Vet min gräns

Jobb, hämta, storhandla, städa (ingen städhjälp just nu), leka, natta, jobba, duscha, läsa, sova. Dagen går i ett verkligen. Jag gjorde verkligen det stora misstaget med noll tid för att hämta andan. Imorgon har jag ändrat om lite så att jag får mer tid för det administrativa. Jag älskar att vara produktiv under en dag men det är endast hållbart om man kan vara det utan att känna stressen ta över. När stressen tar över blir jag kreativ låst och luddig i huvudet. Det är verkligen en hårfin balans det där, man vill ju försöka maximera utan att allt blir pannkaka.

Men jag är ändå tacksam att min kropp säger ifrån på en dag. Så här kunde jag köra på i flera månader i streck när jag var yngre. Inte konstigt att jag blev sjukskriven första gången som 18-åring och magsår som 21-åring. Att slita på sin hälsa så mycket är inget jag är stolt över precis men om jag ska försöka se något positivt med det så är det att jag lärde mig massor om var min gräns går och som karriärtörstande småbarnsmamma är det viktigt att känna. Vilken att tur att jag lärde mig gränserna då så att jag inte råkar ut för väggen nu. Minsta lilla stresspåslag så blinkar det röda varningslampor som säger åt mig att backa. Tack för det, kära kropp!

 

blondinbella, jobb i soffan

 

Jag måste förresten bjussa på en rolig scen från imorse. Vår kontorshiss åker direkt mellan olika företag och det finns liksom ingen trappuppgång, man kommer in direkt. Hur som helst så åker jag med två killar varav den ena ska till ett annat våningsplan än jag ska. Hissen stannar och jag tror att det är vårt plan. Jag kliver ut till hissöppningen men känner inte igen mig (fel hissplan), vet ni vad jag vrålar högt? VAD HAR HÄNT?!? Sedan vänder jag mig chockerat om och inser att jaha, det är en våning till. Sekunderna upp till fyran var väääldigt långa efter det.

Trevlig kväll 🙂

  1. Haha, min kompis tryckte på fel knapp en gång för att lura mig (vi skulle hem till mig), jag går ut ur hissen och IN I lägenheten. Undrar förstrött om föräldrarna har köpt ny hallmatta när jag tittar ut i köket och där står en obekant tant och lagar mat. Jag skriker till och springer ut. Ridå… Haha! Min kompis kunde inte sluta skratta. Det kunde jag! 😛

  2. juni skriver:

    Man måste ju inte LEKA 24/7…man kan göra saker själv även om man har barn.
    Dom leker själva, du kan koppla av i soffan. Det gör en väldig skillnad om man kan andas, och och faktiskt tänka på något annat. Och vet ni, man älskar sina barn ändå!! Man måste inte vända ut och in på sig själv för att man får barn.

  3. Mia skriver:

    Haha!!! Det med hissen har hänt mig oxå. ”Här är en ny tavla…”. Oops, fel våningsplan!

  4. Haha underbart!!! Livet är som arbetande småbarnsmamma är inte lätt, men ibland får man bjuda sig och sina nära på ett gott skratt! Keep up the good work darling!

  5. Åh vad bra att du skriver att dina tidigare ”krascher” faktiskt idag kan ha hjälpt dig, det gör mig glad att höra. Är själv mitt i en utbrändhet och det är så SJUKT svårt att se att min kropp någonsin kommer bli bra igen, att mina signaler kommer fungera mm. Men jag övar just på det där med signaler – att lära kroppen att den kan lita på mig nu så vi kan bli ett bra team framåt 🙂 kram på dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..