Flera roller i livet

Tänk att det finns människor som inte tycker att man ska fortsätta livet med vänner fastän man får barn. Vad tråkigt det måste vara att leva så. Bara vara mamma eller pappa och inte tillåta andra sidor av sig själv. Jag har ju olika roller i mitt liv. En roll är min roll som förälder, en annan roll är entreprenören. Sedan är jag fru, vän, storasyster och så har jag relationen till mig själv. Kanske den viktigaste av dom alla.

Alla roller kan ju aldrig få lika mycket plats i vardagen. Just nu och många år framöver är rollen som mamma den som kräver mest av mig och jag älskar det. Det är kul att vara förälder och jag kämpar med att kunna gå tidigt från jobbet varje dag och resa mycket tillsammans för det är något jag ville ge mina barn – Få se världen. Men sedan gör jag också plats för min andra roller, som att få klä ut mig och dansa med mina vänner, gå på dejt med Odd eller spa-tid för mig själv.

Jag älskar våra barn men mammarollen är inte hela mitt liv. Jag förstår att det upprör människor men det är sant. Jag saknade inte barnen alls de 48-timmarna Odd och jag var på Franska Rivieran i somras. Jag njöt av tid med min andra halva istället. Igår när jag vaknade upp bakis efter vår fest så hade jag inte alls dåligt samvete, utan bara tacksam över kvällen.

IMG_9311

Att köra bil har blivit ett intresse för mig, jag ser fram emot nästa racingtillfälle som är i Åre i vinter. Då ska jag få sladda runt på isen. Utan barnen i två dagar! 

Trots barnen så kommer jag att resa mycket själv de kommande åren. Gärna med Odd, vänner och om jag vågar, en resa helt ensam. För att få tid att reflektera. Och att Sally och Gillis får nära relationer med deras släkt är för mig bara lyckosamt. Jag hade ingen farmor eller farfar eller mormor och morfar som jag var hos som barn. Mormor ibland men annars inget alls. Det är viktigt för mig att våra barn är nära sina släktingar och att de få skapa egna trygga relationer livet ut. Därför finns inget gnutta dåligt samvete över att ”lämna bort barnen”. Tvärt om, jag är bara oerhört tacksam.

Sally och Gillis är absolut det bästa som har hänt mig. Kärleken till dom är obeskrivlig. Rollen som mamma är också betydligt roligare än vad jag trodde att den skulle vara. Så mycket som vi skrattar om dagarna och busar och gosar. Men rollen är också krävande. Det vet alla ni som har barn. Därför är det så viktigt att prioritera mig själv i småbarnslivet också så att jag behåller min glöd och styrka för den ska räcka i många år framöver. 

Livet har ju precis börjat!

 

 

  1. Bra mycket bättre att lämna bort barnen när man festar än att låta dom vara med och titta på när alkoholen flödar. Klokt val. Fattar inte att det finns folk som tycker annorlunda….

    1. Instämmer, My!

      Och du har en sund, modern syn Blondinbella. Låter som att när du vårdar dina andra roller kan du också vara en bättre mamma. Härligt! Tror du känns bra på att vara närvarande i nuet också.

      Jag är mamma till en halvårsdotter. Vill bara vara mamma just nu, så mår jag bäst. Däremot kan jag börja se att vi kan göra saker på varsitt håll korta stunder. Hon har det jättebra och då är allting bra 🙂 Men jag är en person som satsar allt på ett kort oftast och flera år framöver kommer det att vara min familj. Som jag drömt om denna tillvaro! Trodde kanske dock aldrig jag skulle drömma om att vara hemmamamma hehe… (Kommer inte vara det)

  2. Jag är 37, har 3 barn och läser din blogg för att du lever så som jag insåg att jag ville leva när jag redan hunnit fylla över 30. Jag njuter av livet nu och skulle trotsat alla pessimister från början och bara kört på! Du har insett det många kvinnor inser för sent, jag hade tur och sadlade om i tid men du med din blogg inspirerar andra kvinnor att leva lite medan tid är! Kör på du gör helt rätt!!

  3. Blir så otroligt glad av att läsa ditt inlägg, äntligen fler som tycker och tänker som jag ! är själv en 25 årig 2 barns mamma till min flicka på 9år och min pojke på 5 år, Jag jobbar heltid och är ensamstående med dom och är så otroligt trött på alla människor som ska tycka och tänka om allt man gör.

    Vill jag vara jag för en kväll, och festa med mina vänner, då gör jag det, vill jag resa och har möjlighet, då gör jag det med.
    Sen får folk tycka och tänka vad tusan dom vill. Jag vet att jag gör allt som förälder,och det som är bäst för mina barn & barn dör absolut inte av att va med andra människor en sina föräldrar ibland. Det är bara nyttigt enligt min åsikt.
    Och oavsett vad så är man inte mer en människa.
    Hejja dig 👍 du är en otrolig förebild!

  4. Jag håller med till 100%! Jag har två barn; 10 och 12 och vi ägnar dem väldigt mycket tid både praktiskt och känslomässigt. KLART man måste få vara med vänner, sin man, kollegor eller bara med sig själv TROTS att man har barn. Kör på!

  5. Bland det tråkigaste jag vet är människor som ser allt som svart eller vitt. Hejja dig Isabella! Jag är idag 23 år och mina föräldrar har alltid haft samma inställning som du. Herregud, en måste få fortsätta umgås med vänner, gå på fest och resa trots barn.

  6. Så jäkla bra skrivet!! Önskar att fler resonerade som du, väldigt sunt tänkande. Tummen upp.👍
    Ha en toppen vecka!

  7. Du skriver här att relationen till dig själv är viktigast, och jag kan bara hålla med. När du, för nån månad sen, skrev din mållista så var en punkt att du ska fortsätta vara din egen bästa vän, vilken nog var det bästa jag någonsin läst! Jag har aldrig tänkt på det så, men det är ju självklart. Du ska behandla dig själv som du behandlar din bästa vän, om inte ännu bättre. Tror det är alldeles för få människor som lever efter den devisen.
    Jag försöker tänka om och leva efter det nu, men det är otroligt svårt när man inte fokuserat på sig själv, på det sättet, i hela sitt liv, utan mer har tryckt ner sig själv. Vilket man aldrig skulle göra med sin bästa vän!
    Har du några bra tips? Vad gör du när tankarna börjar glida åt det negativa hållet? Jobbar du aktivt med det? Kanske inte längre, jag antar att det kommer automatiskt efter ett tag, men i början? Eller det har alltid varit så kanske.
    Jag är i alla fall positivt avundsjuk (hur det nu än låter) och min plan är nå dit, gärna så fort som möjligt. Känner att jag behöver en liten push på vägen bara. 🙂

    I övrigt så är inlägget här spot on! 🙌

    1. Är på samma plats som du. Tror vi måste överdriva kärleken till oss själva! Höja allt vi gör, acceptera oss för hur vi är. När tankarna smyger sig på; vänd dom till något positivt! Det som inte spelar någon roll om fem år ska vi inte ägna mer tid än fem minuter läste jag någonstans.
      Det går att ändra tankebanor men det tar tid och kräver arbete.
      Tänk: just nu är det såhär och det är ok! Jag är fantastisk som jag är och jag gör vad jag kan. Allt är bra!
      Lycka till! Kärlek

      1. Tack för din kommentar, Joanna! Känns alltid lite bättre att veta att man inte är ensam, fast det så klart hade varit bättre att inte va där alls. Håller med om vad du skriver, och det är verkligen ett tufft jobb att tvinga sig själv att tänka positivt ibland, vilket också är lite galet. Men förr eller senare kommer det väl automatiskt, så det är bara att köra på så länge. Får sätta upp post-itlappar med små mantran, så man inte glömmer påminna sig själv om att man faktiskt är grym!
        Lycka till själv, all kärlek tillbaka!

  8. Jag håller faktiskt med. Det är ju också samma sak när man gifter sig eller bor tillsammans att folk slutar ha kontakt med en. Inte bara folk i omgivining slutar ha kontakt med en bara för att man är gift, har barn etc. Och antar att man inte längre är social , men även personen själv. Att vara själv eller med partnern själva lär man sig att ha mer tålamod. Folk som är 24/7 med partnern eller barnen varje dag, tappar tålamodet snabbare eftersom de har lite tid för sig själva att reflektera. Jag skule däremot inte kunna gå på semester en hel vecka utan min son, max 3 dagar men inte mer. Jag tycker att mitt barn ska prioriterars i första hand, men som sagt jag skulle inte böla om jag var utan han i 2 dagar. GO, GO, GO Bella. Gud vad svenska folket är gnälliga om dina reklam inlägg, och andra saker. De är de största nätmobbarna men i verkligheten så säger de fort ‘jag lägger inte näsan i blöt i andremans problem’.

  9. Jag har aldrig identifierat mig som mamma. Jag är först och främst JAG. Sen att jag ger nästan all min tid till min dotter är självklart men precis som du säger måste det finnas rum till att vara just JAG, fru, vän, dotter, syster osv. Annars skulle man gå under.

  10. Vad fint skrivet! Tråkigt att du hela tiden måste försvara dig, när det i grund och botten är du själv och din familj som vet vad som blir bäst för er. Läst din blogg i flera år nu och älskar den. Du är jätte inspirerande Bella och tänk bara hur många människor du inspirerar och gör glad, så strunta i negativiten. Ha en skön vecka 🙂

  11. Jag håller med dig helt! Förstår inte hur man kan tycka något annat om jag ska vara ärlig. Jag skulle aldrig orka vara en så bra mamma som jag är till Meja om jag inte fick ha mina andra ”roller” ibland också! Fortsätt njut av livet och inspirera till att man kan ha kakan och äta den! =)

  12. Helt rätt!! Fortsätt med det du gör passar de inte så behöver inte dom människor som känner så ta del av ditt liv och läsa din blogg!! Du är en grym mamma och en grym förebild fortsätt göra de som gör dig lycklig!! Man behöver inte låsa in sig och dö för att man fått barn jag själv har två barn och förstår hur viktigt de är med egentid. Hejja dig!

  13. Håller med till hundra. Det hände något med vår generation och det här med att ta sig tid för sig själv som mamma blev något fult. När det kan vara en av de viktigaste sakerna för att orka ha ansvar över ett annat liv.

    Kram. 🙂

  14. Du har så rätt i det du skriver, varför ska man välja bort umgänge med vänner för att man får barn. Låter helt obegripligt. Att lämna barnen till släkt eller vänner om man har möjlighet tror jag är jätteviktigt (som man litar på och som barnen känner sig trygga med). Jag var själv väldigt mycket med min mormor och morfar under min uppväxt vilket jag är jättetacksam för. Hade en jättebra relation med min mormor speciellt och lärde mig massor av henne. Jag har själv tre barn och skulle det hända mig något, att jag skulle hamna på sjukhus eller dö så är det väl oerhört viktigt att barnen har trygghet hos andra människor. Hejja dig Isabella du är en stor förebild och jag beundrar dig verkligen. Vill även säga att jag tror verkligen att världen kommer att bli en bättre plats när yngre generationer tar över mer.

  15. jag känner igen det där! Vi har haft väldigt tur med engagerade far och morföräldrar vilket gör att det alltid är någon som ber om att hon får sova där på lördagar eller hämta från dagis osv. Det gör att många andra föräldrar i vår bekantskapskrets är avundsjuka eftersom dem aldrig kan komma iväg nånstans. Jag tror mycket är ren avundsjuka. Om man inte har familj som vill eller kan engagera sig och ställa upp så tar skuldbelägger man andra som lever ett liv man också skulle vilja. Tänk va bitter man blir när man aldrig kan gå ut på middag med sin man eller åka iväg på spa, fira kompisars födelsedagar eller gå på bröllop. Sen ser man folk som gör allt detta det e klart man blir avundsjuk. Jag tror det är där skon klämmer, enligt mina erfarenheter är det så iaf =)

  16. När jag var liten fick jag några gånger per år sova hos farmor och farfar samt hos min mormor. Det var saker som jag längtade till.
    Min syster och jag blev totalt bortskämda vid dessa tillfällen som att man fick sova i koja under bordet om vi ville, vi fick dricka O´boy till morgofikat och vi fick sagor lästa för oss i massor samt precis all tänkbar uppmärksamhet.
    När vi blev äldre så började dessa övernattningar även innebära att våra kusiner också hade övernattning där samtidigt.
    Ni kan ju själva gissa vilken fullträff det var och hur mycket vi längtade till nästa gång.
    (Vad våra föräldrar gjorde när vi sov borta ägnade jag aldrig en endaste tanke åt, jag hade alldeles för kul där jag själv var. Det räckte gott med att de ringde och sade god natt. Nu som vuxen hoppas jag att vad de än gjorde när de var ”barnlediga” var att ha jäkligt kul, för de hade verkligen vi. 🙂 )

  17. Åh, vad vi tänker lika. Jag hade inte heller mor och far föräldrar. Det är så viktigt för mig att de får en relation och jag blir så glad att se mina barn verkligen älskar de. Det är något jag saknar!

  18. Det är nästan så jag börjar gråta när jag läser om hur du får försvara dig för att du inte är med dina barn 24 h om dygnet 365 dagar om året…. vi har det precis tvärtom, vi har ingen hjälp med barnvakt! Min pappa dog i somras så min mamma har fullt upp med att sörja honom, min mans föräldrar har inget speciellt intresse av att hjälpa oss med barnen så vi har en 1,5 åring och en fyra åring som vi inte kan få hjälp med överhuvudtaget! Jag vet att jag inte kan förvänta mig någon hjälp men ibland skulle man bara vilja ta en lunch på stan med maken ifred! Tyvärr har vi inte råd att anlita barnvakt genom företag och de flesta vänner har hjälp av sina mor/farföräldrar så då blir det svårt att föreslå att man ska hjälpas åt med resp barn… Skatta dig jättelycklig som har såna fina mor/farföräldrar!

    1. Åh, vad tråkigt att läsa. Oavsett hur mycket man älskar sina barn behöver man ibland komma ifrån dom. Hoppas att ni har någon i er närhet som inser att ni behöver tid för varandra och låter er ta dendär lunchen ihop 🙂

    2. Har ni inga vänner så ni kan ställa upp för varandra? Vi är i liknande situation och då har vi istället bett vänner att passa barnen en kort stund och självklart ställer vi upp för dem som tack för hjälpen. Win win

    3. Jag läste precis en annons om en ”mormor” som sökte barnbarn. Hon hade inga egna barnbarn men vill gärna ha några. Har läst om
      Det tidigare. Barn och gamla som
      Söker varandra. Det kanske vore något för er 🙂

    4. Vi har samma problem . Bor i mannens hemstad och vi har bara hans pappa som kan ställa upp, han känner sig osäker och vill inte vara barnvakt till vår snart 3-åriga son (vi har en 6 mån också som vi såklart inte tänker lämna än på ett tag).
      Jag känner tyvärr att vår relation (min o sambons) håller på att gå åt skogen, mkt pga att vi aldrig får någon egentid. Vi var väldigt aktiva innan barnen o gick ut och åt var o varannan helg.
      Vi har väl ätit lunch tillsammans ute max 3 ggr utan barn., dvs 3 ggr på 3 år. Men skulle göra allt för en middag på restaurang, utan barn. Men det känns uteslutet. Parta eller ha en middag hemma utan barn finns inte heller på kartan.
      Det gråter jag över. 😢

    5. Vi har inte heller någon möjlig barnvakt till sonen(7 år). Han vääägrar att vara med farmor och farfar som bor närmast och vill inte heller vara hos något av makens syskon. De som han kan tänka sig som barnvakter bor 120 mil från oss….
      Jag känner att jag skulle vilja kunna få gå i affärer med bara maken eller få ta en hotellnatt eller bara en sådan enkel sak som att få åka iväg och handla sonens julklappar tillsammans.
      Innan sonen föddes kunde jag inte föreställa mig att han skulle vägra vara hos farmor och farfar ibland…..

    6. Samma här! Mina föräldrar bor längre bort och sambons föräldrar visar inget direkt intresse. Långt bort för en barnvakt relation med andra ord. Inga vänner i närheten heller. Jag har inte varit ifrån min dotter sen hon föddes förutom turer till gymmet.

    7. Ni är inte ensamma! Min mamma dog i våras, pappa bor i ett annat land, svärmor tycker barnen är jobbiga och kan absolut inte passa dem. Vi och de flesta av våra vänner har inte bara småbarn utan är också läkare vilket betyder att det inte är helt lätt att ‘byta’ barnpassning med varandra pga jourer etc. För de som då tycker att vi säkert tjänar tillräckligt för att ha barnvakt jan jag meddela att vi inte bor i Sverige och här där vi bor så går 75% av min lön till dagisavgifter.

  19. Förstår inte alls varför detta skulle på något sätt vara upprörande! Jag är helt öppen och ärlig med att mitt liv går inte ut på att vara mamma, det är inte mitt livs kall. Molly förgyller livet något otroligt men jag finns inte enbart för ett serva henne. Jag vill inte heller ha fler barn, vilket också av någon anledning upprör folk. Men jag har aldrig riktigt förstått varför folk ska bli upprörda över något som är någon annans privatliv och något man förmodligen grunnat på och kommit fram till funkar bäst för en själv. Å andra sidan finns det dom som vars bränsle heter hat. Det brinner fortare och mer intensivt än något annat bränsle förmodar jag.

  20. Helt rätt Isabella! Barnen tar ju inte alls skada av detta utan precis som du säger så gynnar det bara deras relation till släktingarna.

    Jag har själv blivit ”bortlämnad” när mina föräldrar gått på fest och då var de alltid tydliga med att berätta var de skulle (och att de kommer och hämtar mig sen haha) och sedan förklarade de alltid att det var en vuxenfest och att det inte skulle vara andra barn där. Då förstod jag ju att jag hade det bättre hos moster till exempel 😉

    Ibland fick vi barn vara med såklart och därför kändes det aldrig konstigt att inte ALLTID få vara med. Det kändes alltid som att när jag inte fick följa med så var det för MIN skull (de hade ju tagit med mig om det hade varit andra barn där = det hade blivit roligt för mig), inte för att de skulle ”slippa” ‘mig och brorsan en kväll. Det blir ju en win-win situation!

  21. Tack!!
    Är så trött på alla som helt plötsligt ”bara” är mammor. När man berättar om vad man själv gör(har inga barn än och detta har jag valt själv) så kommer kommentaren -ja du kan ju göra så för du har inga barn! Vad ska man svara på det?
    Jaha va synd om dig att du skaffade barn?
    Vilken tur att jag inte skaffat barn?
    Är en sån märklig kommentar och den gör mig verkligen inte sugen på att skaffa barn.
    Ett sånt här inlägg gör däremot mig sugen på att skaffa barn 🙂

  22. En riktigt bra och tydlig metafor som går att använda i många situationer i livet och FRÄMST under småbarnslivet är den som sägs under säkerhetsinstruktionerna på ett flygplan. Att placera syrgasmasken på sig själv allra först.
    Detsamma gäller i livet.. Om man inte tar hand om sig själv och då och då fyller på ”syrgasen” (vilket kan symbolisera olika saker för varje individ) så finns det till slut inget kvar att ge barn och partner. Att ta sina tillfällen att vara ”självisk” är livsviktigt.. Och om man gör det under väl planerade former som ni just gjort, där barnen får kärlek, värme och energi av närstående, så är det inget mer än ett STORT winn/winn.
    HEJJA dig Isabella! Du är så fantastiskt klok och en enorm förebild för så många, även äldre! Jag läser din blogg nästan varje dag och du inspirerar mig i så mycket… Och jag fyller 40 nästa år!! 🙂
    Har fortfarande, efter 3 års följande, inte läst en enda grej du gjort som jag tyckt varit fel eller som upprört mig… Så bara kör på!! Gå på din instinkt och bara fortsätt vara kloka DU…

  23. Hej ! Efter jag läst din blogg i flera år , tycker jag du är fantastisk som mamma. Rolig , lekfull . Fortsätt så. Kram

  24. Helt rätt. Fy så trist om vi var tvungna att sluta leva ett socialt och busigt liv ibland bara för att man gifter sig och får barn. Det ena utesluter inte det andra utan behövs för balansen. Fortsätt ha kul i alla delarna. Kram

  25. Man hör ju ofta ”passa på och lev livet innan du får barn”. Har aldrig fattat den repliken för jag tycker man ska passa på och leva hela livet med eller utan kids. Livet tar som sagt inte slut när man skaffar barn men jag önskar att jag reste mer innan jag fick barn, ekonomiskt!

  26. Så himla rätt. Är övertygad om att den här inställningen (som jag själv också haft till 110% sedan jag fick barn 1 av numera 3 för 8 år sedan) är den som håller i längden.
    Missat inlägg några dagar (pga själv varit på resa, utan barnen) men om du fått kommentarer av omvänt slag (troligen!) så är ju detta ungefär så mycket som behöver bemötas om det. Punkt. Liksom.

  27. Du tog orden ur munnen på mig Isabella! Satt just och tänkte på just de upprörande kommentarerna. Jag o sambon väntar vårt första barn ihop o jag hoppas jag får samma tänk som du 😊

    Till alla er som känner er tvungna att kommentera negativt. Sluta läs istället. Detta är en blogg om Isabella o hennes liv, val o prioriteringar. Inte skulle ni väl gå fram till nån ni inte känner o kritisera den personens liv? Nä precis för det är så lätt att sitta bakom en skärm o va elak.

  28. Men kom igen. . Jag har iallafall aldrig sagt att man ska sluta ha egentid eller inte kan lämna bort barnen ibland för att fest. Jag gör detsamma själv ibland och älskar det, då och då. Om andra har skrivit att man bara måste vara mamma får det stå för dem. Såklart är det mycket bättre att ha barnvakt när man festar så där gör Isbella helt rätt tycker jag. Har kommit på varför jag stör mig på den här bloggen och varför jag nu kommer sluta kommentera den. Det är för att den är så märkligt självupptagen. Allting runtomkring Isabella känns som statister och om hon har dåligt samvete för att tex ha skrikit på Sally vilket kan hända den bästa ber hon någon ta en bild på när de kramas. Det känns som en artificiell värld som endast skapas på bloggen för att tjäna pengar. Vad är egentligen dess övriga syfte? Får mig att tänka på komedin med Demi Moore som ska göra reklam för en livsstil. Jag tvivlar inte på att Isabella är en jättebra mamma när hon är med barnen och jag har heller inte skrivit annat.

    1. Låt mig bara påminna dig om vad du skrev Kia:
      ”Tycker ni verkar vara omogna. Först är barnen på förskola under veckan och sedan lämnar ni bort dem igen för att festa. Detta är bara min åsikt och andra behöver såklart inte hålla med”

      Hur gör du själv då när du festar? För du skriver ju här ovan att du också lämnar bort barnen och har fest eller egentid? Är det bara på veckor som barnen inte varit på dagis på hela veckan då? Eller har du bara egentid en lördag på semestern varje år? :-))

      Hur ska man egentligen kunna ha fest/egentid utan barnen om man inte har det på helgen? Och ja, de flesta har ju inte baren hemma en hel vecka för att med gott samvete kunna lämna bort dem på en lördag… Ta’t lugnt, de var bort i mindre än ett dygn hos sin Farmor och Farfar, jag tror inte de direkt led och jag tror heller inte Bella och Odd missade såååå himla mkt av sina barns utveckling av att lämna bort dem….eller vad är det du menar ska hända om man lämnar dom ngn gång då och då?

      När jag fick min yngsta, var ensamstående och pluggade så sov han flera nätter i veckan ibland hos mina föräldrar – både han och jag (och dom, haha) lever och mår bra idag – min son har utvecklat ett jättestarkt band till sin mormor och morfar och jag klarade skolan….helt enkelt win-win för alla inblandade 🙂

  29. Att få tid tillsammans som par är en investering. Att investera i relationen är det bästa knepet för att barnen ska slippa gå igenom en smärtsam skilsmässa och träffa sina föräldrar bara varannan vecka. Mina barn är skilsmässo barn och det har varit och är jobbigt för alla inblandade och något jag helst hade sluppit gå igenom.

    Att investera i sej själv är bra sätt att må bra och samla kraft för att orka bara egagerad i sina relationer.

    Du har sunda tankar!

    1. Jag är själv skilsmässobarn, men av olika omständigheter slutat träffa min pappa när jag fyllde 13. Jag har fortfarande idag bara en person jag litar på och det är min storbror han är den enda som alltid funnits bredvid mig oavsett vart vi varit. Både jag och min bror gick in i väggen och orkade inte att aldrig ha ett ”hem”. Efter detta resonerar jag så att det är egoistiskt av föräldrarna att skicka ett barn mellan två olika hem. Barnet har aldrig gjort något fel och barnet behöver en trygg situation. Min egen dotter är också tyvärr ”skilsmässobarn” jag och pappan bodde ihop i vår lägenhet i 2 veckor efter att hon kom men det var för mycket bråk. Nu är det dotterns lägenhet och vi bor varannan vecka, För hon ska fan inte uppleva samma otrygga känsla som mig. Samtidigt försöker jag och pappan göra aktiviteter ihop med henne och kalas firas alltid ihop. Men om man har barn som skickas som brev, snälla lyssna på de… innan det gått för långt.. :/

      1. Det är precis det jag gjort och de vill bo varannan vecka hos oss båda. Vi har sett till att vi bor i samma område då skola/dagis/vänner är på samma ställe .
        Vi har två stabila hem och vi båda har sambos.
        Flera i min dotters klass har varannan vecka liv vilket gör att hon inte känner sig annorlunda.
        Jag lyssnar alltid på vad mina barn vill framför vad jag själv vill.

  30. Så himla bra skrivet. Jag är mamma till två små och har precis samma inställning som du, undra bara om män behöver förklara sej på samma sätt?? ❤️❤️❤️

    1. Precis vad jag satt och fundera på! 😊man hör aldrig en kille säga att jag är både pojkvän, pappa, kompis och son/bror, och jag vill vara bra i alla mina roller. Det är som jag alltid sagt. Män lever mer avslappnat än oss kvinnor och har mindre krav på sej.

  31. Det är knappast det att Bella lämnar bort barnen som upprör. Utan det som hon gör i stället. Det ska vara så storartat, lyxigt, dyrt och glammigt som möjligt för att få fina glansbilder till bloggen. Och allt är alltid så superlyckat. Sponsrat dessutom och det sticker folk i ögonen.

    1. Vi svenskar är så jäkligt måna om att saker måste ha en ful baksida för att vara på riktigt. Att något måste vara fel hela tiden. Jag har aldrig tolkad bloggen som en fantasivärld för jag förstår ju att man omöjligt kan eller ens vill visa alla sidor av ens liv och vardag – borde inte det vara en självklarhet som inte behöver ifrågasättas? Nej, för svenskar måste ha hela jävla sanningen eller inget alls 🙂 flashiga bilder till bloggen och lyx är för mig trevligt att titta på! Inspirerande, roligt, annorlunda. Så inte sitter jag och gnäller att allt är ljug, falskt och ”för bra”? Det är ju bara en så vidrig svensk attityd. Ser något Nice ut? Ja men då ska vi antingen tro att det beskriver varje detalj av någons liv eller så ska vi tro att personen ljuger för oss ”för sådär jävla bra kan väl ingen ha det!??” Haha sorgligt är det inte? Samma sak som att man lägger en snäll kommentar och blir kallad ”belönas vakthund” = är vi inte elaka och jävligt kritiska så är vi dumma i huvudet och kan inte tänka själva 🙂 HÄRLIGT!

  32. Så härligt och klokt tänkt! Jag kände precis likadant när mina barn var små 🙂 Du är verkligen en härlig förebild!!

  33. Åh jag blev så glad när jag läste det här!! Så sunt! När jag var liten så var jag ibland hos mormor och morfar på loven och det längtade jag till. Vi hyrde ofta film och lekte massor. Dessutom kom mormor en dag i veckan under flera år och hämtade mig från dagis och skola och det har lett till en jättefin och nära relation mellan oss 🙂

  34. Du har så rätt Bella!! Jag förstår inte varför mammor ska bli så ifrågasatta HELA tiden, så tröttsamt. Överlag tror jag att föräldrar idag är mer engagerade i sina barn än någonsin! Men samtidigt blir vi mer kritiserade än nånsin, vilket är väldigt märkligt….

    Vi har barn på 2,5 år och 10 månader. Vi har kommit över den första intensiva bebistiden med nr 2, och kan äntligen börja tänka lite mer på oss själva. Min man har tagit upp bilracing igen (ett stort intresse som tyvärr har fått vila pga husbygge och barn). Jag har kommit igång med träning och bättre kost och förbättrat min hälsa avsevärt. Jag har alltid älskat att träna, och det är så skönt att vara igång igen. Vi prioriterar att låta den andre hålla på sitt fritidsintresse, det är aldrig någon diskussion om man vill åka iväg utan barnen. Dessutom så gör ju detta att vi generellt blir gladare och piggare och därmed bättre föräldrar!

    Jag hoppas verkligen inte du bryr dig om alla elaka kommentarer, det finns så många mer som tycker att du är grym! ❤️ All kärlek till dig Bella!

    P.S jag tänkte också testa att köra racing, inspirerad av min man och dig!

  35. Tack! För att du skriver precis det jag behöver höra för att våga ta steget att bli mamma. Jag har lä ge tvekat och oroat sönder mig för att bli mamma. Jag ville inte ens ha barn! Min man har alltid velat ha barn och han har ändå stöttat mig till 1000% på alla sätt. Jag har dock alltid fått höra historier om hur barn är slutet på livet och egentid kan man glömma och karriären kan man lägga ner och man har ingen egen personlighet utan allt handlar om barnen och man kan inte göra någonting alls som man själv tycker om etc etc. Att skaffa barn skulle med andra ord vara detsamma som att begå självmord om jag skulle lyssna på alla dessa historier… Så TACK för att du får mig att se en helt annan sida av att ha familj. En sida som gör att jag nog kommer att våga ta steget och bilda familj med min man. Tack Isabella!

  36. Jag kan inte förstå endels reaktioner över er fest. Och tänk att du ens ”behöver” förklara dig och utreda varför du lever som du gör. Jag tycker du verkar vara en supermamma, du gör allt för dina barn! Egentid gör att man orkar med barnen bättre. Är själv mycket ensam med vår son pga pappans jobb och det är tungt! Men vi kämpar 🙂 dom som kritiserar dig är nog bara avundsjuka……!! Kram

  37. SÅ jäkla bra och klokt. Tänker precis likadant så fattar inte folk som bara kan vara mamma/pappa och inget annat där emellan! Vi har tvillingpojkar hemma som är 8 månader och jag och sambon försöker alltid gör tid för varandra, men också få egentid. Så viktigt för att ladda energi och fortsätta. Man älskar aldrig sina barn mindre för man prioriterar annat i livet också. Go Bella!

  38. Jag tycker du har en fantastiskt bra inställning. När jag och mina syskon var små sov vi över hos mina morföräldrar varje lördag (inte för att våra föräldrar alltid skulle festa, utan på grund av att de jobbade mycket under helgerna och ibland bara behövde en paus!). Vi kände oss aldrig någonsin bortlämnade, det var snarare veckans absoluta höjdpunkt. Inte heller blev relationen till föräldrarna lidande. Vi står alla mycket nära våra föräldrar, för att inte tala om våra morföräldrar. Mormor var min absolut bästa vän och förblir min största förebild! Idag har jag samma tankesätt kring mina egna barn. De spenderar mycket tid med sin mormor och morfar, och jag och min partner kan på så sätt vårda alla våra relationer.

  39. Jag är 26 år, har tre barn mellan 3,5 år och 9,5 månad gamla. Jag är gift med min 20 år äldre make. Vi kanske ser på saken lite olika… Jag anser också (givetvis) att barnen bör få ha bra relationer med sina mor- och farföräldrar – MEN jag anser inte att det är dags ännu på några år (minst) innan de sover över. Jag vill dock flytta 110 mil norrut för att de ska få en bra och nära relation med deras mormor, mostrar, morbröder och kusiner som bor där. Här har vi ”bara” deras farmor som dock bara träffas max en gång per månad 1-2 timmar per gång. Deras farfar har jag aldrig ens träffat. Min svåger, makens bror, har jag heller aldrig träffat. Han har barn – det vet vi om men inget mer än så. Det sörjer jag över, att inte ha en bra kontakt med barnens båda sidor.

    Men.. Att ha barnvakt för nöjes skull – tex att de är hos farmor/släktingar/vänner för att vi ska ut och roa oss, äta middag själv ute och sådant. Nä, det ser inte vi om något nödvändigt. Vi ser det som att det är bara en gång barnen är små. Ska vi äta ute får de följa med. Vill farmor så gärna vara barnvakt så har hon fått följa med mig och alla 3 barnen till sjukhuset och vara med 1-2 barn i väntrummet tills vi kommit tillbaka från träffen med läkarna osv. Men för att hon ens ska orka vara barnvakt tar hon med sig min svägerska (faster till barnen). Och henne har barnen enbart träffat vid dessa tillfällen så det är ytterst sällan och ingen direkt anknytningsperson.

    I november kommer jag göra min första natt borta från alla 3 barnen för första gången sedan äldsta föddes. Första gången jag är på nöjesresa på egen hand. Har blivit några nätter utan de två äldsta tjejerna under det senaste året. Men det har varit på grund av att jag fått ligga inne med ett barn på sjukhuset, eller ett jobbpass på natten, eller då jag begravde min egna pappa i somras. Jag tycker egentligen det är för tidigt fortfarande för mig att åka iväg såhär. Jag menar.. Jag vill inte direkt att JAG ska ha roligt, utan det är ju VI som ska ha roligt. Vi är ju en familj, eller hur?

    1. Varför i hela friden ska farmor sitta med barnen i ett väntrum? Hur menar du att någon har roligare på det viset?

      1. Mindre tid ifrån föräldern. Mindre tid med barnvakt. Barnen tycker även att det är ett äventyr. Helt enkelt win-win situation känner jag.

  40. Hej Bella,
    Det du beskriver är sunt. Självklart blir man en bättre mamma om man ibland tänker på sig själv också. Alternativet är en mamma som är 100% närvarande med sina barn men istället kanske inte mår så bra. Ditt sätt att tänka är absolut mer rätt i mina ögon iaf! Det är 2016, ska inte kvinnor och mammor få roa sig då? Man slutar inte att vara människa, fru, vän osv bara för att man får barn. Jag tycker på riktigt synd om de människorna som fortfarande har det synsättet.
    Var och en måste ju få göra så som det passar dem bäst, men det är som vanligt att vi kvinnor och framförallt mammor ska trycka ner varann. Trist!
    Fortsätt som du gör! Du rockar! 😀

  41. Jättebra skrivet Isabella. Jag har själva inga barn men jag hoppas när det är dags för mig att jag även får min egentid osv.
    tycker det är tråkigt att du måste försvara dig bara. Du/Ni lever ert liv PRECIS som ni VILL!!
    Fortsätt alltid vara du! Du inspirerar !!!

  42. Sen tycker jag det är sjukt att så många klagar över att barnen är hos mormor/farmor men skiljer sig som det inte vore nått konstigt? Skaffar barn med flera olika män, barnen som bor varannan vecka och aldrig har en trygg punkt. Men det är det ju inget fel på…gud förbjude att man lämnar hos farmor en helg för att festa. SKRATTRETANDE!

    1. Egentligen är det Du nämner inget konstigt heller om det sker. Måste bara nämna det. Man kanske inte ska stanna i en ofungerande relation vilket barnen inte mår bra av heller. Varannan vecka barn mår säkert lika bra som andra barn. Forskning har visat att barn inte påverkas så mycket av skiljsmässa som folk tror.

      1. Vadå för forskning? Skulle gärna vilja läsa den forskningen. Är helt övertygad om att barn påverkas ännu MER av föräldrars skilsmässa än vad gemene man tror.

      2. Vuxna skillsmässobarn förvisso. Googla! Läste om Linköpings Uni som gjort studie. Menar bara att man inte ska lägga skuld på par som skiljer sig.

      3. Inte lägga skuld på par som skiljer sig, absolut inte OM de kan sköta det snyggt. Mina föräldrar gjorde/gör inte det. De hatar varandra över allt annat och har inte kunnat sammarbeta ALLS. Vi barn har lidit enormt av deras separation. Men det finns de som kan hantera det och i de fallen är skilsmässa nödvändigtvis inget ont 🙂 men när föräldrar inte kan lägga sina känslor åt sidan och tänka på barnens bästa, då förtjänar de skulden! Älskar mina föräldrar, men nä, skulden är deras 🙂

  43. Jag tror inte att det finns någon som inte håller med om att det är okej att hitta på saker utanför mammarollen, utan tror att det handlar om att alla inte har möjlighet till det trots att dom vill. Och istället för att säga det, så klagar man ist på alla som kan. Allt för att inte behöva känna sig lika bitter över sitt eget liv.

    1. Tro mig… Det finns många såna. Jag känner ett par stycken.
      Som endast är föräldrar. Aldrig går ut, aldrig träffar vänner, säljer häst och tvspel för att ”Nu blir jag förälder”

  44. Precis så det ska vara! Så tråkigt att man inte får säga så utan att alla andra mammor flyger i taket…..man måste kunna få vara i alla roller för att också kunna vara en bra mamma ❤️

  45. Det är ju helt galet att du, och så många andra föräldrar, ska behöva försvara att vi har ett liv utanför hemmet. Ska man pausa hela sitt liv tills barnen har flyttat hemifrån? Jag älskar att göra saker med mina kompisar eller bara med min man. Jag gifte mig med min bästa vän och klart jag vill umgås med honom utan att någon rycker i mig för att komma och leka med bilar.

    Vi hade också barnvakt i helgen. Dottern var med min syster och dom båda är helt överlyckliga att få bo ihop i ett dygn. Själv fick jag gå på konsert och ta en vända på puben och träffa nya kompisar. Innan det var jag och min man på stan och åt, kollade på möbler och hälsade på kompisar. Herregud vi pratade ikapp så mycket tid och njöt av varandras sällskap och fick tillbaka lite glöd till varandra. För att inte tala om sex som man vet inte kommer bli stört av ett barn som vaknar! ;D

    Livet ska ju levas till fullo med alla roliga delar!

  46. Min största talang (och den är inte bra) är att jag är sjukt bra på att ha dåligt samvete. Jag hade definitivt haft dåligt samvete och saknat mina barn. MEN jag hade gärna gjort precis som du om jag bara klarat det. Jag har en kompis som alltid säger något som ;morsor på vift när jag ä ute med en annan förälder. Jag blir lite tokig på det. För just där och då är jag ju iväg som kompis. Jag är alltid mamma och älskar mina barn enormt men det är inte allt jag är. Jag är allt möjligt annat också! Precis som du skriver. Och det är det som gör att jag är en bra mamma. Precis som att jag är mamma gör mig till en bättre anställd (för det tror jag verkligen på):

  47. Blir så glad att du skriver om detta. Har en son på 2 månader och jag får dålig samvete av att bara tänka på att gå och träna en timme på gymmet själv. Men måste tänka på att han såklart mår bättre om jag mår bra.

    Och klart man inte bara är mamma man MÅSTE ju få vara någon annan också. Betyder ju absolut inte att man älskar sina barn mindre. Men som sagt måste jag själv bli bättre på att vara de andra personerna. Men det kommer säkert, har som sagt bara varit mamma i 2 månader. 😛

    Heja dig Isabella !! Fortsätta stå upp för alla mammor!! 🙂

    /Michaela

  48. Åh vad jag håller med dig!!
    Amen till allt du skriver, i detta inlägg! ♥♥♥

    Sen är det förjävligt, att du ens ska behöva försvara och förklara dig, i frågan…
    Önskar dig en fantastisk dag!

  49. Du har helt rätt!! Finns inget fel i det du skriver. Det är så viktigt att du ska få vara bara Isabella också för att du ska kunna ha något att dela med dig av till dina barn och nära/kära.
    Du är en stor inspirationskälla! fortsätt vara du

  50. Hej! Jag håller med dig till fullo Bella!! hejja dig! Livet är för korrt för att bara ägna åt sina barn. Man måste utforska alla delar av livet. Det är så tragiskt med människor som skaffar barn och som bara är med sin familj 24/7 och alla vi som jag ( singelvänner) är som bortglömda. Tänk om alla tänkte som dig vad mycket roligare allt skulle vara!

    1. Nej det måste man inte. Poängen i det hela är ju att alla ska ha rätt att göra och leva så som de vill. Jag vill inte resa utan vår son, jag vill vara med honom till max! Men det innebär inte att jag tycker det är fel av de föräldrar som väljer att resa själva utan barn osv.

      Och i övrigt;
      De flesta föräldrar gör sitt allra bästa och det viktiga som sagt är att alla lever sitt liv, och familjeliv, så som det passar dem bäst.
      Om Isabellas och Odds barn inte trivts med att ”lämnad bort” så hade de så klart inte gjort det!

    2. Varför måste man utforska alla delar av livet? Jag är 22 och har aldrig haft ett nattklubbsliv. Måste jag ha det? Måste alla gifta sig? Måste alla skaffa barn? Måste alla resa?

  51. Blir så otroligt glad och pepp av din text, dels för att jag håller med dig i varje ord, men också för att jag själv separerade när mina två stora barn var 5 och 7 år gamla.

    Vi gjorde ungefär helt tvärtemot det du och Odd gör. Vi hade knappt aldrig barnvakt, festade vi så var det på varsitt håll. Jag gick upp i barnen fullständigt, kunde inte hitta mig själv i mammarollen utan gav mig hän i kärleken till mina barn. Såhär i efterhand inser jag att jag inte visste hur jag skulle tackla den överväldigande kärleken för barnen. Jag såg mig inte längre som sambo och flickvän, utan roll blev mamma och knappt något annat.

    Livet ville dock ge mig ”en chans till”. Träffade en ny man, vi fick ett gemensam barn, ett litet syskon till mina stora barn. Vi har lämnat bort honom och gjort saker på tu man hand, jag åkte och spelade in TV i 3 veckor när han bara var 3 år. Hade jag ALDRIG gjort med de stora barnen.

    Men den enda anledningen till att jag klarade det var att jag fick pepp till dig av min man. Han såg det som självklart att jag skulle göra TV och tänka på mig själv. Att ge mig chansen att utvecklas och kliva ur min komfortabla zon.

    Tänk, det har tagit mig så långt. Jag tackar varje dag för att jag fick göra om och göra rätt.

    I somras förnyade vi våra äktenskapslöften efter att ha varit gifta i 10 år. Jag är ännu lyckligare med honom idag. Han är min bästa vän, min trygghet, mitt bollplank och min älskare….allt i ett. Vi tillsammans är föräldrar, försvarsfulla föräldrar som ser till att få plats i våra egna liv. Vår snart 8 åring är en trygg lycklig pojke och vi föräldrar mår toppen.

    Jag önskar bara att jag insett allt detta då, när jag blev mamma som 23 åring. Det har du gjort. Så klokt och ansvarsfullt gentemot dig, Odd och era barn.

    All kärlek till er!

    Kram Nina

    1. Va fint av dig att dela med dig av det! Era kloka ord ska jag absolut försöka ta med mig till den dag jag själv får bli mamma.

  52. Jag tycker du resonerar klokt och vettigt. Jag har heller aldrig fått intryck att du försummar dina barn i vardagen (förutom att jag tycker ni va hemma med barnen lite för kort innan dagis) och då tillhör jag ändå dina met kritiska läsare. Nej jag tycker du verkar vara en toppen mamma. Önskar bara att tänkte lite mer på miljön och vilket jord du lämnar till dina barn. Apropå att resa mkt.

  53. Grymt bra skrivet! Har man möjlighet att ha barnvakt så utnyttja det. Både för relationen skull samt för att barnen får härlig egentid med mor eller för föräldrarna. Vi har tyvärr varken eller som ställer upp särskilt ofta och det tär på förhållandet att aldrig bara få råd om varandra ibland. Sen är självklart barnen nummer ett i livet och det bästa vi har men det betyder ju inte att man kan behöva lite egentid ibland.

  54. Så himla befriande att läsa detta. Håller med dig till 100%, skippa det där dåliga samvetet o tillåt dig själv o ha lite kul utan barnen emellanåt med <3

  55. Hur bra skrivet som helst. You rock! En sak som är säker är att om man inte får paus ibland i de roller man har orkar man inte! Det måste varenda kotte förstå. Tror allt negativt bara ligger i ren och skär avundsjuka samt, den gamla förlegade tron om att ”mammor”/kvinnor inte kan å ska inte, för att de är kvinnor. De sätter ju krokben för sig själva. Come on, kvinnor kan visst, å kvinnor ska!!!

  56. Du är grym, tack! Exakt så känner jag och många därtill men det är många i samhället som skapar tabu av dessa känslor. Tack för att du är du och vågar dela med dig!

  57. Så härligt att läsa så många positiva kommentarer, förstår inte hur du klarar av all skit du får ta och ständigt behöva försvara dig om allt. Tycker att du och Odd verkar vara helt underbara föräldrar och bra förebilder för era barn. Tänk om vi kvinnor kunde bli bättre på att stötta varandra och hålla varandra om ryggen. Vara stolt över oss kvinnor och de framgångar vi gör. Kämpar själv med en väldigt kritisk och bakåtsträvande svärmor. Hon kritiserar mig väldigt mycket gällande barnen och hemmet, vilket hon anser är mina sysslor. Jag är för närvarande föräldraledig och hon kom och hälsade på en em precis när vi avslutat middagen. Jag satt och matade vår minsting och min man diskade. När hon kliver innanför dörren så tittar hon på min man och säger jaaa du Andreas du jobbar ju 200%, först hela dagen på jobbet och sen fortsätter du hemma. Fast att hon har funnits i mitt liv i 9 år så blir jag lika chockad jämt och vet inte vad jag ska säga. Hon anser att mannen ska komma hem till dukat bord och sen sätta sig i soffan. Tack och lov är inte min man så trots sin uppfostran med henne (han hade en underbar pappa) och tack och lov går tiderna framåt. Därför tror jag på de yngre generationerna och att det bara blir bättre. Jag skulle kunna rabbla upp hur mycket mer som helst, men det jag ville komma fram till är att du är en fantastisk förebild Isabella. Jag hoppas verkligen att pendeln har svängt och vi kvinnor inser hur mycket vi har att vinna på att stötta varandra. Stor kram

  58. Oerhört klokt som vanligt! Tycker också att man ABSOLUT bör göra saker på tu man hand (och förstås även saker själv om det är så man känner). För mig, som inte är i så stort behov av att vara själv, kan det räcka med en halvtimme på Ica 😉 Bara jag får vara med min häst ibland! Men främst: att få hitta på saker med bara sin älskade – DET är det bästa som finns!

  59. Jag är nybliven 2 barnsmamma. Saknar verkligen att bara vara JAG & inte bara mamma. Tycker det är mysigt med bebis & amning men längtar tills det är avklarat & jag kan få tid att göra saker jag vill. Det är inte hälsosamt att bara vara mamma eller bara pappa. Man har olika roller & det måste ha en bra balans.

  60. Helt rätt! Alla föräldrar gör som passar den egna familjen bäst, och som familjen mår bäst av. Det tror jag på:)

    Susanne

  61. Olika roller.
    Vilket konstigt sätt att se på sig själv och sitt liv. Att skifta mellan olika roller.
    Jag har man och barn. Familj och vänner. Arbete och fritidsaktiviteter, men aldrig att jag tänker in mig själv i olika roller när jag gör olika saker eller träffar de olika personerna i mitt liv.
    Jag är jag.
    Men så är jag inte storbloggare heller som lever på att ge en version av mitt dagliga liv i ord och bild på nätet.

    1. Men man har olika roller. Du har inte en mammaroll på arbetet eller i skolan t.ex. Där är du arbetstagare/student och beter dig på ett visst sätt, inte sant? Man har olika förväntningar på sig beroende på vilken roll man har i ett visst sammanhang.

  62. Så sant, så bra SÅ VIKTIGT. Livet har så många dimensioner som alla är viktiga, på sitt sätt och de berikar varandra. Mår man bra på alla plan är man en bättre vän, familjemedlem, kollega och inte minst – bästa vän åt sig själv <3

  63. Är sjuksköterskestuderande och mamma till två små på 1,5 och 3 år. Det händer jätte ofta att folk blir förvånade när jag berättar att jag har småbarn bara för att jag aldrig pratar om dem när jag är i skolan. Jag och min man är helt ensamma och det finns varken mor – eller farföräldrar med i bilden så att få komma till skolan och vara i min ”jobbroll” är underbart. Då fokuserar jag bara på det och det betyder ju inte att jag älskar dem mindre. Har liksom inget behov av att även prata om dem när de inte är med, vilket jag kan känna att andra mammor gör hela tiden. Det tråkar ut mig. Jag har haft jättesvår att förstå hur jag ska vara som mamma men har alltid någonstans känt att det fan räcker med att bara vara mig själv. Sen har folk höjt på ögonbrynen och undrat vart jag har gjort av min bebis när jag gått ut och lämnat barnet med deras pappa. Ja, vart tror ni har jag tänkt då. Hos pappan såklart… som kan ta hand om sitt barn precis lika bra som jag. Det svåraste med att bli mamma var nog att få fortsätta vara jag. Men jag tror nog att jag hittat min balans nu och det låter det som att du också har Bella!

  64. Så himla skönt att det inte bara är jag som resonerar såhär! Jag väntar mitt första i april men får lite panik av mammor i min närhet som gör avkall på alla sina intressen för att bara vara hemma. Tror inte alls att det passar mig. Lycklig mamma och pappa ger en trygg familj! Tack för din pepp Bella!

  65. det handlar också om att man ska kunna ta egentid!!! jag har ingen som kan passa min son så det blir inte så mycket egentid efter 2 år är jag helt slut, men så det är!
    alla har inte den lyxen som bella med nanny, maten klar någon som städar och tvättar åt dig, självkärt hade jag då också kunnat umgås med min son mer jobbat heltid istället för deltid osv , men gör allt själv och det är jag stolt över! men självklart vill man ha egentid och saknar det.
    Alla ni som har mammor som hjälper till hoppas ni vet vilken gåva det är!!! ge dem en extra puss och en extra fin julklapp för dem finns där för er och deras barnbarn inte alla har den lyxen och kärleken:)

  66. Jag håller med allt du skriver förutom att du inte alls saknar barnen när du var borta med Odd.. Det är ju skumt, jag saknar mina när de är hos sin mormor och morfar över helgen… Jag hoppas att du överdriver med att du inte alls saknade dem..

  67. Så bra skrivit! 😘 Ibland behöver man också bli påmind att man inte bara är mamma, men så mycket mer! Tack! 💓💓💓👏

  68. Håller med! 🙂 Har en son på fyra månader. 💜 Skrev på förra inlägget. Det är så viktigt att ta hand om sig själv, sin relation och vänner med! Kram

  69. Har inte orkat läsa igenom alla kommentarer, men skummat igenom en hel del. Jag verkar skilja mig från mängden här. Jag vill inte göra något utan vårt barn. Hon är sju år nu och har alltid hängt med oss överallt. Vi vill inte resa utan henne. Vi vill inte gå på teater/ balett/ konserter utan henne. Vi vill inte lämna iväg henne för att vi ska gå på fest/ ha fest – hon ska vara lika välkommen på festerna som vi är (alkoholen flödar inte på våra tillställningar). Osv osv
    Så vill jag ha det. Och för mig är det rätt. För andra är det fel. Huvudsaken är att varje familj gör vad de känner är det bästa för dem.

    Till saken hör måhända att vi var 40+ år när jag äntligen blev gravid. Vi har levt så många år på tu man hand innan vår dotter föddes. Det känns så självklart att hon alltid är med oss (såvida hon inte önskar få tillbringa helgen hos far- eller morföräldrar). Egentid är inget jag har behov av och förstår innebörden av.
    Jag dömer ingen som har ett annat synsätt, jag vill bara beskriva hur lika självklart det kan vara att ha det tvärtom Isabella.

  70. Du har en väldigt sund syn på föräldraskapet. Jag är själv nybliven mamma sedan ett halvår och just mamma är en av alla mina roller Det ä viktigt att även vara de andra rollerna i livet för att få en balans, jag blir på så sätt en bättre förälder för mitt barn och mår bättre som människa. Att vli förälder ska inte bara vara ”självuppoffrande”. Bra att du poängterar det!

  71. du har helt rätt när du skriver att ditt liv just har börjat. Därför brukar de flesta lite vänta med att skaffa barn så att man hinner växa upp och ha fest å party. Jo man kan ha allting men ibland kan det vara bra och ta det lugnt. party å karriär först och sedan barn och lugnt hela liv efter 30.då skulle du hinna njuta av allting å inte hela tiden skynda fram i livet ( nu kan du ju inte göra dina barn ogjorda så då är det bara att anpassa sig till situationen.) håller man på så som ni kommer det lätt att sluta i skilsomässa och utbrändhet. bara som tips…

    1. Men Eva! Hur kan du vara den som tror dig veta hur alla fungerar? Jisses. Så efter man har fött barn får man inte festa eller träffa vänner utan barn? Usch så tråkigt. Faktiskt. Man kan inte bestämma att karriären ska gå först o sen skaffar man barn. Går fullkomligt utmärkt att kombinera alla delar! 😉 men hoppas du är lycklig i ditt iaf!

  72. Jag som kommit längre i livet o separerade vid 35, ångrade mig aldrig och hade inga problem med att barnen var hos pappan på halvtid. Många säger att de missar barnens halva uppväxt men även om man kan se det så, så var jag en så mycket bättre mamma på min tid med barnen än före separationen då jag mest var martyr. Hatade träningar, matsäckar, försäljningar alla krav som ställdes men älskade mina barn och det gjorde även deras far, så det var en bra lösning för oss alla. Idag 15 år senare med vuxna barn kan jag konstatera att det gått bra för dem trots allt…

  73. Helt rätt Bella! Tycker alldeles för många föräldrar, framförallt mammor, bara ser sig själva som mammor. Visst – barnen ska självklart komma först. Men det betyder inte att barnet mår dåligt av att umgås med sin pappa eller andra vuxna som håller av barnen. Många blir så tråkiga när dom skaffar barn. Varför ville man festa innan man skaffade barn men inte efter? Suck.. Hoppas inte jag blir en hönsmamma. Men jag ska göra allt för att inte bli det! 🙂

  74. Hej Isabella,

    Har länge följt din blogg och många gånger känt mig frestad att kommentera, men aldrig riktigt kommit mig för att göra det.

    Skulle bara vilja säga TACK! Där du tidigare nästan irriterat mig med din moderata samhällssyn, imponerar och inspirerar du nu med din sunda inställning till liv, moderskap och karriär. Är full av beundran över din förmåga att våga ändras i det offentliga ögat och vara ärlig med detta. Tack för att du skriver om just detta – att vara mamma ska inte betyda att man måste uppoffra allt annat man arbetat hårt för att bygga upp i sitt liv – och att lämna bort sina barn är något man gör AV kärlek. Arbetar själv heltid och är mamma till en 19 månaders pojke, finns inget bättre än att se honom bygga relationer till andra barn och vuxna och finna sina egna fantastiska vägar!

  75. MYCKET bra skrivet! Hoppas ni småbarnsföräldrar tar till er detta och inte får dåligt samvete. Jag har tänkt som Isabella hela tiden, även om jag inte lyckats fullt ut alla ggr, men oftast. Jag tror att ungarna bara mår bra av att vara med andra än föräldrarna hela tiden. Däremot så är det så klart trist om man inte ens har möjlighet att lämna ungarna till nån annan fast man vill. Men våga fråga vänner, om det är möjligt. Kram alla kämpande föräldrar!

  76. Vad härligt att du känner att livet precis börjat! Det finns människor som inte lika lätt kan släppa saker o ting så lätt. Människor med psykiska besvär eller människor som kanske har skadat sig osv och inte har den möjligheten. Har alltid läst dina texter och tyckt att du har många bra åsikter att komma med. Men idag blev jag chockad. Vet du vad försäkringskassan gör emot människor? Visste du om att det finns flertalet liv som slocknat pga försäkringskassans beteende emot dessa? Sjuka människor som blivit fråntagna inkomst för att försäkringskassan anser att man bara kan få hjälp en viss tid efter en skada, om man överhuvudtaget får någon hjälp. Denna ”försäkring” är ingen försäkring längre. Det handlar idag om att trycka ner människor i sina skor. Gång på gång tills dom inte orkar vara med längre. Jag blev chockad av att se ditt ansikte på deras sida, som någon sorts reklam. Som att dom skulle hjälpa alla som kollapsat. Känns det bra att vara en del av deras lurendrejeri? Hoppas du tjänat en rejäl hacka genom att synas där, pengar som dom sparar in på människor som egentligen behöver dom, men som nekas.

  77. Jag håller fullständigt med dig Bella!! Tragiskt med de människor som tycker att man bara ska identifiera sig med en roll

  78. Jag är mormor till två finfina tjejer. Jag älskar att ha dem hos mig, och jag älskar att få vara en trygg vuxen för dem. Det berikar deras liv och det berikar mitt. Om min dotter inte ville ”lämna bort” sina barn till mig, så skulle både de och jag gå miste om det fina vi har tillsammans. Den närhet vi har är påbörjad i föräldrarnas närvaro men fördjupas när vi har egen tid. Att få läsa sagor, köpa en glass, gå till lekparken, att få vara den som får trösta när någon ramlat osv, det ger mig och barnen en underbart tight relation som jag är säker på kommer att bestå. Jag tänker att varje barn borde ha rätt till att få möjlighet att komma nära fler vuxna än sin förälder/sina föräldrar. Det finns absolut ingenting negativt i detta. Barn kan ju som bekant aldrig få för mycket kärlek💗

    1. Såå rätt tycker jag!! Alla som har mor eller farföräldrar som vill och kan vara med barnen ibland är så lyckligt lottade! Det är faktiskt ingen självklarhet, jag sörjer verkligen att jag inte har en mormor Greta!

  79. Vilket vettigt inlägg Bella! Du är verkligen den ärliga rösten i en värld där det tabu är alltför få som törs vara ärliga när det kommer till mammalivet. Det ska erkännas att jag kommer över vissa större mammabloggar ibland och det slår mig då att alla jämt ska FÖRSVARA allt de gör i ALLT, som att vi läsare behöver övertygas. Utan att nämna är det speciellt en mammabloggare som, om hon som hade varit och festat en kväll, skulle ha ägnat ett helt inlägg åt hur mycket hon älskar sina barn och så vidare, och så vidare, för att på nåt sätt rättfärdiga sin festkväll, eller vad det nu är. Löjligt. Det är sååååååå underförstått att alla mammor älskar sina barn och den kärleken blir ju FÖRSTÅS inte mindre av att man prioriterar annat en kväll. Jag kan tvärtom bli så less på att bloggvärlden kan vara så fruktansvärt pretto hela tiden. Folk (mammor) bör vara mer ärliga. Är det skönt att vara utan barnen, skriv det. Är barnen sjukt jobbiga, skriv det. Ingen tvivlar på att kärleken ändå finns där.

    Långt inlägg detta. Min poäng är att du Isabella är en frisk fläkt och den ärliga och härliga rösten i den här bloggvärlden. 🙂 För övrigt vill jag bara hålla med om att livet precis har börjat. Särskilt för dig som är så ung. Klart du ska få ha kul. Alternativet hade varit att du väntat med barn och då gått miste om dina fina barn och varför skulle du vilja det? Man kan ha BÅDA delarna!

  80. Håller helt med dej! Sen är vi alla olika men vem bestämmer vad som är rätt eller fel? Så länge alla mår bra är det upp till var och en att bestämma hur man gör/väljer.

  81. Otroligt bra skrivet! Tack Isabella för att du inspierar mig till 100!
    Jag är ensamstående mamma, jag älskar livet som mamma men det är precis som du säger, en väldigt krävande roll. Jag har inte ordnat så att alla bitar är på plats ännu tyvärr, men det kommer väl!

    tack tack och tack igen!

  82. Hej!
    Du skriver att det är viktigt att dina barn får nära band med sina släktingar. Bara av ren nyfikenhet tänker jag på den dagen tex Gillis frågar om sin morfar,jag antar att inte de har någon kontakt eftersom du brutit med din pappa. Vad svarar du honom då? Med tanke på hur viktigt du tycker det är,det blir ju lite konstigt när du själv valt bort vissa bitar? Ingen kritik, jag är mest nyfiken på hur du tänker i denna frågan?
    Kram Sanna

    1. Jag har växt upp utan att träffa min morfar, som min mamma bröt kontakten med. Jag har aldrig funderat på varför han inte finns i mitt liv, jag har haft fullt upp att älska de som har funnits där. Jag vet var han bor och vad han heter, men bryr mig inte. Tror Bells barn kommer få ett underbart liv utan sin morfar ☺

  83. You go mama!!!

    Jag älskar oxå mina barn. Så klart. Men jag älskar inte att vara med dem jämt jämt jämt. Jag vill göra andra saker ibland.

    Jag bor utomlands och har en helper som bor hemma hos oss och hjälper till med hemmet. Hon passar även barnen ibland. Tex tar hon dem varje lördag förmiddag så att mannen och jag kan gå och träna ihop. Guld! och eftersom vi bor så långt bort vill mormor, morfar och farfar mer än gärna ha barnen själva en natt eller två när vi är i Sverige. Såååå mysigt för alla, inklusive mig som då får sova en hel natt utan att bli störd. Det betyder dock inte att jag inte älskar mina barn. Eller att vara med dem.

  84. Alltså TACK ❤️ !! Är en nybliven mamma som verkligen behöver läsa de du skriver om att lämna bort sitt barn. Kan tycka att begreppet ”lämna bort” låter hårt. Jag tänker, precis som du, att jag ger mitt barn er chans att knyta an till sin mormor, morfar, farmor och farfar, utan att vi föräldrar är där !!
    Dina ord tänker jag ha med mig i helgen när jag och min sambo ska lämna E för första gången. Jag tänker njuta av att få vara med min stora kärlek medan den lilla kärleken har de bra hos mormor och morfar !!

    Tack igen

  85. Du (och vissa som kommentarer) skriver här precis det jag gått och känt och tänkt på länge (med dåligt samvete såklart). Det har tagit sin tid men nu ska jag ta tag i min egentid på riktigt. Tack!

  86. Min dotter har en far me ursprung I Georgien. Nar vi ar dar och halsar pa, sa far man typ be om at fa pussa pa henne en stund om dagen, hehe. Det ar ganska skont, da far vi lite ”semester” och kan angna tid at varandra pa dagarna.

    Hon ar trygg i handerna pa sina mor och farforaldrar, men aven i handerna pa andra vanner och bekanta till oss. Vi marker snabbt om hon ar nojd med nagon, och da lamnar vi henne garna en stund sa hon far knyta sina egna band.

    Jag vill inte att vi ska vara hennes enda varld, jag vill att hon ska vara sin egen och lita pa sig sjalv, och for att hon ska gora det sa tror jag att hon maste fa knyta sina egna kontakter med folk, och jag vill lata hennes egen nyfikenhet styra.

  87. Bra skrivet, vill dock lyfta en sak. Enligt Louise Halin som är oberoende expert i ämnet och pratar helt utifrån barnets perspektiv så ska man inte lämna barnen för tidigt ifrån sig, för länge. Det är enligt henne (lyssna på podden barnvagnspromenader) väldigt bra att barn har en god kontakt med den äldre generationen, absolut, men de kan inte ”ersätta” en mamma/pappa. (Och en pappa kan inte ersätta en mamma och omvänt) Alltså lämnar man t ex en ettåring i några dagar, som för dom upplevs som en ”evighet” så kan det för dom vara samma sak som att mamma övergett dom. Som du säger, ha inte dåligt samvete för att barnen lämnas hos en nära anknytningsperson, det kan vara bra för både föräldern och barnet, men var noga med att t ex prata på Skype så ofta det går för att barnen ska få se och höra sina föräldrar. Framför allt mamma som har 40 veckors försprång i anknytning som ingen människa i världen kan komma ikapp.
    Som någon sa ovan har ju inte barnen bett om att bli födda och då måste man som förälder försöka förstå deras världsbild som sällan fungerar som vuxenvärldens.
    Tack för en bra blogg!

  88. Det var det bästa jag har läst på länge! Är övertygad om att det är en oerhört sund inställning; bra för dig, bra för barnen, bra för partnern, bra för livet, bra för tålamodet, självbilden, utvecklingen och gud vet what else. Jag har aldrig kunnat identifiera mig med (eller alls förstå) mammor som är mammor framför individer eller helt verkar ha tappat bort sig själva (även om jag fattar att det nog är lätt hänt) och blir så glad av att det (förstås) finns massor med undantag. Snyggt att du pallar att stå upp för dig själv i alla lägen, verkligen.

  89. Klart du vågar resa själv! Jag har gjort det vid ett flertal tillfälle och det är jätteskönt. Du behöver inte räkna in någon annans åsikter eller vilja när du planerar dina dagar. Du kan gå, göra och äta precis vad och vart du vill utan att behöva anpassa dig till någon. Toppen!

  90. Jag gör, tänker och känner likadant. I morgon är det barnen som lämnas till mormor och morfar i 12 timmar och jag och min kille ska mest bara vara. och andas. hej hopp

  91. Du har en så sund inställning Isabella! Jag beundrar verkligen det hos dig. I framtiden tror jag verkligen dina barn kommer gynnas av att ha nära kontakt och relation med sina släktingar. Några utav de bästa minnena jag har från min barndom (är 19 år nu) är när jag, min lillasyster och mina kusiner stekte plättar med mormor, fick sova i deras stora soffa alla kusiner och deras hund tillsammans eller när farfar läste ur min favoritbok för mig varje gång jag sov över. Dina barn kommer tacka dig i framtiden! Ta hand om dig och familjen. Tusen kramar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..