Relationen

Här ser ni en trött mamma och en trött pappa. Jag tycker faktiskt fortfarande att det är häftigt att skriva mamma och pappa. Att vi är det. Jag borde ju vant mig efter 2,5 år men fortfarande kan jag känna att Odd och jag låtsas leka familj. Hur knäppt är inte det. När man var liten så trodde man ju att man skulle bli någon annan när man blev förälder, inte vara sig själv plus barn. Det är kanske därför jag känner att vi låtsas. För att jag ännu inte blivit någon annan. 

Ett tag kände jag mig som en sur fru jämt (oavsett pms eller inte) för jag fräste ofta till. Inte alls samma Isabella som Odd gifte sig med. Det kändes som om jag hade lurat Odd för jag är rätt rolig, rak och lättsam annars. Jag tror att alla hormoner var i ett enda kaos under graviditeten, amning X 2. Nu har det gått ett år snart sedan Sally föddes och det har hämt något. Jag börjar känna mig som den personen jag var när vi träffades.

Sedan har vi ju kommit in i familjelivet bättre. Att vi kan komma iväg ett dygn utan barnen gör också mycket, relationen får frisk luft. Sådant har ju inte riktigt varit möjligt tidigare. 


Våra gullungar. Men nu sover ni och Odd och jag ska se på House of Cards, yes!