Duktiga flickors revansch

Jag läste ut Papillion igår och började på Birgitta Ohlssons bok Duktiga flickors Revansch vid halv tolv på kvällen. Den var så bra att jag inte kunde lägga ifrån mig boken på flera timmar, jag fick alldeles för lite sömn. Men det var det värt för jag somnade med en ”nu jävlar” känsla. Jag hade under kvällen läst ett mail som gjorde mig irriterad, därför kom tonen i boken perfekt. Den gjorde att jag kände mig stark innan jag tillslut somnade till ljudet av insekter som jag inte kunde särskilja. Denna bok bör helt klart läsas av varenda duktiga kvinna som finns där ute och det kändes extra viktigt som mamma till en dotter. Tack Birgitta för årets bok och det vågar jag säga trots att det bara är februari. 

Jag har sparat massor av stycken med kloka ord men här är något annat jag vill lyfta: 


Jag är en av dom kvinnorna som är en lycklig yrkesmänniska och duglig mamma än tvärt om. Normen är ju för oss kvinnor det motsatta, lyckliga mammor och dugliga på våra jobb. Jag är bättre på mitt jobb än vad jag är som mamma. Det låter hemskt i mångas öron men barnen har på riktigt världens bästa pappa så det känns okej. Det finns helt klart mammor som är bättre i sina mödrarroller än vad jag är, som lever för barnen. Jag lever lika mycket för min karriär som för min familj, men jag är vassare i min roll på jobbet än vad jag är hemma. Jag förstår att många reagerar men hade jag varit pappan i familjen hade det inte låtit lika hemskt. 

 Så ska det inte vara.