Är du sur?

Det är en utmaning som familj att 1. Hängt ihop dygnet runt i en vecka. 2. Haft sjukstuga i dagarna tre. 3. Barn som blir otröstligt gnälliga och sover dåligt (inatt somnade jag ordentligt 03.00) 4. Veta om att man snart ska dra iväg hela gänget men energin inte finns. 5. Noll tillfälle för egentid, både Odd och jag hade behövt komma iväg med vänner under mellandagarna …. Inte undra på att irritationer ligger i luften sådär trist och tungt som det kan kännas. Men efter några år som gifta och jag som totalt avskyr dålig stämning eftersom det är en energitjuv, har jag lärt mig hur man ska tackla stunderna: 

  • Inte göra en sådan stor grej av det. Relationen är inte dålig, det är ingen kris. Inget behöver pratas ut. Det är bara för mycket snorpapper, barngråt/gnäll och för lite skratt och intryck ihop. 
  • Ryck på axlarna åt situationen, såhär är det ibland (speciellt under vab + semester) och som småbarnsfamilj. Det går över.
  • Skippa frågan ”Är du sur”. Don’t even go there. Du vet ju hur dialogen kommer att hålla på tills ni blir sura på riktigt. 
  • Om det känns dötrist att hänga i samma soffa på kvällen, gör det inte. Ha minispa i badrummet, ta upp några böcker eller tidningar till sängen och en chokladkaka. Eller hämta hörlurar och sätt på Skam.
  • Ta en dusch och gå ut 
  • När det är irritation i luften, bit ihop och skit i småsaker som vem som glömde köpa välling eller vem som sov sämst. Man vill bara kräkas ut allt men det blir inte bra. Inte alls. Räkna till tio och försök att ligga på plus istället. Ta en extra omnattning, ställ fram kaffekopp, håll fint i köket. Det gör skillnad. Odd bakade en rulltårta till mig igår, jag går upp med barnen. Vi försöker. 


Nu ska jag ta tag i packningen….