En krokig resa

Det har verkligen inte varit en rakt uppåtstigande karriärsväg jag har gått. Man tror lätt det, att en man en dag vaknar upp som entreprenör och startar ett bolag som går med vinst direkt. Jag har ju startat elva aktiebolag under tio års tid. Det är jäkla massa investeringar som gått dåligt.  Men jag ser det inte som ett gäng misslyckanden, inte alls. Jag ser det som nio gånger jag bromsat in, varit prestigelös och insett att det inte är lönt att fortsätta och därför gått vidare. Jag hade säkert kunnat under dessa nio bolag innan de tre jag driver idag, valt att känna att det här med entreprenörsskap inte riktigt är min grej för att det gått skit många gånger. Men återigen så har jag istället fokuserat på all erfarenhet jag har fått under tio års tid.

 

Skärmavbild 2016-04-05 kl. 10.42.40

 

Att vara snart 26 år och ha erfarenhet av 10 års tid som företagare är fantastiskt. Det hade nog varit mer logiskt att befinna mig här som 36 åring. Det jag vill säga med det här inlägget är att om det tog 10 år för mig att hitta rätt, bli ordentligt lönsam och lyckas på riktigt (i år omsätter bolagen totalt 30 miljoner kronor) så räkna inte med att första bästa satsning du gör kommer att bli the one. Det tar tid och en jäkla massa energi. Nyckeln är att ge upp i tid kortsiktigt med en idé som aldrig lyfter men aldrig långsiktigt, någon gång lossnar det.

 

  1. Anna skriver:

    Håller helt och hållet med Elin! Isabella är en grym inspiratör och förebild för så många. Allt tjafs om hennes pappa gör mig bara nedstämd att läsa. Om hon har valt att bryta med sin pappa så är jag helt övertygad om att det var en riktig god anledning och hon skall absolut inte sitta i någon tacksamhetsskuld – never!!!!

  2. Elin skriver:

    Vilka sorgliga och missunnsamma kommentarer, och elaka. Ni är säkert medvetna om att det måste svida speciellt att påstå att Isabellas framgång har att göra med en person hon brutit med för han uppenbarligen inte behandlat henne bra. Det är tragiskt att så många fortsätter dra upp Isabellas pappa trots att hon med honom bröt för många år sen, först är hon fruktansvärd som brytit med honom överhuvudtaget, sen för hon inte låter sina barn träffa honom och nu ska hon tydligen vara tacksam över sin karriär som är hans förtjänst för att han typ betala hennes mat fram tills hon flyttade hemifrån. Föräldrar har försörjningsansvar över sina barn, så hon ska väl knappast känna sig tacksam över att hon inte behövde leva på bröd och vatten fram tills hon flyttade hemifrån som 14åring.

    Elaine fick höra samma idioti fram tills hennes bok publicerades. Tycker det är ett tydligt exempel på att man som ska ge fan i andras relationer. Det krävs mycket för att bryta med en förälder. Även om Isabella inte gått in på detaljer kring vad som hände (vilket hon inte har någon skyldighet att göra) så förstår jag inte hur utomstående ändå anser sig ha rätt att kritisera hennes beslut.

    Jag har följt dig sen du var Playahead-kändis Isabella och stört mig en hel del på dig genom åren. Men speciellt sen du blev mamma känner jag bara beundran inför dig. Du har verkligen anledning att vara stolt över vad du åstadkommit!

  3. Elin skriver:

    Börja smått är alltid bra, det är du ett slående bra exempel på!
    Har du några tips vart man kan vända sig för finansieringshjälp vid en större satsning, ibland går det inte att börja smått, om t.ex. ett patent behövs?

  4. Du är så himla inspirerande! Önskar jag kan klara av en liten del av vad du har gjort under min livstid. Kram på dig och tack för en bra blogg!

  5. Ivana skriver:

    Tack för det här inlägget! Det behövdes verkligen!!

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..