Typiskt

Denna dag kan gå till historiens lugnaste. Odd har lagat mat och barnen har velat ta det lugnt och titta på film, spela spel på Ipad och pyssla hemma. Jag har haft lite svårt att hålla nere tempot men har använt energin till att fixa hemma, slå in paket, rensa bakluckor och åka och tvätta bilarna. Hjärnan har inte förstått att jag är ledig och det kommer ta ett tag. Egentligen borde jag åkt iväg och tränat men det kändes fel att ge efter för energin och lämna familjen. Fast nu i efterhand borde jag gjort det för jag har ingen ro i kroppen att kunna sitta ner och ha uppesittarkväll. Typiskt. Det är det här som är det sämsta med ADHD, inte kunna välja att ha en lugn kväll. Jag som hade sett fram emot det enormt. Jag ska nog hälla upp ett glas vin, det är inte direkt drömlösningen men det kan fungera. Alternativet är att skippa vin och ta en lergigan (svagt lugnande) men då finns en risk att jag somnar. Inget drömläge precis. 

Barn som vill slappa 

Vi har förresten flyttat in Gillis till Sallys rum – På barnens begäran. Gillis och Sally har velat bli nattade båda två i Sallys säng på kvällarna , vi löste det med ett gemensamt sovrum (rätt provisoriskt nu). Barnen älskar det. Ikväll var det en väldigt pirrig tre-åring som gick och la sig.

Den känslan kommer man aldrig att glömma! Jag längtar så mycket efter att få tassa ner för trappan imorgon och hitta strumporna. 

Hoppas ni får en fin kväll allesammans!