Vet min gräns

Jobb, hämta, storhandla, städa (ingen städhjälp just nu), leka, natta, jobba, duscha, läsa, sova. Dagen går i ett verkligen. Jag gjorde verkligen det stora misstaget med noll tid för att hämta andan. Imorgon har jag ändrat om lite så att jag får mer tid för det administrativa. Jag älskar att vara produktiv under en dag men det är endast hållbart om man kan vara det utan att känna stressen ta över. När stressen tar över blir jag kreativ låst och luddig i huvudet. Det är verkligen en hårfin balans det där, man vill ju försöka maximera utan att allt blir pannkaka.

Men jag är ändå tacksam att min kropp säger ifrån på en dag. Så här kunde jag köra på i flera månader i streck när jag var yngre. Inte konstigt att jag blev sjukskriven första gången som 18-åring och magsår som 21-åring. Att slita på sin hälsa så mycket är inget jag är stolt över precis men om jag ska försöka se något positivt med det så är det att jag lärde mig massor om var min gräns går och som karriärtörstande småbarnsmamma är det viktigt att känna. Vilken att tur att jag lärde mig gränserna då så att jag inte råkar ut för väggen nu. Minsta lilla stresspåslag så blinkar det röda varningslampor som säger åt mig att backa. Tack för det, kära kropp!


Jag måste förresten bjussa på en rolig scen från imorse. Vår kontorshiss åker direkt mellan olika företag och det finns liksom ingen trappuppgång, man kommer in direkt. Hur som helst så åker jag med två killar varav den ena ska till ett annat våningsplan än jag ska. Hissen stannar och jag tror att det är vårt plan. Jag kliver ut till hissöppningen men känner inte igen mig (fel hissplan), vet ni vad jag vrålar högt? VAD HAR HÄNT?!? Sedan vänder jag mig chockerat om och inser att jaha, det är en våning till. Sekunderna upp till fyran var väääldigt långa efter det.

Trevlig kväll 🙂