Tack Solo

Vi befinner oss kvar i sjukstugan. Eller i alla fall Gillis och jag. Ingen feber men trötta. Förhoppningsvis är det sista dagen. Hur som helst fick jag se en artikel Solo gjorde om mig i samband med att namnet blondinbella går i graven, ”14 ögonblick vi aldrig kommer att glömma”. Tack Solo det gjorde mig rörd.


Ni hittar den här

Nu ska jag ta mig upp ur soffan och hänga upp barnens ytterkläder ur tvättmaskinen. Visst är det bra med två uppsättningar var till dom?Idag väntar packning, får se om just det momentet blir annorlunda tack vare medicinen. Spännande, håller tummarna. Förutsättningarna är bra, jag har gjort listor så jag borde bara kunna följa dom utan att hjärnan hamnar i overload moment. 

  1. Cecilia skriver:

    Hej:) Först vill jag bara säga att jag både gillar namnet Blondinbella och ditt riktiga namn. Känns helt naturligt att byta, och skulle inte heller kännas konstigt om du skulle sakna det och vilja byta tillbaka. Båda är ju ”du”. Så.. . Just do it;) Sen vill jag också säga, och detta gäller ALLA, även vänner och bekanta: Vid tillbakablickar som bara gäller 10-15 år så är det nästan mest roligt att titta på smink och hårfärger. Kläder ändrar sig ganska mycket, såklart, eftersom man blir äldre och trender/årstider mm. Men smink och hår är så himla sammankopplat. De allra flesta verkar dessutom ha några bruna/mörka perioder, men väldigt få trivs där – Undrar vad det beror på. Jag växlar väldigt mycket hit och dit mellan låååångt hår, kort page, blont och brunt, men just nu hamnat i en knallröd period som varat i snart 2 år. Roligt!

  2. Hej Isabella, först vill jag bara säga att du gör ett fantastiskt jobb, så ung men ändå så framgångsrik en riktig förebild för många unga tjejer där ute (killar och äldre också såklart). Du verkar så go, glad och positiv hela tiden!

    Jag ville bara tacka dig för det inlägg som du la upp i April 2016 angående Natural Cycles. Jag och min sambo blev oplanerat gravida förra året och valde att behålla det lilla fröet som växte i min mage. Vår dröm om ett familjeliv blev ännu större och ännu starkare nu när vi väntade vårt första barn. Vår kärlek till varandra och vårt ofödda barn växte för varje dag som gick.

    Den 7/7-2016 så föddes vår dotter Ofelia. Hon var så vacker och alldeles perfekt, en liten miniatyr av mig och den personen som jag älskar. Tio små fingrar, tio små tår, mörka små lockar och välformade små läppar. Allt var så perfekt och vi svävade på moln precis så som alla nyblivna föräldrar gör. Men det var en sak som inte var rättvist….hennes hjärta hade redan att slutat slå inne i min mage. Hon var dödsfödd precis som ca 450 andra barn i Sverige varje år. Vi blev en av de familjer som fick lämna kvar vårt barn på BB och åka hem tomhänta. I efterhand så visade det sig att både jag och hon var fullt friska och dem vet inte exakt orsaken till varför hon somnade in.

    Efter begravningen av vår Ofelia så valde vi att försöka att bli gravida igen med ett lillasyskon. Efter många ägglossningstest som inte gav några utslag började vi att få lite smått panik, tänk om vi inte kunde bli gravida igen? Vafan gör vi då? Frustrationen växte för varje dag som gick och saknaden av vår döda dotter höll på att kväva oss.

    Jag spenderade många timmar på nätet efter ”tips” men jag hittade rent ut sagt bara skit…Mitt i allt letande så såg jag ditt inlägg som du lagt upp för bara några månader sedan om Natural Cycles. Jag laddade ner appen direkt och beställde en balanstermometer. Jag stod bokstavligen talat nere vid brevlådan varje dag kl 14 när posten skulle komma och väntade på min termometer. När den äntligen anlände så började vi resan med Natural Cycles och det visade sig att min cykel efter förlossningen var totalt rubbad. Min ägglossning var inte alls där som jag trodde och mensen var extremt oregelbunden. Det tog bara TRE månader med användning av NC och vips så var vi gravida igen med ett lillasyskon till vår lilla änglatjej.

    Det jag vill säga med detta inlägg är att, TACK, tack och tack igen för att du delade din historia och för att du rekommenderade NC. Utan den så hade det troligtvis tagit MYCKET längre tid för oss att bli gravida eller inte gått alls med tanke på hur oregelbunden cykel jag hade.

    Nu är det snart 6 månader sedan vår dotter föddes stilla och vi är nu i graviditets vecka 11. Rädslan över att förlora detta barn också är extremt stor men lyckan i att förhoppningsvis få ett levande barn övervinner rädslan storslaget.

    Så tack än en gång, stora kramar Therese!

  3. Sandra skriver:

    Jag tycker att du passar så bra i mörkt hår. Jag tycker i och för sig att du passar i både ljust och mörkt hår, men när jag såg bilden med de mörka håret så tänkte jag wow vad snygg hon är i mörkt hår 😊

  4. Heja dig Bella! Vilken härlig artikel Många fina minnen!💕

  5. Linh skriver:

    Dear Isabella,

    I have been admiring you and your blog for as long as I can remember. I love to follow your journey and see how you manage your life and business. You are a true inspiration and a real fighter!

    I usually don’t comment on blogs but there was something that caught my eye in your post. I am a 23 year old girl who suffers from acne. Not heavy heavy acne but enough. In one of your pictures your skin back then looks very similiar to mine right now. My intention is not to be mean for pointing that out..I just want to hear how you handled it? My face is constantly red filled with small scars. I have had acne for over 7-8 years and it will not go away. I tried some antibiotics several times and I really don’t like it. My skin looks unhealthy but don’t feel I have any other choices. Even though I cover it with make-up..it looks awful and it makes me feel unconfident, especially when I am surrounded by friends who doesn’t even know how lucky they are! I tried some products but non have worked properly. I am a Norwegian medical student in Hungary and don’t have a lot of money to spend on facial products. It’s so sad because it is an issue that really annoys me but considered ”non-important” in the real world, which is true. It’s not important. Just annoying. Do you have any tips on what I should do? I have talked to several dermatologists and either they recommend antibiotics, expensive treatments or advise me to wait for it to go over. First time they ask me to wait was 3 years ago..and the acne is still present. I don’t know what I should do. I can’t wait forever.

    I see that your skin now is so much cleaner and fresh. I admire that. I want that! My question is..how?..and do you think I can allow myself to afford it?

    I hope you have a lovely evening. You seem like a really cool person and I wish we had more rolemodels like you, a person who supports women!

    Best regards
    Linh

    1. Cecilia skriver:

      Hi, I’m Cecilia. I had terrible acne when I was 17-19 years old, and felt awful about it every day. Isabella has written a lot about her own issues and thoughts on the subject, but on many different occasions and related to a lot of different situations in life. So you might have missed it? Well, anyway, she’s said several times now that her skin has cleared up a lot after her second pregnancy (and, I think, also while she was breastfeeding Gillis). She also uses a lot of moisturizer now, compared to before, which I guess means ALL of the products from her own skincare line.

      I don’t remember if she ever tried antibiotics, so I can only speak for myself. I never did AB, but I did take Roaccutan (and the american version is apparently called Accutane). And it worked like magic. All the acne gone in two weeks! No joke! It’s not someting tobe taken lightly, because the side-effects are many and can be dangerous, but I got so tired of feeling bad about myself all day every day.

      I know in total four people who have taken Roaccutan. Three (incl. me) got completely clear skin forever, but the fourth was only zit-free during the treatment. Afterwards the acne came back, little by little.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..