Flera roller i livet

Tänk att det finns människor som inte tycker att man ska fortsätta livet med vänner fastän man får barn. Vad tråkigt det måste vara att leva så. Bara vara mamma eller pappa och inte tillåta andra sidor av sig själv. Jag har ju olika roller i mitt liv. En roll är min roll som förälder, en annan roll är entreprenören. Sedan är jag fru, vän, storasyster och så har jag relationen till mig själv. Kanske den viktigaste av dom alla.

Alla roller kan ju aldrig få lika mycket plats i vardagen. Just nu och många år framöver är rollen som mamma den som kräver mest av mig och jag älskar det. Det är kul att vara förälder och jag kämpar med att kunna gå tidigt från jobbet varje dag och resa mycket tillsammans för det är något jag ville ge mina barn – Få se världen. Men sedan gör jag också plats för min andra roller, som att få klä ut mig och dansa med mina vänner, gå på dejt med Odd eller spa-tid för mig själv.

Jag älskar våra barn men mammarollen är inte hela mitt liv. Jag förstår att det upprör människor men det är sant. Jag saknade inte barnen alls de 48-timmarna Odd och jag var på Franska Rivieran i somras. Jag njöt av tid med min andra halva istället. Igår när jag vaknade upp bakis efter vår fest så hade jag inte alls dåligt samvete, utan bara tacksam över kvällen.

Att köra bil har blivit ett intresse för mig, jag ser fram emot nästa racingtillfälle som är i Åre i vinter. Då ska jag få sladda runt på isen. Utan barnen i två dagar! 

Trots barnen så kommer jag att resa mycket själv de kommande åren. Gärna med Odd, vänner och om jag vågar, en resa helt ensam. För att få tid att reflektera. Och att Sally och Gillis får nära relationer med deras släkt är för mig bara lyckosamt. Jag hade ingen farmor eller farfar eller mormor och morfar som jag var hos som barn. Mormor ibland men annars inget alls. Det är viktigt för mig att våra barn är nära sina släktingar och att de få skapa egna trygga relationer livet ut. Därför finns inget gnutta dåligt samvete över att ”lämna bort barnen”. Tvärt om, jag är bara oerhört tacksam.

Sally och Gillis är absolut det bästa som har hänt mig. Kärleken till dom är obeskrivlig. Rollen som mamma är också betydligt roligare än vad jag trodde att den skulle vara. Så mycket som vi skrattar om dagarna och busar och gosar. Men rollen är också krävande. Det vet alla ni som har barn. Därför är det så viktigt att prioritera mig själv i småbarnslivet också så att jag behåller min glöd och styrka för den ska räcka i många år framöver. 

Livet har ju precis börjat!