Tack Solo

Vi befinner oss kvar i sjukstugan. Eller i alla fall Gillis och jag. Ingen feber men trötta. Förhoppningsvis är det sista dagen. Hur som helst fick jag se en artikel Solo gjorde om mig i samband med att namnet blondinbella går i graven, ”14 ögonblick vi aldrig kommer att glömma”. Tack Solo det gjorde mig rörd.


Ni hittar den här

Nu ska jag ta mig upp ur soffan och hänga upp barnens ytterkläder ur tvättmaskinen. Visst är det bra med två uppsättningar var till dom?Idag väntar packning, får se om just det momentet blir annorlunda tack vare medicinen. Spännande, håller tummarna. Förutsättningarna är bra, jag har gjort listor så jag borde bara kunna följa dom utan att hjärnan hamnar i overload moment.