jag gjort.

      1. K skriver:

        En förälder som du- så insiktsfullt och fint du skrev! Håller med dig fullt ut.

  3. Maria skriver:

    Ser fram emot att testa ditt nya schampo då jag alltid har haft en känslig hy och en hårbotten som har kliat. Njut av semestern 😊

  4. Emma skriver:

    Har ännu inte barn än och planerar inte på att skaffa den närmsta framtiden heller har fortfarande 3år kvar på universitetet som ska avklaras först. Men minns min egen barndom va på dagis från 7-14 eller 15 varje dag, pappa lämna och mamma hämta när båda var hemma. Under min uppväxt va pappa på affärsresa minst 2-3 dagar/vecka ibland ännu längre. När jag och brodern va som minst jag typ nyfödd och brorsan 2 år så kunde pappa vara borta veckor eller månader åt gången så han missade mycket av våran uppväxt vilket han ångrade redan då men kunde inte göra något åt det då han inte hade något val när det gällde arbetstid då han var officer i flottan (jobbar idag med annat).

    Tror det är viktigt att ta tillvara på småbarnstiden just för att den inte kommer tillbaka senare. Barnen är små när de är små inte när det passar ens jobb att de är små.

  5. Otroligt mkt skuldbeläggande kommentarer här känns det som…. Jag tror helt enkelt att alla föräldrar gör sitt bästa och det som passar i just deras familj! Här hemma lämnar vi barnen båda två (inte samma barn så vi lämnar inte tillsammans) och jag hämtar i princip alltid! Sen är jag själv med barnen tills deras pappa kommer hem cirka 19.00….ja, det kanske inte är ultimat men det är så livet ser ut för oss och vi har både lyckliga barn och ett harmoniskt äktenskap!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..